Filosofiskt lexikon , E - F.

förf. av Kaj B. Genell

----------------------------------------------

E

 

Ebro. flod i Katalonien* ( Spanien ) m.fl ställen.

-

Echn-áton.egypt. farao,(c:a 1250 f.Kr.) sol-(Aton)-filosof .Denne är begraven i en kista med måtten 190 ggr 154 ggr 143, ehuru han själv var blott 166 cm lång. Och helt ung, men väl gift. se. (de 600) hieroglyferna*.....jfr. Freud: Moses och monteismen.(1939)

-

Eckehart, Mäster.(d.ca.1327); Fil.Mystiker. Medeltida. Dominikanermunk. Levde rörligt, Paris, Köln, Strassbourg.... Böcker om hur mskn når kontakt med Gud.;---------spekulativ mystiker i nyplatonsk anda.

E.s filosofi. ( .... som kritiserades av Vatikanen.) :1.) Gud. Gud kan inte beskrivas med positiva predikat. ( jfr. neg.teol.) Gud och Gudomen är skilda. Guddomen (Gudomen) är det ur-Ena (jfr. Plotinos* ) , och är grund för Varat men - samtidigt - ( här blir det svårt ) : hitom Varat , d.ä.: det skapade Varat, som kan bestämmas genom att säga att det skiljer sig från något Annat.-------Det finns en gnista ( scintilla ) (jfr, Hofs avhandl.), som utgör själsgrunden, hos varje människa. Med hjälp av denna kan människan förhålla sig till Gud.

2.) E.s etik är sådan att man genom att vända sig bort från det yttre skapar ett avsöndrande (!) som utgör grunden för det goda gentemot Andra. ( Här finnes alltså ett slags offerdrag, en asketiskt altruism, som innebär att man för egen del intet begär och intet kan begära eller ha nöje av att begära. )

(?) se: Hammarskjöld*, Buber*, Hof..

-

Echo. gr. bergsnymf. jfr. Ovidius´ metamorfoser.

-

Eco, U.(19..- ); it. vital förf. essäist, språkm. studentkamrat med R. Prodi.. The search for a perfect language.(.......) Misreadings (.....) Den frånvarande strukturen (19..).romaner: I Rosens namn, Foucaulds pendel, samt: Om skönhet, Om fulhet, Hur mycket kostar ett mästerverk; Bardolino, mm. - En sentida G. Vico.

-

Ed = löfte.( ..svär ibland , då vid något heligt, som en Gud eller ens mor. )

-

Edda / isl.=moder./ 1. Eddan. Isländsk sago o. ordspråkssamling. 2, / Snorre ( Sturlosons/ Edda.) jfr. Havamál.

-

Eddington; A.(sir?)(18..-19..) fys. Bekräftade genom observationer på ön Principe, 1919, att Einsteins spec.rel.teori var rätt i så måtto att gravitationsfält verkligen påverkade (böjde) ljus.se:verifikationsmetod.

-

Edens lustgård. Förstörd av syndafloden.(jfr. Ungaretti:" D´altri diluvi una colomba ascolto."), duva, Luther, mm.

Jag köpte min kärlek för pengar

för mig fanns ej annan att få

Sjung vackert ,

I skorrande strängar,

Sjung vackert om kärlek ändå !

Den dröm som aldrig besannats,

som dröm var den vacker att få !

För den som ur Eden förbannats,

är Eden ett Eden ändå....

( G. Fröding )

-

Effekt. Den energi* som skapas ( förbrukas ) /...... per tidsenhet. Mäts i Watt*.( jfr. Watt o Terrawatt o. terrawattimme.).jfr. James Watt.

-

Eftervärlden. Somliga lever för eftervärlden.( Postumt ).Vl. I. Lenin* var övertygad om att eftervärlden skulle förlåta honom hans grymheter.( Jag tror inte han är förlåten.), jfr. postum, epitafium, Lenin, kommunism.(jfr.:"leva i futurum.")." FRamtiden är inte vad den har varit."

-

ego = (lat.) jag. jfr. Freud m.fl.

-

egoism. egenkärlek. Betydde dock ännu på Kants tid ( slutande 1700-tal ) detsamma som solipsism.(jfr. Hegel och "derWahnsinn des Eigendunkels." Här fanns icke ordet Egoismus...)

-

egotism. självupptagenhet.( egomani ).

-

Egypten. (.....-....) ;genomkorrupt land under ledning av H. Mobarak. Nu avsatt. jfr. Tunis, Syrien, Sudiarabien..

-

Ehrenswärd, C.A. (17.....) ;sv.fil. konstn.dipl. m.m.. ( Härstammade fr. finsk adel. jfr. Augustin E. Sveaborgs räddare.....) ; Har skrivit några av de bästa böckerna i filosofi o estetik på svenska.E. var även en skicklig tecknare, o tecknade, helst medan han samtalade.Var även Italien-kännare o guide åt Gustav III i Rom.De fria Konsters filosofi.-----------

-

Ehrenswärd, G. (....) sv. kemist o dystopiker.I boken Före -efter ( 1971 ) förutspådde E. att jordens resurser skulle ta slut efter ca. 200 år. Och att vi alla (som var kvar ) skulle bli ....cyklister.jfr. miljöförstöring , peak oil. mm.

-

Eidetiskt seende. (eidos=idé). När man t.ex. kan projicera en bild på ett tomt pappaer och med en penna fylla i konturerna. Barn brukar naturligt ha ett sådant - enl. bl.a. G. Groddeck - men detta barnsliga (?) seende brukar försvinna i puberteten. Vissa människor behåller dock ett eidetiskt seende i vuxen ålder. ( Goethe, da Vinci, Einstein ?)....... ( Vanl. hos tecknare.Och barn då.)

-

Eichendorff, von J. ( d.1857 ); Aus dem Leben eines Taugenichts. ( 1826 ). jfr. självbiografi, indolens, Oblomov o.s.v.

-

Eídos = (gr.) idé.

-

Einhorn, L. ( 1954 - ) sv. fil, hist. o skald. Hävdar i en fin ( rationalistisk* ) rapp historisk studie : Vad hände på vägen till Damaskus?,(2006) , att Jesus = Paulus. Genom att jämföra med olika källor som Koranen, Flavius Josefus*´ Judiska kriget , Filon, m.fl. skrifter kan E. framlägga ( minst ) 4 hypoteser:1.) Jesus korsfästes ( utan att dö ) c:a 50 e.Kr.( Annars icke 3.) 2.) Han hade i mer än 10 år - jfr."luckan" i Jesu liv - utbildat sig till "magiker" i Egypten.3.) Han var troligen identisk med den s.k. "Egyptiern" en rebell mot romarna ( nämnd av Josefus ) 4.) Jesus är identisk med denne Egyptier ( rebell ) och denne sammansmälte gestalt är dessutom identisk i fortsättningen med ... Paulus. Då skulle Jesus (eventuellt ) ha dött i Tre Fontane ( Fontana di Trevi ) på order av Nero. Som Paulus. E. ställer texter sida vid sida, och påpekar bl.a. att Pauli brev är skrivna innan konceptionen av de 4 evangelierna.( Som mycket väl - 2 - kan vara skrivna under viss påverkan från P.) Som bakgrund får man mängder av historiskt material,( E. är ju väl bevandrad - på originalspråk - i grek. rom. o. judisk kulturhistoria ) om maktlystnad och diplomati och djup frihetslängtan samt ...oändligt mänskligt lidande. En av ingångarna till E.s teori är Paulus´ rädsla att synas i Jerusalem och det ideliga skickandet av pengar ditstädes.En annan det mystiska romerska medborgarskap som både Jesus och Paulus hade "från födseln".

E.s bok - som kan bl.a. tjäna som en repetitionskurs i bibelkunskap - är mycket märklig såtillvida att den både är trovärdig och spännande och - kanske viktigare - öppnar upp för en hisnande syn på ett kontrafaktiskt Västerland. Man skrattar hjärtligt under ängsliga bryderier beträffande den psykologiska konstitutionen hos Paulus , samt ställer sig den rimliga frågan , vilken ofta ställs vid konspirationsteoretiska uppgifter, - hur och varför gick nu en liten grupp människor ( Petrus*, Johannes, samt Jesu broder och andra ...) tillsammans om detta. Men svaret kan vara närmare än man tror.

( En annan reflektion är ju den: Vad kan icke en människa med stark vilja och stor intelligens utöva av maktlystnad ? Vid "rätt tillfälle". Så mörknar ens sinne, - ty vad är allt, om icke blind tro på auktoriteter* - det finns fler ..... - och begär att låta sig förföras av charisma*? Och vad döljer sig i historien? Vad är allt jag icke vet? Hur i all sin dar ska jag kunna leva mitt ibland en värld av frågetecken , mitt i ett "bibliotek", som till 99,9% består av uppradade, upprepade lögnaktigheter.....? )

Jag skrev till E. o tackade för boken. Hon tackade tillbaka.

/jfr. Bibeln, Reimarus, Strauss, Lessing.

-

Einstein, A. ( f. 14 mars 18..- d.1955. i Cambridge.Mass.).Vetensk.m., rev. fys. Den speciella rel.teorin publ.1905. Allm. rel. teorin 1915. Ställde sig filosofiskt icke på positivisternas* sida, dessa, som han tyckte, väl ensidiga tänkare, M. Schlick, R.Carnap, L. Wittgenstein 1 o operationalister o andra. Einsteins spec.rel.teori bygger i mycket på Poincaré, Gauss , Lorentz och Minskowskis arbeten o. många andras, medan den allm rel teorin får anses vara en helt originell skapelse.( R.Penrose). Hur mycket hjälp han fick av sin begåvade fru, Maleva, lär vi aldrig få veta. Hon fick i alla fall nobelprispengarna. Av Albert.(Sen stack han.).

Intressant är att läsa hans artiklar o annat om sionismen* och Israel. Han menade att Israel absolut inte fick bli en fyssik stat, med armé och sådant, men mer en andlig gemenskap.( E. erbjöds - naivt nog - att bli president i Israel, men avböjde detta, naturligtvis.)

se: Fölsing, Stachel, Wald. kvantfysik, ljushastighet mm.

-

Ekelund, W.(d.1949.); poet.klassicist ,skåning, atticist, o ngt nietzschean, Fin naturlyriker. jfr. Antikt ideal. (1909.( Denna kom ut i en 2ndra uppl. o i förordet står de klassiska :"Det är synd att ändra i en indianbok", om jag inte minns fel .... ); äv. den lilla tänkeboken Veri similia, - Blev med åren bitter o tvär. Var gift o hade katt. Även medlem i Sv. Akad. där han vid ett sammanträde - sur, och efter lång tystnad, yttrade de numera bevingade orden:" Man borde inte umgås!". se: förakt, Condradsson, katter, Adelborg.

-

Ekelöf, G. (....d. 1969?) sv. diktarfilosof, excentriker o resenär..E. ställer personligt filosofiskt frågor i diktens form, och gör det utomordentligt. Saknar i detta nog motstycke i Sverige.

se: Ekelöf.

-

Eklekticism. Utväljande metod. En eklektiker väljer t.ex. de delar av filosofin han gillar o. använder inte resten. Anses ofta lite dåligt. Men det är väl oförtjänt. Eklektikern har ofta bemödat sig. Faran för denne är att delarna i hans helhetsuppfattning icke är kompatibla.

-

Ekman, R. (d.1982) sv. fil o estet. Intresserade sig för estetikens historia .(diss.) Har även givit ut en liten fil.hist., samt mängd brev i egen sak. ( Bl.a. ett till Palme.) Jag hade honom som lärare i filosofi på gymnasiet i Majorna i Gbg. Alla elever erhöll betyget Ba, - vilket var ett mellanbetyg. /// E.s förebild var Sokrates*. E. undervisade gåendes fram o tillbaka vid svarta tavlan.

-

Ekonomi.( gr.) Ekonomin föddes ingalunda med uppfinningen av penningen. Om man betänker vikten av ekonomi för mänsklighetens undergång, så är det märkligt hur styvmoderligt den är behandlad i filosofin. De "världsliga" filosoferna , A. Smith, Malthus, J.S.Mill, George, Marx ch Keynes är ju mer uppmärksammade inom allmän, ekonomisk o. politisk historia.jfr. nationalekonomi, kapitalism, Heilbroner, J.K.Galbraith.

J.-J. Rousseau beklagar i en tidig skrift att han själv icke förmår skriva om ekonomin.

-

ekvivalens. = likhet.(=)

-

Ekvivokation.(equi + vox ) ;Sammanblandning av 2 betydelser i en argumentation - ( vilket gör denna oanvändbar... annat än som skämt.)

-

elán.( fr. kast ) fläkt och bravur.

-

Elam, I. (...) sv. kulturskribent.

-

Eleatiska skolan.; Skola som bildades i protest mot den Miletiska - som var mer pskulativt naturfil. - och framförde åsikter drastiskt motställde dennas - t.ex. mer om logik och förundran över logiska motsägelser. Om den miletiska påstått att allt rör sig, så hävdade den eleatiska rörelsens omöjlighet. ( Zenons Achilles o sköldpaddan.o Pilen i luften.).jfr. Hofstadter.

-

Eliade, M. ( Mircea), (1907-....); fr.fil.romanförf. f. i Rumänien.Le Choix, Technique de Yoga,(1948); Le Chamanisme, Images et symboles (1952), mm.mm. Kom att hamna i gruppen "strukturalister"....

-

Eller. Disjunktion. Formallogiskt som ett upp-och-nedvänt litet berg. ( lat. "vel"=eller = v ) Se: Och. & Matematik. Booles* algebra.

Man skiljer på inklusivt och exklusivt. Exklusivt "eller" utesluter att båda kan avses. ( "Man tar en spade eller skovel och sätter i jorden." kan med lätthet avse inklusivitet." " Jag kommer om Andersson eller Petterson kommer." kan tolkas inklusivt." " Jag följer med till Amerika om vi tar flyg eller båt." är däremot exklusivt .....)se:logik.NOR&NAND.

-

Elkan, S.(......) Berömd för sin bok om John Hall ( John Hall ) och för sin vänskap med S. Lagerlöf* o. för sin fina reseskildring från Ägypten.Boken om John Hall är ett stycke sv. industri - o kulturhistoia, ( Carnegies o Dicksons tid....)och om en nära nog ödesbestämd undergångsväg för den yngre J. Hall fr. Göteborg. O. Levertin fann boken för tjock ( Svensk litteratur 1.), men tyckte dock att E. var en utmärkt författarinna. Hon ligger begraven på judiska (mosaiska)kyrkogården i Gbg - helt nära Svingeln, och kan därifrån höra tågen då o då gå förbi mot öster- eller komma in från samma håll. se: S. Lagerlöf. Elkan har även skrivit en fin reseskildring från Egypten.jfr.V. Benediktsson.

-

Elster, Jon.:(....) norsk filosof.; Hegelkännare o. översättare. Fin essäsaml. om H..

-.

Elände.ty. Eländ./Etym.: Att vara utan land ! jfr. Johan utan land.(eng.kung.).

-

Elysium. /gr. myt./ - den plats där de saligas skuggor vistades.( senare, lat. Campii elysii.)

-

Emanation. Utflöde.( Gud såsom varande/ och full av ett "överflöd" som utstrålar detta.), jfr. t.ex. Plotinos.

-

emeritus (lat.);"som har fullgjort sina militära skyldigheter".

-

Emerson, R.W. ( d.1882 ); Am. präst, förf.---- panteist. Essäer.(1841-44).

-

Emma. Hjältinna i Madame Bovary och i Jane Austens Emma.

-

Empati = medkänsla.

-

Empedokles ( d.ca. 423 f.Kr.) sicilianere. fil.Allt består av luft, jord, eld o vatten. E. beordrade sina elever att hålla tyst om denna kunskap. ( Undfådd från Gud.) Han uppfattade sig själv som en fallen demon, men hoppades återfödas som ngt bättre.

Var antagligen galen. Lär ha dött genom att kasta sig i Etnas krater.......

-

Empson, W. (f.1906) . eng. skald, littvet. sinolog. Seven types of ambiguity (1930).( Ej övers. till sv. ----Varför ?) -Vän till Eliot & W.H. Auden.

-

E=mc². se: Einstein. ( Energi = massan ggr ljusets hastighet* i kvadrat.)

-

Empeirikos. (...) se: Sextus.tvivel.

-

Empiri.; (av gr. empéiros, experiment.);erfarenhet, ibl."verklighet".(ex.: "ute i empirin...").

-

Empirism.: Erfarenhetslära. - fil. åskådning somhävdar att all kunskap kommer till människan genom varseblivning från hennes omvärld. ( t.ex.eng. fil. J.Locke.).

-

Empirokriticism, se: Mach, E., Avenarius. kritiker, t.ex. V.I. Lenin.

-

Ena, det. ; Som det Absoluta, Alltet.se: Plotinos.

-

encyklika. rundskrivelse, - inom påvedömet.( Benämns efter dess inledande ord .... ).

-

Enckell, M. (19..- ) sv.Debattör.Ett exempel på det perifert intressanta hos dem som - i kafkadebatten - tar sin utgångspunkt i det provinsiella( här en svensk ) är ju Mikael Enckells essä Den halvt bortvände Gudens diktare, i boken I Den frågandes själ?(1993)), som också behandlar Proust och Freud. Citaten från Gerschom Scholem (ur: Walter Benjamin* - Die Geschichte einer Freudschaft,(1990)) tycks bakvända, och Enckells egen helhetssyn , som hämtat bränsle delvis från Max Brods* till det religiösa vinklade Franz Kafka, sein Werk und sein Glaube .( 1948),( fullständig titel :Franz Kafkas Glauben und Lehre. Kafka und Tolstoi. Eine Studie. ; jfr. Brods bok om Tycho Brahes väg till Gud !), - i våra dagar bekraktad som obsolet, dillettantisk och felaktig - men "en, liksom många föregångsverk, ofta orättvist bortglömd skrift", som E. skriver (s.210.):

" Visavis Franz Kafka är läget någt annorlunda. Hans verk förmedlar ingen klar och tydlig föreställning om en åskådningasmässig helhetsvision, det presenterar varken sådana lösningsförsök, som Proust för fram i sin estetiska filosofi eller sådan utvägar som Freuds epokgörande undersökningsmetod erbjuder i deras respektive strävanden att fånga och definiera den inre verklighetens "sanna" väsen och innehåll. Men medan Prousts verk och Freuds metod så tydligt är på väg mot uppenbarandet av det verksamma och förblivande bakom alla skenbarheter, är Kafkas texter eruptioner ur en långt tröstlösare grundsyn om att snarare vara på väg bort från än på väg till existensens osynliga centrum ("Minns varifrån du kommer, vart du går och vem som dömer dig.") Hans verk ter sig snarast som svårtolkade fragment och stycken av en förstörd och före katastrofen eventuellt lättfattligare helhet.
Kafkas författarskap handlar, ur denna synvinkel sett, om den på sitt religiösa arv berövade västeuropeiske judens envetna och tvångsmässiga försök att återupprätta förbindelsen till den högst ifrågasatte och - i varje fall - den till hälften bortvände." (s.101)

Detta talar ju helt för sig självt.

Vad som kanske inte talar så helt för sig självt, utan bör påpekas, är den ohöljda omvända rasism ,som Enckell ägnar sig åt i samma essä:

" Mötet med den med judendomen och den judiska traditionen nära förbundna flodvågen av skapande insatser kring sekelskiftet och omedelbart därefter, företräder en högplatå av kulturellt och konstnärligt betydelsefulla insatser, unik i Europas moderna historia och jämförbar - varvid den dock företer en svagare lyskraft - endast med den grekiska högkulturen och renässansen. Einstein och Wittgenstein, Mahler, Schönberg och Chagall, Kafka och Proust, Freud och Eisenstein, alla dessa garanter för den europeiska kulturens fortstatta livskraft har - mer eller mindre - utgått från de judiska traditionerna och fullföljt sina livsverk på randen till de av Hitler och Stalin beordrade folk- och kulturmorden." (s.99.)Vad för människosyn ligger bakom sådant prat ? Gör bara tankexperimentet (!)att Einstein,då, eller W.,M.,Sch.,Ch.,K., P., F., eller Eis.-n. själva skulle ha skrivit något i den stilen.Nog om detta.- Jag säger nog bara med Kafka:" Im Schatten kann man sich nicht sonnen."….
-------------------------------------
Att förklara Kafka ur judiskheten vore ju ingen ....förklaring. Vore judiskheten förklaringen, så skulle alla judar eller åtminstone någon mer jude vid denna tid ha skrivit, ungefär vad Kafka skrev.
Gershom Scholem sysslade enbart med mystik o.mystiska texter, sökte bland judiska författares verk och spårade kabbalistiska* influenser. Han älskade den rabbinska parabeln - på ett sätt som för tanken till zen-mystikälskare, - och arbetade i den traditionen i hela sitt liv. Die judische Mystik und ihre Hauptströmungen (1967) m.fl. verk. ( jfr.H.G.Gadamers tal till Scholem på dennes 80-årsdag (1978).se: Esra. Kafka, metod, antisemitism.

-

Enckell, R. (....) finl./sv. skald o essäist.

-

Engels, Fr. (d.1895.) ty. fil.adelsman. . pol. ret. mm.Die deutsche Ideologie, Kommunistiska manifestet (1848), mm.se: K.Marx.

-

Engelmann, P.(...) vän till Wittgenstein. Har utgivit en bok med W.s brev till sig.

-

Engagemang / fr. engager=pantsätta), att med lidelse sätta in sina krafter för att uppnå ett mål.Nyckelbegr. hos Marcel o. personalismen*.jfr. likgiltighet, laissez faire.

-

enharmonisk förväxling. När t.ex. tonen f så att säga omtydes om den först ingår i ett ackord i C dur innehållande f a och c för att sen med detsamma ingå i ett ackord c# f a# i en snabb övergång till h-dur via ett f#.(???)

-

Encyclopedi. Allomfattande förteckning av vetande. Kommer av tre grek. ord. "vara", "cirkel","uppfostra".jfr. d´Alembert, Johnson.

-

Enfald. ty. Einfalt./ lat.Simplicitas. En sak är säker: inom filosofi* gäller inte smarthet

-

Ens / lat..vara. Motsvarar det grek. to on, det varande och används likartat i skolastisk fil.

-

Ensamhet. ty.Einsamkeit.n./

Man har i filosofin nästan ständigt - sen antiken - talat om människan såsom ensam - och i behov av en annan* eller andra* - men få, om ens ngn har skrivit något riktigt stort verk om mänsklig ensamhet. ( Här åsyftar vi då inte avhandlingar om solipsism).

Kanske har existentialismen* och absurdismen ( i dess olika tappningar ) kommit närmast - samt även en del religiöst, mystiskt influerade personer som arbetar i fältet människan versus Gudstystnad.

Ensamma är de filosofer som skrivit det mesta, och ensmamma är vi som läser deras böcker, och de som söker svar på hur man skall kunna leva ett liv ensam, de har svårt att finna hjälp i filosofin. Man kan söka hos Thoureau, hos Emerson, Sartre, Camus, Kierkegaard, Amiel, Lévinas o.s.v.; denna "obotliga "ensamhet, som talas om av diktarfilosofer, den är ngt man hela livet får försöka balansera i förhållande till de möjligheter till gemenskap och ev. transcendens* man kan finna. ---- Det vanligaste svaret från en filosof på frågan om vad man ska göra om man lider av sin ensamhet är nog det: sök kärleken ! Månne det andra svaret är: sök en gud, och det tredje, sök minnas !

Men, som sagt, en guide för den ensamme finns inte - vad jag på rak arm kan erinra mig - och mången går ett helt liv och väntar på att det Absurda skall avlyfta ensamhetens ok från deras skuldror.( Våra skuldror, kunde jag lika väl säga........)

" Ensamhet - en förutsättning för gemenskap." ( E. Diktonius.);

"That your bliss and sufferings are for ever shared, and for ever all your own."( D. Thomas )

" Ensam är stark."( Anon.)

"Jag är lika ensam som Franz Kafka." ( F. Kafka )

Ensamhet är central i filosofin. Ensamhet är en förutsättning för filosofi. Detsamma gäller gemenskap. Samma sak. ------ Ensamheten, kärleken och döden tycks vara det som håller filosofin vid allra starkaste liv.

se: Nietzsche, Kafka, Kierkegaard, (Papirer), Södergrann, Maine de Biran, tvåsamhet, Goffmann, särling ,....................

-

Enteleki. ( gr. Entelekheia ); Vanl. hos Aristoteles*.( "en" i, "telos" mål, "echein", ha bet. fullkomlighet, förverkligande, verklighet.) Ibland hos A. synonymt med "energeia". i motsats till "dynamis"; enteleki är då den process varigenom någon förverkligar sin dynamis....... ( förmåga el. möjlighet ).jfr. Öga.Aristoteles.

-

Entita. fågel.

-

Entitet. (gr. ens=vara ) ,storhet, enhet. Har att gra med frågan om vad som är ett ting.

-

Entwurf.ty.utkast.1.) jfr. Heidegger*.: människan är "utkastad" i världen.( utkastadhet.); 2.) kan oxå betyda "skiss".jfr. prolegomena.

-

Enyon = Bellona.

-

eo ipso,(lat.) = "just på grund av det". se :ipso

-

Eon. Ursprungligen i grek. myt. en guds livslängd. Senare beteckn. en d-a lång tid.( Det är oxå ett elbolag, men det är av mindre intresse här.)

-

Eos. ( gr.myt.); Morgonrodnaden. Denna är alltid .... rosenfingrad.

-

Epagoge. Hos Aristoteles tankens* rörelse från det enskilda till det allmänna. Termen används lite olika hos A. , och betyder alltså icke alltid "abstrahera" o.s.v. men ibland ngt sådant som "induktion"*.

-

Epicykel. Cirkel, vars centrum själv beskriver en cirkel. ( e. användes för att söka förstå - el. hellre förklara ,,,,,- planetrörelser.), jfr. Ptolemaios* , Appollonius (230f.Kr.) m.fl. jfr. bortförklara.

-

Epigenetik. Del (ny) av genetiken som sysslar med de fenomen som har att göra med att vissa - vanligen passiva - gener i kroppen på ngt sätt erhåller genom stimulering en förmåga att genom minne föra vidare beteenden. (????) Eg. en beteckning på malmlager som bildas senare än omgivande malmer.jfr. syngenetisk (samtidigt bildat ).jfr. nedärvt beteende, Lamarck.

-

Epigonen. Den "efterfödde". Ställes i motsats till det originella geniet*."Medelmåttan härmar, geniet stjäl."

-

Epik. Berättarkonst.

-

Epiktetos. ( d.135 e.Kr ) Född slav i Rom. Levde senare i Grekland där han skrev Handbok i livets konst. En blandn, av stoisk o kristen etik.

-

epikuré. 1.) anh. till Epikuros. 2.) licsnjutare.

-

Epikuros. (d.270 f.Kr.); gr. fil. ( Samos ) för vilken måttan spelade störst roll av allt.Gr. Ariston metron.( Det spelade ej så sto roll då Homeros ( ca.600f.Kr. ) redan tidigare diktat om denna "grek.nationaldygd" för länge sedan.) Brukar framställas som den ohöljda, otyglade njutningens filosof. Det är ej helt rätt.

Människan har - enl. E. - varken någon skapare eller något öde !Målet för E. var individuell lycka. Icke allmän.(?) Man kan t.ex. läsa en sammanfattning av E.s filosofi i det brev denne själv skrev till Herodotos* (!) , vilken anklagas för att icke vilja plöja igenom E.s alla skrifter, men alltså bibringas en sammanfattning.

jfr. B. Tullberg. jfr. utilitarismen.

-

Epimetheus. gr.myt. (gr. "den som tänker efter" ) .Bror till Prometheus*.

-

Episteme: / gr.  vetande/.äv. "kunskapssättsepok".jfr. M. Foucault. Vetande står mot doxa*, kunskap, åsikt .......

-

Epistemologi. gr./ Kunskapsteori. Besvarar frågor som ”Vad är kunskap?” ”Vilka är kunskapens gränser?”.( Grunden i klass. teoret.fil.). " Rien ne prouve qu´il en fut ainsi.".......

-

Epitafium. Gravskrift.jfr. eftermäle.

-

equus. ( lat.) häst. Vad jag vet har intet filosofiskt verk uttänkts ridandes på häst. Det betyder dock inte att man är säker i en hästsadel.

-

era. lång tidsrymd.jfr. lustrum.eon.

-

Erasmus av Rotterdam. (d.1536). Människans uppgift är att forma sig själv. ( Dårskapens lov.). Odogmatisk kristendom. Besökte Italien o. blev där bl.a. intresserad av tryckeriväsendet. Förtroliga samtal.-----jfr. biogr. av J. Huizinga.

-

Erathostenes.(....) ;egypt.mat. Beräknade avståndet till Solen genom att ( tills. med kamrater ) mäta maxlängden på skuggor av pinnar ställda i Kairo och Delphi. Lite fel blef det,..... jfr. Toulmin /Goodfield. jfr. Imhotep.

-

J. Erdmann.( d.1892.), ty fil. o fil hist. , högerheglian. Förespråkade upplyst envälde.

-

Erfarenhet.(jfr. gr. empeiria.);Vad man når i kännedom gm att utnyttja o bearbeta sinnesdata . jfr. empirism. Locke, Mill , Kant, Carnap m.fl.

-

Erfarenhetsformer: enl. Kant* de aprioriska möjlighetsbetingelserna för all erfarenhet, kallade transcendentala *former, för att de genom att vara förutsatta i varje erfarenhet, kan sägas överskrida det rent empiriska erfarenhetsmaterialet. Transcendentala former finns av två slag: 1. åskådningsformer,( Formen der Anschauung ),t.ex. rum och tid, och 2. förståndsformer, rena förståndsbegrepp, el. kategorier. ex. orsak-verkan, och… ting.*

Kant kritiseras indirekt av Hegel* för att Kant verkar tro att den verklighet varom vi intet vet är något , som liknar ett ting. ( Das Ding an sich.) Icke så, menar Hegel, verkligheten är inget ting, men ....Ande.

-

Erigena, Johannes Scotus , ( 810-877 ) eng.fil. munk. Översatte Aristoteles Etik ( Nikomakiska ) och motsatte sig Augustinus* märkliga predistinationslära*. Nyplatonskt* färgad kristen syn. Gud är allts form o alla formers ursprung. Gud är ursprung o. mål för allt. Gud låter sig inte i övrigt bestämmas.

-

Erlkönig. / dikt av Goethe. jfr.Brandes Goethe.

-

ergo =( lat.) alltså.

-

erinring. Sokrates hävdade att all kunskap är (åter-)erinring.( i dialogen Menon)

-

eristik = sofistik.(ex. Jesus : "Giv åt Gud vad Gud tillhör och åt Kejsaren vad Kejsaren tillhör.")

-

ersättningskommité. Klubb som är till för att dubbla lönen för direktören.Ty då slipper de som sitteri styrelsen allt jobb de får betalt för. Efter ersättningskommitén gjort sitt jobb kan alltså styrelseledamöterna, efter att ha ögnat igenom e.s skrivningar, sätta en kråka under.se:PPM. se: kapitalism.

-

Errabundus,( lat.) kringirrande. Bra ord att ta till - som kritik- i fil. dispyt.

-

Erasmus.av Rotterdam.(d.1536 ) Holl.fil. Hum. Renässansens sanningssägare."Till dårskapens lov."(1509) Ville själv restaurera den kristna moralen.se: vansinne.Reste i Italien, (bodde lite överallt i Europa...), bl.a.där han utnyttjade boktryckarkonsten.Förberedde reformationen. Grälade med Luther om den fria viljan.

-

Erasmus Montanus. Skådespel av dansken L. Holberg, där denne gisslar fåfängan och maktlystnaden.jfr. Jeppe paa Bjerget.

-

Erathostenes, (........) gr.fil o.mat. Bibliotekarie vid biblioteket i Alexandria har E. gjort sig ett namn genom att approximatimet mäta jordens storlek. Medelst triangulering* mellan två pinnskuggors längd vid middagstid, en i Alexandria och en i Delfi ( uppåt Nilen en bra bit ) och Solen, - till vilken E. gjorde en råuppskattning.jfr. Toulim/Goddfield.

-

ergo: (lat.= alltså.) se:matematik.slutledning.

-

Eribon, D. förf. till biogr. om Foucault.

-

Eristik. Disputationsmetod(-konst) som tillåter vilseledande argument för att vinna en debatt.

-

-

Erebos./gr. myt./ mörk dal på väg till Hades. Bror till Natten*, far till Charon*.

-

Esau. Jakobi bror.( den ludne förstfödde.)

-

Eschaton.( gr.) Det yttersta.- eskatologi.

--

Eskalera (fr. escalier=trappa). öka. motsats.= deklinera.

-

Eskapism. Strävan att fly undan.,,,,, etisk, estetisk o. existentiell. Den sistnämnda kan illustreras med Kafkas :" Bort härifrån är mitt mål."se:hinsides/längtan.flykt.

-

Eskatologi. Läran (?) om de yttersta tingen.jfr. död, evighet, Gud, ....

-

Eskulap.(ålderd. el spex.), Läkare ( av Asklepios*, gr. läkekonstens gud.).

-

esoterisk = inåtvänd.

-

esse est percipi. ( "att vara är att uppfattas") se: Berkeley. jfr. Johnson, Kant, fenomenologi.

-

essens = väsen.( i bet. saml. egenskaper el. dyl.)

-

essensialism = begreppsrealism.

-

Essä./litt.genre /( fr.essai =försök.); Beskrivning:

Genom en reva i draperiet kan jag beskåda samma skönhet som alla före mig har sett. Genom samma reva. Det ar ett betydelsefullt draperi, och det måtte vara gjort av ett solitt material, eftersom revan består i tusentals år i samma skick. Den blir med tiden icke dold i ett veck eller tudelar draperiet i två. Det ar en gedigen springa att se igenom. Och där kan ingen människohand komma igenom, enbart en blick.

Genren, såsom den plats dar språket passerar från ett allmänt till ett speciellt.
Alltså: Tar vi hjälp av genren, så får det ENSKILDA konstuttrycket en bestämning av enskildhetens innehåll i förhållande till sig självt, men likaså och samtidigt en återbestamning, en påminnelse om genrens förhållande till totaliteten.
( en åter- och nu- och ibland ny- bestämning...) DET ENSKILDA ( ex. sonetten ) bestäms av bestämmer i förhållandet till det TOTALA systemet/mönstret, det vilket till sin essens är avgränsat och totalt. Det är utan luckor. Det Totala har den trygga formen av ett helt system, - dessutom kan man säga, att det på sitt plan icke har någon konkurrens, språket, om man nu icke speciellt soker upp dubbeltydigheter uppkomna genom en ofullständig syntax.

Genren kan ses som konvention, som en stabil ordning mellan det totala systemet och den totala "verkligheten". Vi får väl sätta citationstecken där.) så utvecklas förståelsen mer från detta equilibrium , än från t.ex. MIG, när jag skriver sonetter eller utifrån den
värld jag sitter mitt uppe i och skriver i .

"Andra söker forma manniskan, jag beskriver henne och framvisar henne."
( Montaigne*, Essayer. )
Den GENRE vi kallar ESSÄN är död. ( Den siste av de stora ) essäisterna var väl den originelle, varme och fantasifulle R.Barthes.Genom dess död ser vi den tydligare.( Sonetten*, t.ex., har varit död alltför länge, för att vi skall kunna se den speciellt tydligt.)
Men i essän dröjer sig minnet och jag själv kvar. Otidsenligt. ( Jag greps tdigt av det lugna i essan, nar jag som tonåring läste Charles Lamb. I den trygga borgerlighetens Lamb. I dess o. dennes knä.... ( jfr.dock Coleridge o. tidigare Pepy....)Jämför här ( jag menar inget utöver det vanliga med detta ord just här ) Auerbach i Mimesis,kap XII, L´humaine Condition(1946) om Montaigne.
Essän har val fel tempo for nutiden. Det fanns ett "bildningsideal" i essäns grund som icke längre i den postpostmoderna (?) explosionen överlevt.
Dessutom hade essän en verkligt groteskt gigantisk makt att bestämma SYNVINKEL pA ENSKILDHETER, som troligen ingen människa tillåter längre. Kraften var väldig, men kortvarig. Objektet var lite lagom proportionsvis, så att det kunde omvändas pa c:a 4 sidor text. Essäformen var lite forrädisk.( Dubbeltydigt.jfr. Nietzsche.) Varför skulle man genom essäns sätt att påverka, gå med på att erkänna en originell men helt förbytt enskildhet mitt i sitt eget personligen så ordinära vis att uppleva?.. så slog man dörren igen,
det gjordes av oss, men ocksa av sig självt, när essän kom i nya teknologiers blåsvader.
På FLERA sätt var det en förlust. Kanske slog vi t.o.m. igen dörren om oss. Essäns död lämnar oss med ett medel mindre med vars hjälp vi kunde forstå.jfr. Brodsky,Ruin, Lundkvist.m.fl.

-

Esra. ( Ezra ) /bibl./ Bok i Gamla Testamentet ( här åsyftas då Esras 1sta bok, då bok 2 o 3 anses apokryfiska*-"dolda" ) överfull av uppradanden av släkter o. härstamningar inom Israels* folk. Boken är kort, beskriver eg. bara tre händelser, uppbyggandet av det nya templet ( o. glädjen över det ) efter återvändandet från Babyloniska fångenskapen* ( ca.458f. Kr. enl. H. Schück ) till Syrien/Palestina , hur Esras mål var att införa "Guds lag"( med vilket torde menas Pentateuken -"prestkodexen". Man hade sedan gammalt Deuteronomium. )samt hur det israerliska folket ångrar att de, efter att ha återvänt till sitt gamla land, ha tagit sig kvinnor bland folken som då befann sig där , folk som är orena, och sålunda "syndat". Det beskrivs så hur de förskjuter dessa, med deras barn, som det verkar."Guds lag var alltså Pentateuken med nya inslag som handlade om offertjänst, vilket man koncentrerat sig på i Babel. Man lydde under denna tid under persisk världslig lag, men fick alltså under Esra (Ezra) tillåtelse att både utvandra, bygga tempel ( efter några perserkungar dött ) och religionsfrihet.Esra titulerades i Babylon "Guds lags skrivare" och kan ha varit en av dem som sammanställde Moseböckerna, enl Schuck, s.679f..Den israeliska litteraturen, (1919).. Efter Esras tid betecknar många judendomen som just "Esras judendom".se: judendom.

( Jehudas Misjna- Mishuajot - d.ä. "den andra lagen" och Eliesers Gemara - d.ä. "förklaring" - är senare böcker,- uppstod ung.200 e.Kr.- som gå under namnet Talmud, men där alltså Jehudas Misjna bygger på mycket gamla sägner m.m..Ungefärligen lika gammal är Kabbala´s doktrin, likaså den byggd på mycket disparat mystik* o.dyl. ..... med österländska inslag.).

Esra användes i Simpson-serien ( på TV ) för att beteckna ngn egenskap hos GT- bl.a. detta med anor och släktlängder. Eller ngt.

-

estetik = läran om det sköna.jfr.Aristoteles, m.fl. dock Tranc. estetik hos Kant.se. även estetiskt stadium.

-

estetiskt stadium. el. estetisk livshållning. En, enl. Kierkegaard, oansvarig typ av beteende, som bör övervinnas av ett etiskt ansvarstagande. jfr. Enten-Eller mmm.jfr.öppen möjlighet.

-

Esterházy, P.( f.1950 i Budapest) , ung. mat. o förf.( Harmonia Caelestis, 2000) , en hyllning till de adliga förfäderna. Är en mästare i struntskrivandets konst, otroligt mångsidig i denna. Han äger inget djup, och man undrar när man läser honom varför i h-e han alls skriver.jfr. strunt.

-

etanol. sprit.

-

eter. Länge ett begrepp för "rymden".Upptäckt .... som bedövn.med. av Paracelsus.

-

etik.; Blandar frågor om moraliska frågor. jfr. Andersson/Furberg Moral.( En bra bok om moral &etik.) Etik, ( från gr. ethos; sed -OBS!: jfr. moral, fr. lat. mores=sed.), eller moralfilosofi, sedelära, moralvetenskap (?) , den del av filosofin (=praktiska filosofin ) som försöker besvara frågor som "vad är det goda", "vad är det rätta".Indelas lämpligen i metaetik, normativ etik, och tillämpad etik, Meta*etiken söker utreda vad olika etiska problem o. problemfält omfattar. Den normativa söker vad som är den riktiga, ("Kunskap är alltid av godo.") enl. normen, utgångspunkten. Den tillämpade etiken är vanl. vad man vanl. kallar "moral".(?). Etik är annars...... läran om, eller funderingen över, moral, (?) läran eller spekulationen om/över hur rätt och fel brukas eller bör brukas och...... varför. Etiken är vanl. mer övergripande än moral , - vad M. Furberg kallar visionen man har om vad somär ( eller bör vara ) rätt eller fel.

De normativa* etikerna är tre: teleologiska, deontologiska ( inbegriper pliktetik )(jfr.stipulativ ) och dygdetiska. Den betonar en handlings konsekvenser som det som avgör en handlings riktighet.( telos=mål ) Den andra talar istället om principer som det alltid är fel att bryta mot oavsett konsekvenserna (ex."Det är alltid fel att ljuga."). Den sista talar om hur det , enl. ngn, bör vara. Exempel på olika teleologiska* läror är utilitarism och egoism. De deontologiska* etiklärorna delas i 2 grupper: regel- och handlingsdeontologiska. Exempel på sådana läror är rättighet*s-etik, som är regel*deontologisk, och plikt*etik, som är handlingsdeontologisk.Teologisk: det är gott som Gud vill.: jfr. agapéisk* etik. /////

jfr.Sokrates, Kant, Kierkegaard, innerlighet, Moore.Luther, Swedenborg, Medicinsk etik, vetenskapsetik, plikt mot andra o. sig själv. Diskriminering. Lagstiftning.Naturalistic fallacy. Synd. Straff. Heder. Skuld. Förlätelse; likgiltighet, etiska konflikter: "Hur jag än gör nu , så blir det fel !!!",...... rätten att leva, rätten till hälsa, rätten till bredband, naturrätt, Augustinus, Naturens rätt. Kognitivism. Skenhelighet, Den starkares rätt. Majoritetens rätt. Hämnd. Offer. offrets rätt. mobbning.moralism, mygel. falskhet. båg, lögn, nödlögn.

-

etiologi = orsakslära.(altern.= orsak.)ofta sjukdomsorsakslära.

-

Etna. Ställe att hoppa ner i.

-

etologi.(djurs ) sätt att leva.

-

Ett. ( ty. Eins). Något som är sig själv som helhet, vars i sig också är för sig.

-

Ett. Att Väsendet är ett betyder också hos Hegel. att det är identitet  - eller ”enhet i sin olikhet”.

-

Ethos.(gr) moral.

-

Etik. "Vetenskap" om visioner rörande vad som är gott o. rätt.se: metaetik.

-

Etiska konflikter."Hur jag än gör blir det fel!!!!"- en vanl. situation i livet, som dock i möjligaste mån undvikes av de flesta moralfilosofer, bl.a. Kant*, som aldrig skriver om sådana.Av ngn anledning tycks dessa inte riktigt filosofiska. S. Kierkegaard snuddade dock vid dylika."Gifter du dig blir du olycklig. Gifter du dig inte blir du olycklig. Antingen du gifter dig eller inte blir du olycklig.".... Kierkegaard hade dock mod att citera ett gammalt danskt ( de facto ur-europeiskt* )ordstäv: "Bedre godt haengt, end slet gift!"

-

Etter. Ormens gift.( Brukas bildlikt om sådant tal som fullständigt avser nedgöra en motståndares argument.)

-

ety att .skall vara ity att = emedan. eftersom./ ty. weil./ ( i samband med skäl* ) ( i + ty = trol."i"+ "avsikt" alltså "i avsikt" ? )se alltså ......" ity att".

--

Etymologi.: - lära om ords härstamning.

-

EU, Europeiska unionen. Den absolut mest korkade idé och företeelse , som framkommit sen människan började gå på två ben. Gynnar den organiserade brottsligheten, gynnar korruption, hindrar demokrati, utestänger övriga världen, förlamar de i EU ingående ländernas politik och debatt.

Tystnadens fästning. "Munkavleunionen", kallad. En egendomlig idé och till dels en "reality misnamed", introducerad av amerikanarna ( USA , CIA ?) , eller bara ärelystna och penninghungriga människor.... Faktum är att genom bildandet och utbildandet av EU, - och i och med det: den allt större oenigheten i klubben - så har USA utrikespolitiskt fått fritt spelrum i världen, ty EU, det vet USA, kommer aldrig att kunna enas om en gemensam utrikespolitisk ståndpunkt i annat än nästan betydelselösa ting. Sålunda har Europas länder tystnat.( Vad har hr Bildt egentligen uträttat som utrikesminister?)Likaså är marken väl beredd för de multinationella företagen att - mycket genom den behändiga "lobbyingen" ( vi utlämnar av diskretion här det korrekta namnet för vad som försiggår ) i Bryssel/Strassbourg - få igenom raka linjer för exploatering av Europas marknader med t.ex. GMO-produkter o.s.v , och man har också genom bildandet av EU tvingat en del länder att sluta ta hänsyn till världen utanför EU - särskilt den fattigare delen - genom handelshinder och subventioner , och skapat en klyfta mellan "Festung Europa" och den världen.

Så utvecklade man dessutom i hysterin efter 11 september-attentaten ( som ju historiskt perspektiv är bagateller ) en "kontrollstat" i jakten på terrorister.( De fruktansvärda krigshandlingarna i Irak och Afghanistan kan ju jämföras med Ghaza-massakern* 2008/2009 .). Och som om man t.ex. inte kunde stoppa trafficing utan att fotografera våra irisar, eller för den delen:skapa EU....... "Absurt!" sa kråkan.

Man har konsekvent vägrat att göra en analys av terrorismen och istället gjort big business av "kriget mot terrorismen", vilket naturligtvis inte alls är ett angrepp( krig ) mot denna men i första hand ett säkerställande av framtida rikedomar i dolares, pund och euro ... och kronor. Terrorister är i själva verket både så synliga och så osynliga att man kan bygga en hel alternativ värld kring dem. Och det gjordes snabbt.( Så doldes än mer varifrån den egentliga makten utgick.) Månget finansins

titut ansåg nog att det var den perfekta pseudohändelsen.

Bara med valet av ordet "krig" ( ett val kritiserat av mången redan ) cementerades den dubbeltydighet under vars suddighet man genast satte igång att operera. Hade man inte valt ordet "krig" utan "kamp", så hade man inte kunnat invadera utvalda arabstater.

( USAs dubbelmoral* är i själva verket oförblommerad på så många sätt att det ena övertrampet nästan skymmer det andra i sin groteskhet. Man har mage att stödja diktaturer i arabvärlden som saudiernas och Egypten medan man går hårt åt andra, och vilka då, jo de som i alla tider lidit mest av förtryck och utsugning från främst brittisk sida.- jfr. arabbyrån*. -Men detta vet väl alla. )

Man - EU - hindrar - delvis med den mot terroristerna uppbyggda "kontrollstaten" - asylsäkande så gott man kan - : vänder båtar innan Malta - och väljer enbart ut de människor som kan tänkas vara "värdefulla" för "Europa". ( Kärnfysiker, läkare och åldringsvårdare.) Man är här understödda av s.k. demografer, som håller sig på en ren kulramsnivå. ( Demograferna tror nämligen att de kan räkna en människa år 2000 med samma kula som man räknade en människa år 1950 eller 1700. Och varför kan man nu inte göra det? För att en människa konsumerar så oerhört mer resurser idag.Vad är det för mening med att räkna individer utan att räkna med vad de gör eller inte gör? Demograferna säger att "befolkningspyramiden är på sned". Jag vet det. Tyvärr är det icke bara den som är på sned, ty dess snedhet kan icke betraktas och begrundas enskilt.)

Projektet - världshistoriens största Potemkin-kuliss - kommer naturligtvis att överges med allt större insikt bland människor i EU.

Och de som engagerat sig i EU-projektet kommer för all framtid att betraktas som karriärister, profitörer och såsom enfaldiga kortskallar lurade av USA/CIA (?) och det internationella kapitale t, som vill kunna arbeta ifred och bestämma över världens finanser för sitt höga nöjes skull.

All världens EU-kommissionärer och höjdare inom denna organisation kommer iframtiden att framstå som Disneyfigurer mer än något annat. Ty de , de begriper inte vad de gör. ( Än tjänar pengar.) Vad de faktiskt gör vet endast vi andra.

Det tråkiga reslutatet kommer framtidens historiker att kunna beskriva i detalj, och fram kommer då alla de gömda agendor - både utom och inom EU - som finns. EU har icke rykte om sig att varta transparent. Transparensen ökar inte heller. Och det demokratiska underskottet för "unionen" minskar alltmer.( C:a 40% av unionens medborgare deltog i valet till parlamentet, som ju sen länge har en högermajoritet.). Kuppartade försök försiggår för att få igenom Lissabonfördraget, som ju centraliserar makten än mer, och innebär att man ( de tongivande) blir av med den besvärliga vetorätten för stater i kvalificerad minoritet. De flesta folk får inte rösta om fördraget för sina resp. eliter.

Följden, den konkreta, av att t.ex. Sverige eller Frankrike eller Holland är med i EU är att dessa länder inte kan säga något om vilka orättvisor de begår som ha makten i världen. Ländarna i EU har icke bara lagt ifrån sig sin alkoholpolitik, de har faktiskt givit sig själva order att hålla käft! I modern tid har en hel kontinent satt munkavle på sig själv, - i humanismens namn ... - gjort sig av med sina arméer och så blivit en skock får som står och tittar på vad de stora vargarna ska göra. Och detta "i fredens namn". Ack, blåögda, brunögda, blinda, döva, dumma EU-jasägare. Den som har något attt säga till om i EU kan redan nu definieras som en som håller käft.

( Och tänk så glada USAs och Israels regeringar är över att EU har bildats, så att d slipper kritik från dessa stater i det gamla Europa, där alla demonstroationer blir verkningslöa, som regeringarna i EU tar ut varann i intressekonflikter och i sitt beroende hit och dit av företag, karteller, försvarsallianser o.s.v.. Tack vare EU fortsätter Israel* att bebygga Palestinskt territorium. Utan EU hade detta aldrig skett!)

Lissabonfördraget:

Artikel 42. i Lissabonfördraget om gemensam utrikespolitik.( En fars.):

"Artikel 42

1. Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska utgöra en integrerande del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Den ska tillförsäkra unionen en operativ kapacitet som stöder sig på civila och militära resurser. Unionen kan använda dessa resurser vid uppdrag utanför unionen för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten i enlighet med principerna i Förenta nationernas stadga. Dessa uppgifter ska genomföras med kapacitet som tillhandahålls av medlemsstaterna.

2. Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik. Den kommer att leda till ett gemensamt försvar, när Europeiska rådet med enhällighet har beslutat detta. Europeiska rådet ska i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser.

Unionens politik enligt detta avsnitt ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik och den ska respektera de förpliktelser som vissa medlemsstater, som anser att deras gemensamma försvar förverkligas genom Atlantpaktsorganisationen (NATO), har enligt Nordatlantiska fördraget och vara förenlig med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som har upprättats inom den ramen.

3. I syfte att genomföra den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska medlemsstaterna ställa civil och militär kapacitet till unionens förfogande för att bidra till de mål som fastställs av rådet. De medlemsstater som tillsammans upprättar multinationella styrkor får även ställa dem till förfogande för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Medlemsstaterna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet. Byrån för utveckling av försvarskapacitet och för forskning, anskaffning och försvarsmateriel (nedan kallad Europeiska försvarsbyrån) ska identifiera de operativa behoven, främja åtgärder för att tillgodose dessa, bidra till att identifiera och i förekommande fall genomföra varje åtgärd som behövs för att stärka försvarssektorns industriella och tekniska bas, delta i utformningen av en europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel samt hjälpa rådet att utvärdera om den militära kapaciteten har förbättrats.

4. Beslut om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, inbegripet beslut som rör inledandet av ett sådant uppdrag som avses i denna artikel, ska antas av rådet med enhällighet på förslag av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik eller på initiativ av en medlemsstat. Den höga representanten får, vid behov tillsammans med kommissionen, föreslå att såväl nationella resurser som unionens instrument används.

5. Rådet får anförtro åt en grupp medlemsstater att genomföra ett uppdrag inom unionens ram för att värna om unionens värden och tjäna dess intressen. Genomförandet av ett sådant uppdrag ska omfattas av artikel 44.

6. De medlemsstater som uppfyller högre krav på militär kapacitet och som har gjort mer bindande åtaganden på området med tanke på de mest krävande uppdragen ska upprätta ett permanent strukturerat samarbete inom ramen för unionen. Detta samarbete ska omfattas av artikel 46. Det ska inte påverka bestämmelserna i artikel 43.

7. Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.

Åtagandena och samarbetet på detta område ska vara förenliga med åtagandena inom Nordatlantiska fördragsorganisationen, som för de stater som är medlemmar i denna också i fortsättningen ska utgöra grunden för deras kollektiva försvar och den instans som genomför det."

( Det lustiga är att man hänvisar till FN - och dess stadgar - hela tiden, FN, som ju i realiteten är en papperstiger.Jfr.t.ex. Israels politik, ockupationer och övergrepp, samt USAs anfall mot Irak.Och NATO förutsätts det- helt sonika - att man inte kommer i konflikt med.)

-

Istället för en politik har Svea Rike* inrättat en krisberedskapsmyndighet som skall sitta och gissa varifrån faran kan komma.( Av någon anledning har man förlorat förtroendet för SÄPO ......)

Det är naturligtvis mycket bättre att fråga sig vad man ska göra när faran kommer, - ty den drabbar alltid (!) den som är passiv ! - och ganska svårt att göra något om man då inte har medel alls mer än en insatsstyrka, ett litet hemvärn och en patrullbåt utanför Somalia.

Ty finanskrisen kommer nämligen inte att nånsin ta slut. Den kommer att permanentas. Och varför det. Jo, för att när levnadsstandarden har nått en viss nivå i de rika länderna, så kommer kostnaden för det som den enskilde genomsnittsmedborgaren anser sig behöva vara så förhållandevis dyrt för bankerna att låna ut till att de hellre avstår och istället ägnar sig åt valutahandel. Ja, men då dör de! säger ni. Akkurat. Och varför skulle de då icke hellre låna ut. Nä, då dör dom också. Ty vid en viss brytpunkt kommer människor aldrig att kunna betala sina lån. En människa kan omöjligen låna hur mycket pengar som helst, speciellt inte om grannen också gör det , och grannens granne. Ty bankerna vill inte ha så många så dyra villor i sin ägo, ty ingen vill låna ut till inköpet av dem.( Banker bakom bamker håller ju på att avskaffas.) Att det förhåller sig så beror också på att ekonomin är global.Globaliseringen ären förutsättning för att ett sådant tak ska nås så relativt snabbt.En fattig bondes "värde" i Uzbekistan har nämligen också påverkats av detta. Något som få insett, vad jag förstår.

Ty nu är ju hela världens befolkning inriktiad på att nå samma "standard" som den s.k. europén. Potentiellt är nu var och en i hela världens befolkning nu låntagare av miljonbelopp.Eller hellre- presumtivt - ty bankerna har insett det omöjliga. Eller rättare sagt regeringarna och finansinspektionernas* underavdelningar.Det är slut med tillväxten nu!

Taket är nått för de rika länderna och så ökar arbetslösheten. Och EU är helt inriktat på tillväxt. En omöjlig tillväxt..... Emedan taket är nått, fast man icke har fattat det.

Nu surrar alla övervakningskameror runt om i den rika världen och småtjuvar infångas med dem. De stora svindlarna gör icke affärer på gatorna direkt.

-------

"I paradiset skall jag måla." sade Churchill*. "Vad ska ni måla då?" frågade nån. "De första tusen åren ska jag måla blått." sade då den gamle kämpen.

Där sitter han nu och målar blått, men vad tänker han när han sneglar ner mot jorden?se:G.Adler-Karlsson.

SVERIGE UT UR EU!!!!!!!!

UPPLÖS EU !!!!

-

 

Eucken, R.(d.1926); prof. i Jena. fil.nobelprist. .....relig. idealist.

-

Eudoros (35 f.Kr) egypt.fil. anti-aristoteliker.

-

Eudoxos (d.355f.Kr); gr.mat. Delar av hans verk finns ref. hos Euklides*.jfr.megariker.

-

eufori. stor glädje.

-

eunuck. Kastrerad slav.Fordom att vakta haremsdamer med.

-

eukaristi. tacksägelsebön.

-

Euklides.(ca: 300f.Kr.); gr.mat.verksam i Alexandria c:a 300 f.v.t..Känd för sin Geometri Elementa. E.s geometri är axiomatisk o. axiomen bygger på varann.Bevisen för den palna geometrins satser härledes ur axiomen. Att det 5e axiomet, parallellaxiomet är helt självständigt - inte hör dit - upptäcktes först sent på 1800-talet.Att man i E.s geometri tllåts lösa problem med passare o linjal innebär att vissa problem , som det med vinkelns tredelning blir olösbara. Detta kan enbart lösas algebraiskt, o då bevisas vara omöjligt.Vilket också är en lösning.E.s geometri i 3 dimensioner utmynnar i att det endast finns 5 regelbundna polyedrar, vilket hade bet. för Platons kosmologi o. metafysik.

-

Euler-diagram = avbildning av logiska klasser genom användande av cirklar inneslutande varann. ( för typ: alla makrillar är fiskar ), efter mat. L. Euler (d.1783).

-

Euripides.(480-406 f.Kr) ;gr. dram. Medea. Hippolytos, Ion. Lär ha skrivit 90 dramer. 19 är bevarade.jfr. Sofoklas, Aischylos, & -----Aristoteles Poetik.

-

Euro. Dum !!!!!! ekon. idé.jfr.EU..

-

Eurobond.(euroaktie); Idé som skall "stärka " EU ekonomiskt, enl. somliga. Notera dubbeltydigheten i "bond". 1. aktie, 2. band.(bindning).

-

Europa ( av "ereb"/ assyr./="mörker", solnedgångens land ), geogr. omkr. omfattande 7 % av nuvarande landmassa i världen. jfr. occidenten, Asien.

-

europé .ex på Imaginär varelse. (se:Abrahamsson.) Folk säger ofta - idag - om sig själva:"Jag känner mig som en god europé."öh.

Är jag en dålig då? Jag känner mig nämligen inte som europé. Alls. Jag misstänker de som kallar sig för goda européer." är ute efter nåt.

Är jag en "god humanist."? Ens en humanist. Ja, jag är väl en upplysningsman, och jag vet icke vad en humanist* är, vad jag vet.

-

euthanasi. dödshjälp.

-

Eva (aram = liv). Adami fru.

-

Evident. Självklar. Uppenbar. Ett försåtligt begrepp. Bör endast användas i bildlik bemärk. ( Om ens då.) Dess mest retsamma förekomst är i gamla matematikböcker emellan två invecklade formler som genom användande av redovisade ( eller icke ) transformationsregler av läsaren skall identifieras såsom identiska i mat. värde.

-

Evig återkomst. Läran om e.å. finns hos stoiker o Nietzsche samt i Indisk fil.( Inom matemateiken kan e.å. upptäckas, och där drar man då den häpnadsväclande slutsatsen att det som återkommer är numeriskt identiskt med sig självt.(sic!). 1234123412341234.jfr.(dock) själavandring.

-

Evighet. En tänkt (???) oändlig tid. " Evigheten kallar jag att allt är som det var." ( G. Mistral.).

-

Exakt. Noggrann. Nära eller =reell. I de exakta vetenskaperna (matematik o. dyl.) finnes helt exakta företeelser, såsom i talens värld. Men talen finns inte ute i Världen.jfr. ideell.

-

exercera = öva.

-

Existens. /ty. Existenz./ se: Vara. Att x finns till betyder att det existerar. Det sägs ofta i filosofin att existens aldrig kan bevisas. ( Redan på Platons tid var man ganska ense om detta.). En filosofisk absolut grundfråga brukar vara: "Varför existerar överhuvudtaget någonting alls?".Detta kallas en metafysisk fråga, och den har också med den Första Grunden att göra, och är ofta inblndad i diverse obskyra s.k. "gudsbevis"*.( "Den förste röraren.").Existens.: (ty, Existenz.) H.: Varats omedelbarhet. ( jfr. romaren och ret.orn, Cicero :”ex-sistere speculo”.= träda ut ur grottan..) ofta i fil. lika med ”verklighet”. Ibland ”motsatt” essens ( väsen, egenskap ).jfr. fenomenologi, ontologi mm.

-

Existenskvantifikator = se logik. ( Bakvänt majuskel-E = det existterar )

-

Existentiell psykoanalys.

J.-P. Sarte var hela sitt liv intresserad av G. Flaubert* och sysslade med ett arbete om denne - i ....... halva sitt liv

1.

Flaubert betraktas i litteraturhistorien* som både naturalist och romantiker.Egemtligen skriver han aldrig något med romantiskt innehåll, men man kan säga att han har med sig romantikerns syn på konsten i vissa avseenden. Han förblir här paradoxal. Och intressant. I verket L´Idiot de la Famille, I-III(1971-72), - detta projekt, - det är enormt: trots att det är ofärdigt ( en volym IV var planerad för att täcka Flauberts senare år) och omfattar 2800 tättryckta sidor ( i det klassiska Gallimard-formatet ) - ett av Sartre kallat : projekt i existentiell psykoanalys ( i avfärdande av den "vanliga"psykoanalysen ) - sysselsatte Sartre sedan 1959 med denna slags analys.

Sartres frågor var: Vad kan man veta om en människa? Och : Varför skrev Gustave Madame Bovary ? -, så inleder nu Sartre säkandet efter Flauberts inre genom ett intensivt spekulerande över hur dennes barndom gestaltade sig, - i Flauberts inre. Gustave Flauberts förhållande till modern och fadern, och föräldrarnas inre historia läggs här fram, mycket i termer från L´Etre et le Néant.

 

Den mest citerade meningen ur detta gigantiska verk om G.F.- L´Idiot de la Famille - är:" " Rien ne prouve qu´il en fut ainsi." -"Jag erkänner: detta är en fabel. Ingenting bevisar att det förhöll sig så här."( L´ídiot d.l.F. I.ss.139.)

Ändå läggs det fram påståenden om Flauberts läs- och skrivsvårigheter, hans neurotiska problem, nejet till yttervärlden, och ingående förklaringar till dessa fenomen, det jag nämnde inledningsvis något om, som om de verkligen hade en solid underbyggnad. Sartre söker helt förklara den vuxne ur barnet :Flaubert hade icke fått sin moders kärlek. Han var icke önskad. Den äldre brodern var önskad, den yngre systern,...... men inte han. Därför talade han inte, utan satt där han satt och sög på tummen! Och därför vände fadern Achille sitt intresse från honom. ( Samtidigt vidhåller han sin "existentialistiska" uppfattning, att varje människa är fullkomligt fri att skapa sig själv genom sina egna handlingar. Flaubert blir klassad som ett sitt eget misslyckande, liksom Charles Baudelaire*, i S.s bok om denne, Baudelaire (1963), förklaras vara en människa som lever i konstant "ond tro".) Det mest intressanta i manuset, som i texthänseende är centrerat kring Madame Bovary, förefaller mig vara Sartres spekulationer kring detta verks framgång, och: vad var det för människor som drogs till just denna bok, som blev "Intets Vapendragare" och varför då ? Ty här låter Sartre de yttre historiska händelserna, klimatet i Europa efter 1830 och 1848 års revolter med åtföljande samhällsförändringar, spela roll :

"Hur kommer det sig att en enskild persons galenskap kom att bli kollektiv galenskap, eller ännu värre, det estetiska rättesnöret för dennes epok?", "…vi kan säga att Gustaves sjukdom tillät honom att representativt objektifiera den objektiva Anden såsom om denna sjukdom var en partikularitet av vad man faktiskt kan kalla den objektiva Andens neuros." ( L ídiotd.l.F.III.s.32.)(Hänsyftande på Hegels "objektiva Ande ). Sartres väldiga biografiska arbete om Flaubert har, trots att det inte är ålderstiget, och trots Sartres ännu (?) starka position i den "franska Anden", ett mindre förnämligt anseende.

2.

" Jorden är Satans kungarike."

( Flaubert )

Hela sitt liv är Gustave Flaubert fylld av förakt för den borgerliga* moralen och livsstilen men förblev dock borgare, - efter den egenartade franska revolutionen*, som ju var en av de mäktigaste revolutioner idellt sett, men trots detta ändå inte hindrade en kommande konservatism .
Flaubert förblev också halvinvalidiserad av sin neuros*, i hela sitt liv. Flaubert knyter ihop den klassiska eran, han föraktade icke en Boileau*, som visste vad han gjorde och i den exakta beskrivningen och framför allt : l´ímpassibilité, - oberördheten - , som blev hans kännemärke ( Flaubert som dissektör av själar ), knöt han an till naturalisterna, till en Emile Zola*. I en fanatisk l´árt pour l´art-inställning ,( Gautiers) som tidigare varit förbunden med mystik eller lättsinne införde han det exakta uttrycket och den exakta beskrivningens ideal och sammansmälte detta till ett helt .( Varje mening, varje stavelse, avlyssnades noga, med en musikers känslighet ( Flaubert sökte "frasen" ) av Flaubert själv innan han släppte iväg den till offentligheten.) . " Stilen, det är livet! Det är tankens eget blod!"

Han levde nästan hela sitt liv i trakten av Rouen med sin mor, - fadern hade dött 1844 , då Gustave omedelbart slutade låtsas studera juridik -, på familjegodset Croisset, men förde en rik brevväxling med de flesta av tidens litterära celebriteter inklusive Lousie Colet*. I breven är Flaubert naturlig, spontan och direkt , rentav burdus och vulgär, medan han i sina romaner och noveller är en ytterligt noggrann och beräknande, en både målande och stram stilist. ".. valet av ett adjektiv kan komma mig att svettas blod!" De verk han skrev är få. Det är förutom Léducation sentimentale och Madame Bovary, Salammbô (1862), en historisk roman om det antika Cartago,( han reste till Tunis för att studera miljön på plats ) La tentation de Sainte Antoine (1874) ( likaså historisk men betydligt mer idé- och fantasifull, men helt statisk och spänningslös ) och några noveller av vilka Ett enkelt hjärta (1877)kanske är mest berömd. En föraning om F.s storhet kunde kanske den tidens läsare ana redan 1842, då F. vid 21 års ålder skrev den mästerliga lilla novellen November.( I ett svep.Sic!) - Allt som allt ett tiotal verk. - Flaubert dog 1880 då han arbetade på ett satiriskt verk över den (över-)mänskliga dumheten, Bouvard et Pécuchet, - utskickande den unge Guy de Maupassant som uppletare av material, och samtidigt skolande denne siin beundrare. Boken var ämnad som ett slags litterärt testamente. (Att revoltören och kolerikern Flaubert kunde vara rolig bevisade han i den allra sista boken.))

3.

Sartres verk om Charles Baudelaire ( Baudelaire, 1963) - tillägnad J. Genet - är betydligt blygsammare till omfånget, men det griper likaså väl taget om sin läsare.Baudelaire framstår som än ensammare - i sin misär (jfr. Semper Cadem i B.s Les fleurs du Mal - än Flaubert och mer skyddslös - och för tanken till E.A. Poes*, - f.ö. en av Baudelaires förebilder. Sartre försöker här "återuppleva inifrån" B.s liv.

-

Existensfilosofi. Fil som betonar den pers. existensen och ansvaret o valet. Sådana filosfer är icke mycket intresserade av kunskapsteori el. logik t.ex. Man kan säga att sällan en analytisk fil. är existensfil.

-

Existentialism. Fil. rörelse uppträdande med Sartre och hans L´étre et Le Néant (1933), med påstått ursprung hos S. Kierkegaard. Har fått sitt namn efter föreställningen att existensen föregår essensen ( väsendet *), d.v.s. att ett tings vara föregår vad det kan bestämmas såsom. E. är en slags voluntarism*, en viljefilosofi. ”Människan är dömd till frihet.” ( Sartre).Människan är sina val. En människas val = hennes öde.( Sartre, i: Baudelaire.)Människan vinner sig själv i livsvalet ( att välja att hon har ett val , (jfr. J. Slök, S. Kierkegaard. )) och i inget annat.jfr. Fèbre.mm.mm.

-

Existensteologi. Term som ibland brukas om Kierkegaards teol. (?) , samt om G. Ebelings och Lögstrups. m.fl. jfr.i sv.: Benkt-Erik Benktson,Tro och existens.(1977) mm.

-

ex nihilo nihil fit , ( lat. inget uppstår ur ingenting, d.v.s. det måste i förväg finnas ngt ur vilket ngt helt annat kan uppstå, ty inget uppstår ... om intet finns varur det kan uppstå, ... ad infinitum.......)

jfr. gudsbevis ,Th. av Aquino. Den förste röraren, mm.

-

exkludera = utesluta.

-

exklusivt eller./log./ se: eller.

-

experimentum crucis. ( lat. ung. avgör. exp.) ; Vetenskapligt försök där ett lyckosamt utfall anses bevisa att en teori är riktig, ett ogynnsamt att teorin är bara att överge. jfr. Fr. Bacon.

-

explikation.(lat.) förklaring.( explicandum = det som skall förklaras ).Förklaringar kan vara orsaksf. el. finala o.s.v.------

-

explosionsmotor. Gammalt ord för bensinbilmotor med kolvar i cylindrar.( jfr. den betydligt långsammare ångmaskinen.).jfr. förbränningsmotor.

-

expropriera. ta i beslag.

-

Extas. Att vara utom sig.jfr. häntyckning.

-

extra.(lat.) utanför.

-

extrapolering. (lat.); När man behandlar företeelser inom ett okänt område på ett sätt som de företeelser man känner till som ligger i samma riktning. ( Är du , Berta och min far dumma , så är väl alla andra dumma också!)

-

Extravert = extrovert = utåtvänd (person ).

-

ex tempora. lat."ur tiden", t.ex. att skriva en ordbok i stundens ingivelse.Att extemporera ett föredrag, = att tala utan förberedelse.

 

F

-

F = falskt.

-

Facilis descensus Averni. (lat.) "Det är lät att stiga ned i dödsriket ...." ( Vergilius ).

-

Fadern. /ty. Vater.m.(!)/ Sällan i filosofihistorien, - i dess vulgära variant - försummar man att tala om, vad filosofens fader hade för yrke. Hos romantikens filosofer o. diktare var det i allm. präst. Och i största allmänhet kan man om dessa filosofer säga att de tog avstånd från religionen. Nå,- föga överraskande. -

Vad fadern betyder, ja, det handlar hela psykoanalysen om: faller Oidipusteorin, så faller hela psykoanalysen, menade Freud.

Någonstans hos G.W.F. Hegel - i Phänomenologie des Geistes (1807)- finns en passage, där denne påstår att man aldrig reflekterar utan att ha någon annan person ( Annan ) i åtanke.( Skall vi säga adresserat tänkande....)

.Man reflekterar alltså aldrig - för att trivialisera detta - ensamt och riktigt ärligt , utan att ha en tanke på en adressat.

Man reflekterar alltså - för att generalisera - aldrig.Inte i den bemärkelsen som vi har tänlt oss här(se:reflexion )- reflexionen som ett samtal med en själv, isolerat och rent. Man tänker - i varje reflekterande - enl. Hegels teori - ut något till svar på en Annan(s) existens. Det låter både rimligt …och på något vis sorgligt. Att man då aldrig får anse sig som riktigt ensam, - och att man aldrig kan tänka sig någon annnan heller - som ensam, och ifred med sina egna tankar. Ens favoritförfattare, eller tänkare, hade inte bara sina egna tankar för sig, utan det han eller hon skrev, det skulle i alla lägen vara riktat till en annnan person, - och detta förhållande skulle man då aldrig kunna bli av med på världs vis! På samma sätt resonerar Ch S. Peirce. ( Denne har ju på åtskilliga punkter i sin filosofi en likhet med Hegel. jfr. P.s uppsatser på www. )

Detta skulle implicera att existerar en dialogiskhet i allting från början. Och att det jag skriver nu -t.ex. - skriver jag inte för mig själv utan med någon annan, den eller den, i omedveten åtanke. Inte för att reda ut ett förhållande kring monologers natur i sig! Allt jag tänker , är tänkt för någon annan. Och jag är aldrig säker på vem det är !("Allt jag har skrivit är skrivet till dig!", menade Kafka, syftande på sin far.) Men allt detta har ju vida implikationer: jag KAN hel enkelt inte tänka själv! Alldeles själv. Ty allt tycks - enl. denna teori - vara ett slags svar på vad en annan person står för.

Något ytterligare kan tilläggas, - ja, omåtta mycket. Men - vem talar jag till ? jfr. Freud, Lacan.

-

Fakta. (ty. Fakt. n. ) ;En adelsdam som - i motsättning till majoriteten - lyckats ta sig igenom Hegels verk och påpekade att innehållet i dem inte stämde med fakta, fick det prompta svaret från H. själv:"Desto sämre för fakta!" jfr.oxå fenomenologernas* "stridsrop":"Tillbaka till fakta!".se : Husserl. Faktum est.jfr. statistik, SCB.

-

faktaurval. Fakta finns i oändlig mängd. Alltså är ett urval oftast nödvändigt*.jfr. myt.

-

faktiskt. Byggt på fakta.( faktiskt!!!)

-

Faktotum ( lat. facere + totus ) = allt-i-allo. En som gör allt, - hjälpreda.

-

Fakultet.1.) mat./ n! ("n fakultet") = produkten av alla heltal t.o.m. n. 4! = 24.--2.) del av universitet.

-

Falkengren, A.(19....) ; civ.ek., bankdir. SE-banken, Har den märkliga åsikten att det aatt vara bankdirektör mycket väl kan likställas med mejeridirektör.( Detta för att människor skall inse det svåra i att vara bankdirektör.). Det är en uppfattning som få delar. Banker pruducerar en tjänst, ett mejeri en vara. Banker utför - i förbifarten s.a.s. (ofrivilligt, eller: som en försäkring för sig själva .....) - en samhällsviktig tjänst utan vilken samhället skulle kollapsa, - men utför också -som sin största verksamhet - en del arbete - såsom aktiehandelsrådgivning, försäkringstjänster, lägenhetshandel, "privatrådiving"( att dra till sig privatpersoners pengar .....), m.m., och handel med valuta ( utan vilken valutakurser ej skulle kunna existera....Handel med valutor (courtage mm.) utgör 90% av handeln här i världen! ) och tjänar - vanl.- massor med pengar på den spekulation* som detta alltid innebär. Denna senare verksamhet - som alltså hanterar gigantiska summor pengar - är riskfri sedd mot bakgrund att banken är samhällsnödvändig. Man kan alltså göra vilka vansinniga affärer som helst men ändå aldrig eg. ta nån risk.

Att vara bankdirektör eller chefsekonom* på en bank innebär i praktiken att man kan säga och göra precis vad som helst utan att riskera att ens förlora jobbet. Det är svårare - innebär att ta på sig större förpliktelser, för vilkas bristande utförande man legalt kan ställas tillsvars - att vara snabbköpskassörska eller renhållningsarbetare än att vara chefsekonom på en bank.

En bankman kan eg. bara ställas tillsvars om denne faktiskt stoppat pengar i egen ficka, alltså direkt oförblommerat förskingrat, stulit !!!!!

Att vara mejeridirektör kräver även det avsevärt mer än vad som fordras av en bankchef.Banker är ju nödvändiga för gemene man , så staten kan aldrig tillåta att alla ett lands banker går i kunkurs, då staten då skulle falla :Revolution . Samtliga mejerier i ett land kan dock saklöst tillåtas att gå i konkurs, då man lätt kan importera smör o. likn..Sådana basfakta tycks Falkengren inte vara medveten om. Man undrar vad som utlärs på hnadelshögskolor.Falkengren tillhör de som är ansvariga för den stora satsningen på exploatering av den baltiska lånemarknaden och lånebubblan där, vilken sprack och skadade såväl Baltikum som det svenska bankväsendet. På bankerna hade man ingen som helst försiktighetsprincip i sitt agerande och märkligt är också finansinspektionens frånvaro i denna utveckling.När man talar om att F. tillhör de ansvariga, så är det ett "imaginärt ansvar" ty bankdirektörer - i en vanlig storbank ( vi talar här inte om alternativa nischbanker ..... ) - har aldrig nånsin tagit något konkret ansvar för sitt agerande med bankers medel. Ingen bakdirektör har nånsin blivit åtalad för försumlighet eller dyl..- och sällan har slarv med spekulationer i olika marknader visat sig innebära några ekonomiska förluster för bankdirektörerna själva.

Så lite mejeri är det. En bankdirektörs lön skulle därför vara i nivå med en sjukpenningstagare. Inte ett öre mer.Ty båda ha ett ansvarsfritt jobb. Måhända skulle sjukpenningstagaren ha något mer, eftersom han eller hon har krav på sig ......att bli frisk. Det har inte en bankdirektör.

jfr.A, Borg.

-

Fall. bibl. syndafall.se: Eva.

-

fallera. misslyckas.

-

Fallibilism. ( av fr. fallible,= felbar. ). Term skapad av Peierce* ( han stafvade sitt namn på 3 sätt ), för att beteckna de fil. uppfattningar som innefattar den att man inte har ngn säker grundval att utgå ifrån, och att resultatet blir därefter. Själv tyckte ju P. ändå att fil. långsamt tycktes närma sig ngt av en Sanning. Termen f. användes av Popper, och passar bra in på dennes försiktiga hållning ( utom i det berömda grälet med fallibilisten Wittgenstein, som finns beskrivet i boken Wittgenstein´s poker ). Ett oskick är det dock när man till exemple tillämpar den på Hegel, som ibland är fallet ( jfr. Westphal ), ty det var ju ingalunda H.s uppfattning att hans utgångspunkt och hans apriorik var felbar. H. var ju netop dogmatisk. Den som läser H. fallibilistiskt är - i alla fall - ohistorisk.....

-

Fallos. Bild av manl. lem. jfr. obelisk.

-

falsifiera (lat. falsus =falskt ); motbevisa.jfr. Popper, Conjectures and refutations.

-

Falsifikationism. Uppf. att vet. teorier ska vara möljiga att falsifierbara.jfr. Einstein, Popper och Lakatos

-

Faludi, S.( Susan) f. 1959, am.förf.1991 . Har bakgrund hos Wall street Journal. - Backlash: The Undeclared War Against American Women (svensk titel, Norstedts 1992: Backlash - Kriget mot kvinnorna)2000 - Stiffed: The Betrayal of the American Man (svensk titel, Ordfront, 2001: Ställd - Förräderiet mot mannen), över 600 sidor, en intressant analys av en samhällsutveckling, där mannens självbild blott till hälften ännu förändrats. -- F. delar dock med N. Klein den dåliga vanan att använda alltför mycket ord - för mkt avvikelser - för några få idéer. 2007 - The Terror Dream: Fear and Fantasy in Post-9/11 America, jfr. N. Klein, Katastrofdoktrinen.

-

Familjelikhet. se: Wittgenstein.

-

Fantasi. ty. Phantasie./ " Don Quixotes olycka är inte hans fantasi, utan Sancho Panza." ( F. Kafka ) Ställes ibland som motsats till sanning, ibland som en förutsättning för densamma.jfr. Kant: transcendental fantasi. --------------S. Kierkegaard :" Fantasin är alla förmågors förmåga."jfr. kreativitet.jfr. även Hoffmann.

-

fantastisk / ( phantastisk /1.) ofta i fil. ngt omoraliskt, skrämmande o/el. ologiskt, alt. i etiskt* avseende är en "fantastisk " mska en mska med hybris, en som går utöver de gränser som är lämpliga för en människa. jfr. Kierkegaard m.mfl..2.) himla bra.

-

Fasa. Stark skräck förknippad med avståndstagande. Inom den romantiska konsten finns en (intressant) dragning till fasan.jfr. M.Shelley*, se äfven: Aristoteles, monster, Dracula , Motorsågsmasakern, o.s.v. I know what you did last summer..

-

Fasta. Låtsas-självsvält.

-

Fatalism. Ödestro. Ingen dum lösning för den som vågar sig på den.(jfr. amor fati = kärleken till ödet.Att acceptera ödet ( då=livet ) helt o fullt. Nietzsche.)

-

Fauna./ fr. Pan*/ djurliv.jfr. Flora.

-

Fechner, G.Th.(1801-87); ty psyk, mat, fil, myst. en av den experimentella psykologins fäder. Psykofysiker. Hävdade att växter hade själ.jfr. Webers lag, Wundt, Lotze m.m.

-

Feigl, H. log. emp.; am. fil.; teori om identitet mellan mentalt o fysiskt hos mskn. Logical Empirism (1949) mm. body-mind.

-

Felbarhet. se: fallibilism.

-

felslut. log. ogiltig slutledning. Ex." Eftersom din häst är uppäten idag, så blir den väl det i morgon också.","Alla italeanare är svarta. Jag är vit. Alltså är jag ingen svensk."

-

Fenélon. ( ......) ;Fr.fil o skald. Har skrivit en bok i gott uppförande, Télémaque. Denna bok kunde länge var fransk skolpojke rabbla utantill. jfr. Castiglione. Boken skrevs - vad jag minns för en -....... dauphin*.(fr. kronprins.)

jfr. furstespegel.

-

Fenomenal =rel. till fenomen.

-

Fenomenologi. Fil. riktning-; ( feneomen=det som syns.) läran om det som visar sig.Typ: Hegels, Husserls. jfr. I. Segelberg, J. Bengtson, Den Fenomenologiska rörelsen i Sverige 1900-1968.(1991)

-

Feminism. Rörelse som kämpar för likställdhet mellan könen.

-

Ferlin, N.(..........) sv. poet o akrobat. Diktarfil. Har givit sitt livsfilosofiska testamente i den fina dikten Getsemane.

"Han var en sån liten och klen artist,och kände sig mer än lovligt trist. En vacker afton han satt som så, och skrev prydligt med sin Faber 2, :

" Gud har i sin fotografiateljé, ett mörkrum som heter Getsemane. Där växer klara bilder fram, för den som är lugn och allvarsam, men den som är rädd, för köld och ris, får aldrig en blomst i paradis, Hans liv blir såsom en öde slätt, av inga silverne tårar vätt,

till aska kom han, men aldrig brand, och månen ler åt hans tomma hand,

Ty den som är rädd för Getsemane, har ingenting alls, att få - eller ge.""

jfr. Goggles.Cirkus Tigerbrand.

-

fertil. fruktbar.

-

Feuerbach, L.;(d.1872); se: idealism tysk .Marx.Kierkegaard.

-

Feuerabend, P. (1924...) ;österr.fil.vet.fil. Against method,(1975), Ned med metodologin.(1977).F. vände sig mot demarkationskriteriet* ( och Popper* ) och menade att det aldrig funnits och aldrig kommer att finnas ngn skarp gräns mellan vad som är vetenskap och vad som inte är det.

jfr. Kuhn, Popper m.fl.

-

Fichte, I. H. von (1796-1879 ) son till J.G.F. - Uppskattad (!) av Kierkegaard.; prof.i Bonn 1840.Zeitschrift fur Philosphie und spekulative Theologie. Bekämpade Hegels fil..,i vars verk han bara såg panteism och där den enskilde var reducerad i värde till förmån för helheten.( ......Anden ). F. sökte en personlig gud.(!) jfr. Kierkegaards inställning! Använde ofta hegeliansk metod , men ville "återvända till Kant". Var dock ingalunda ngn nykantian.

-

 Fichte, J. G.: ( 1762- 1814 ); Född fattig. Son till en linnevävare .( Udda för en ideal. fil. på den tiden.) teol.ex. filosof, prof .En av den tyska rom.id. fil. mest inflytelserika filosofer. Sats: ” Jaget skapar världen.”.( Jag -Jag. ). I grunden panteist. Utgav efter att ha snabbt begripit o. blivit begeistrad av Kants* idéer i Kr.d.r.Pr. V. Kritik aller Offenbarung ( författad på ett värdshus i Königsberg ), utgiven ,av misstag, anonymt i Königsberg ,– uppskattad av Kant -, och kom att leda F. till en professorsstol 1794 i Jena. Då han försvarade franska revolutionen blev han , efter "ateismstriden" av med professuren 1799.(jfr, "borgaren" Goethe!)

Det praktiska fria förnuftet är det handlande och sätter ( ien "Tathandlung", en "actus purus") (!) faktumet, världen,-"Jaget sätter sin egen tillvaro" ( grundsats 1 i Vetenskapsläran (1794) )..... Jaget - närmast = Kants "medvetandet överhuvudtaget" - sätter* icke-jaget ( världen ) "Jaget sätter ett icke-jag." ( Grundsats 2 i Vetenskapsläran.) Frihetens grund sätter F. - liksom Schelling - i tron, i religionen. jfr. Människans bestämmelse (1800) del 3.( Denna bok är skriven i dialogform och redogör för en vandring från skepticismen till tron,.... via friheten.) .Grundsatsen i denna - vitt spridda - klart skrivna bok är en:"Det enda du iaktar är dig själv!"

Det absoluta* - som varit jaget, som sätter världen, blir i denna skrift dock så småningom Gud, förstådd som total enhet o. identitet och förnuft el. logos.

F. - en beundrad retoriker - blev snabbt efter Kant den ledande filosofen i den hektiska fil.idealismen, med verk som Grundlage der gesamten Wissenschaftslehre, Das System der Sittenlehre, Erste Einleitung in die Wissenschaftslehre (sv.övers.1926.), div. försvarsskrifter mot anklagelser för ateism; den vitt spridda Die Bestimmung der Menschen ( sv.övers.Människans bestämmelse.), Der geschlossene Handelsstaat, Die Grundzuge des Gegenwärtigen Zeitalters,; Die Anweisung zum seligen Leben (sv.övers. ); ( kallad ”en nationaluppfostran” ( Rabenius))- skriven när Napoleon I*var herre över Europa.( Större delen.) i uppvigling mot denne . Blev - därför - 1810 fil.prof. i Berlin.

Ofta beskrivs F.s filosofi så här "Radikal subjektivism."Världen fanns inte innan jag skapade den."- Många säger att Hegels fil. inte är mycket annat än tidig Fichte, medan S. Kierkegaards fil. är byggd - kunskapsteoretiskt - på Imm. Kant./////.S. Kierkegaard var icke fil. idealist. Fichte dog ( i feber) i Berlin redan 1814. Hans hustru var sjukvårdare. F. kritiserad av Hegel* redan när de var tonåringar.---------- Efterträdare blev .... Schelling*, som länge föreläste i Berlin, där Kierkegaard och Karl Marx åhörde honom. Fr. Schelling blev ju mkt gammal, dog först 1854, ngt innan S.K. gick till sina fäder.

jfr.Inledning till vetenskapsläran, Windelband.

-

Ficino, M.(d.1499) it. fil.teol.; grud. av den plat. akad. i Florens.Platonöversättare. Kristen: var ngt av mystiker då han trodde att den kristna läran om uppenbarelsen kunde ge kunskap om Gud. jfr. renässansen, Castiglione.

-

Fiktion 1.) ngt påhittat 2.) ngt antagande som inte är styrkt men som är praktiskt att arbeta med i vetenskap. jfr. Vaihinger. fiktionalism.= Als ob.

-

Fiktiv = overklig, påhittad.

-

Film. / Movies. eng /; Film är skit ! All film ! Film ses av de, som icke orka läsa en bok.

-

Filon ( av Alexandria); ( Philo Judaeus ) (d.c:a 40 e. Kr.) , gr. lärd. " Gudomen kan man blott fatta i kyrobantiskhänryckning. Alla högre insikter är mysterier och orgier. Filosofen, som inviger oss i dem, är mystagog och hierofant." Alltså är filosofen - enl. F. - en ren demagog och en metafysiker.Människan bör sträva efter att bli lik Gud (sic!)- och endast genom extasen är detta möjligt. F. var sålunda en eklektiker som sökte sammanföra kristendom ( i tidig skepnad ) med gr.fil. o mysteriereligion.

-

Filon fr. Larisa. ca.100 f.Kr. led för akad.( Platons gamla ) i Athen. Skeptiskt lagd. Var i Rom år 88 bl.a. lärare till Cicero*.

-

Filoktetes. gr. myt. bågskytt som fick tillbringa en tid ensam på en ö i Egeiska havet- p.g.a. ett illaluktande sår. Spelade sedan stor roll i erövringen av Troja. Blev sedan hjälte, då han ju pricksäkert sköt ihjäl .... Paris, en av krigets orsakare, den man som förtörnade Afrodite så, genom att utropa Helena till den vackraste kvinnan i världen.

-

Filosof./ty.Philosoph.m. / Person som sysslar med filosofi.(sic!*)

-

Filosofi. / kärlek till vishet./ Skall icke tas särskild allvarligt.Filosofin har i modern tid uppdelats i två. Praktisk & teoretisk. ( trol. påverkan från Imm. Kant ). Den praktiska fil. har inriktats på etik och moral den teoretiska på kunskapsteori och logik. Så har den förstnämnda sökt svara på frågor om vad som är gott och rätt ( även skönt, - estetiken har haft sin plats här….) eller villkoren för sådana frågor, medan den sistnämnda då försökt svara på frågor om sanning, eller villkoren för sådana frågor. Då villkorsfrågorna - och en mängd andra - gått in i varandra har många ansett att in delningen är dum, och endast varit till för att dubblera antalet tjänster inom akademin.Det behövs bara att man tänker sig ett alternativ, en alternativ historia ,berättelse, för att denna skall ha kastat åt sidan den redan existerande och tänt en förväntans glöd hos en imaginär läsare - en sådan läsare, som inte alls köper allting man skriver, men som nästan febrigt längtar efter det allra bästa ens penna kan komma med….Denne läsare vill jag gärna komma till tals med ( i andanom ) - jag längtar också - men inte nu, ty jag finner mig inte riktigt fin nog, - det där bästa, det tillräckligt bra är knappast ännu på pränt. Och jag vill icke möta denna imaginära person - om jag får välja - i ett tillstånd av brist.
Jag vill möta den imaginäre i gemensamhänförelse. Som om vi fått något tillsammans, vilket väl är det närmaste sanningen man kan komma när det gäller litteratur. Ty så särledes stor skillnad är det icke mellan den som skriver och den som läser. Skillnaden är över huvudtaget mindre än vad man i förstone tror.

Den allra största skillnaden jag över huvudtaget kan tänka mig i hela världen är naturligtvis den mellan den som lever och den som inte lever längre.
Denna skillnad skapar drömmar.Den näst största skillnaden är nog den mellan den som har makten och den som inte har makten.Denna skillnad skapar mardrömmar.Den tredje väsentliga skillnaden jag kommer på nu är den mellan den som förstår och den som icke förstår.
Denna skillnad skapar drömmar i färg.
-
Nu kan jag tänka mig att jag vill ändra i en historia, låt oss säga att det är så - hela tiden med den imaginäre läsaren, min like" i Ceylons brända dalar", i åtanke - för att minska en del av skillnaden i någon av dessa tre avseenden, dessa slag av för människor som oss ganska plågsamma och ändå vanliga skillnader. ( Ni märker att jag drar också er in i detta, tillsammans med oss. Det är ofta en skribents allra värsta oskick… ) Jag har ju här med orden i min makt makten att på olika sätt ställa skillnaderna i ett tillfälligt annat ljus. (Ibland kan man ju undra om inte det är det litteratur är till för… ) Ett ofta behagligare ljus. I alla fall i slutändan behagligare ljus. Och jag kan tänka mig att det i grunden är just det som är orsaken till den uppenbarade varianten, eller viljan till den. Och även orsaken till det origanala. Den första berättelsen.Och då skulle jag också kunna gå ( s.a.s. förbi ) till mina "följdsatser" om drömmarna, och så att säga härleda orsaken till mina modifikationer ur minnen av drömmar, eller kanske minnen av önskedrömmar… orsakade av de tre skillnaderna. ( Om vi nu koncentrerar oss på dessa tre. Det finns säkerligen ett infinit antal. ) Nå. Då har jag ett tillfälle att tänka på min imaginäre läsare och drömmen samtidigt. Jag kan ju tänka på denne läsare som om han eller hon vore en dröm. Eller som jag tog en tänkt dröm från honom eller henne.Mina egna drömmar är ju visserligen tillgängliga. Men de är alltför distinkta. De skymmer för mycket med sin ofta nära nog uppenbara brutalitet….Jag måste eller jag har att hellre vakendrömma tillsammans med min imaginäre läsare.

Det är ju otänkbart att skriva en halv dialog.
Och det är inte precis läge att skriva en hel heller.Jag kan emellertid genom någon slags mystisk akt … drömma för oss båda. Nej - jag är absolut inte mystiker! Jag bara har en avsikt att - med tanke på vad jag tidigare skrivit - känna hur det känns i luften ( i bokstäverna, i logiken … ) och rätta mig efter det.Ty det finns alltid en invändning. Eller två. Ty man kan ju alltid bemöta en skillnad på två fullständigt olika sätt:
Antingen konfrontera, eller rymma sin väg.
Här kan då inflikas att mellanläget (!) mellan de båda väl är just det som jag resonerar ikring….

Ty jag bemöter ju, eller vill bemöta, skillnaden genom att variera den, att stämma av, modifiera, alterera, skapa alternativ utan att jag - det är ju det - egentligen kan ändra på något. Ty alla de tre mänskliga villkoren uti skillnader består, kvarstår alltid, hur jag än omskapar eller skapar min nya drömbild.Vad jag kanske då ändå anar är att vridandet och vändandet på denna, blotta detta intensiva arbetande med alternativ , som verkligen har karaktären av alternativets karikatyr…., får både min imaginäre läsare och mig själv att må lite bättre, t.o.m. kanske att börja ….skratta. Jag tror faktiskt att det är den av alla möjliga öppningar som jag helst önskar. En öppning. Att ni, liksom jag nu, skrattar, trots allt - och sover drömlöst inatt, …..åtminstone inatt.

Så får vi se hur skillnaderna framstår i morgondagens ljus.Ty det ljuset är ännu icke här.

"Livet är för kort för filosofi", skulle man kunna säga. Men då är det fel på filosofin. Ty visheten måste kunna rymmas inom ett enda liv. Alltså måste man vända på det : filosofin är för lång för livet. Gör den kortare. -

Och i det arbetet är jag ju själv inblandad.

-

filosofins gränser. Filosofin går ofta alldeles förlångt. ------Outrett. ( jfr.språkets gränser, Wittgenstein m.fl."Mitt språks gränser är min världs gränser."W.).jfr. mystik.

-

Filosofikum. Grundkurs i fil. vid universitet som i Sverige avskaffades 1907. ( Numera är stort sett all filosofi avvecklad. Endast en spillra synes.) Anses numera ofta som ett "hobbyämne", något man visserligen kan studera, men det ger inte någon möjlighet till utkomst.

-

Filosofisk fråga. "Varför finns överhuvudtaget något alls?"( Ansågs under min studieid vara den ultimata* filosofiska frågan.)

-

finalitet. ändamålsbestämdhet.

-

Finanskris. Nu är det finanskris. Den går aldrig över. Ergo: det är ingen kris. Det är en kollaps.

jfr.euron.

-

finansvalpar. Pojkar som leker med pengar . se:sport o. spot. jfr. K. Hermele Det globala kasinot.

-

fintlighet. uppfinningsrikedom.Ordet används ofta nedsättande.(som "habil" i st. f. "skicklig".). Fintliga filosofer.... det är väl de, som söker bevisa Guds existens,t.ex.-----

-

Finitism. 1.)metamatematik införd av Hilbert, arbetande endast med ändliga figurer.Endast ändliga metoder få användas vid grundvalsforskning då.2.) uppf. att världen är ändlig.

-

Fischer, K. ( d.1907) ; ty. fil.hist. Extrem såtillvida som han menar att all filosofi är filosofihistoria.(!!!),jfr. Hegel.

-

Flaubert, G.(1820-1880); fr. förf.; föddes i Rouen i nordvästra Frankrike ( invid Seine ) år 1820 som andre son till läkaren, kirurgen Achille Flaubert och hans hustru Caroline. Han genom gick de vanliga skolorna och började studier i juridik. Samtidigt med studierna skrev han och lät tala om sig som ett litterärt löfte. Man väntade sig i salongerna i Paris, bl.a. i Mme Recamiers, där han då och då dök upp, en ny .... Balzac. 1843 hade han klart den första versionen av L´education sentimentale. Han hade år 1836 mött en kvinna, Elisa Schlesinger,en högborgerlig dam, äldre än F.,som skulle stå modell för huvudpersonen i L´education sentimentale ( på sv. Hjärtats fostran ), en drömsk smått fantastisk skildring, samtidigt full av tristess och statiskhet ( Kafka liknar den unge hjälten Frederick i denna bok vid Moses, som aldrig når Kanaans* land . Dagboken, s.392. - Boken är något av en cirkel. ) av en ung mans kärlek, en i mitt tycke ganska grå bok, denna Kafkas favoritbok - Den har ändå vissa likheter med Madame Bovary .

1.

Den kvinna, vars namn man nämner i samma andetag som Flauberts namn,- är Madame Bovary,( boken Madame Bovary utkom 1856 . Den påbörjades redan 1851.) Man kan i Flauberts fall se lika långa skaparperioder som hos Jane Austen, den mästerliga ironikern, som likaså kunde låta sig själv dröja vid manuskript i över tio år… ,.... Madame B. är modellerad efter det inre hos den sydländskt temperamentsfulla och vackra Louise Colet, en "enkel flicka" från Lyon, som först var Victor Cousins ( prof. i filosofi 1815, redan vid 22 års ålder vid Sorbonne, vän till Hegel , Platonöversättare, och upptäckare av Pascals Pensées, - framför allt en stor retoriker och den ledande gestalten i L´ácademie Francaise ) älskarinna och moder till hans barn, en flicka, - och sedan Flauberts älskarinna, (se t.ex. D.E.Enfield Flauberts väninna (A lady of the salons ),(1923.)).

Louise Colet, en dam man förr skulle beskrivit som" en yppig, blodfull, sydländsk skönhet med gäll röst och snabb uppfattningsförmåga" , hade litterära ambitioner, skrev poesi och prosa, utgav komprometterande brev hon stal från sina vänninor, i jagandet efter pengar och uppmärksamhet o.s.v.. ( Hon utgav 1857 den indiskreta romanen Lui , "sanningen" om förhållandet mellan förfatarna George Sand och Alfred de Musset ….) Förhållandet mellan Colet och Flaubert var mycket passionerat. Colet önskade också ett giftermål, men Flaubert var mer som i ett äktenskapligt förhållande till just sitt skrivande. " De hade utväxlat hundratals brev mellan Rouen och Paris, om deras ömsesidiga kärlek och om litteraturen. I det sista brevet till Lousie skriver Flaubert helt enkelt:

" När jag ämnar gifta mig ? Aldrig hoppas jag. En man som inte har fem tusen om året och som gifter sig anser jag för en usling, en skurk som borde ha prygel." Det var det sista ordet från honom till Lousie Colet. De två kvinnorna , Elisa och Lousie, går igen i de många kvinnoportätten i romanerna. Det verkar som om oscillerandet mellan bilderna av dem bidrar till en egenartad resignation inför livet och kärleken. Ty något av orörlighet- statiskhet - och tristess bildar totalintrycket, för mig, i Flauberts värld. Man kan då också komma att tänka på det ……statiska i Kafkas tre romaner. Man kan undra om det är en slump att dessa påminner om det depressivt statiska i L´education sentimentale, där inte ens våldsamma stridscener kan få läsaren att känna att något riktigt verkligt utspelar sig . - Boken är troligen oöversättbar. Den svenska översättningen - det har förmodligen bara gjorts två försök, jag har en från 1951, lämnar den svenske läsaren oberörd, eller uttråkad,- som antytt ovan.- Kafka behärskade ju det franska språket - lärt av guvernanten - och njöt av denna boks rytm .På en resa till Weimar 1912 läste Kafka enl. Dagboken högt hela första kapitlet ur L´éducation för en Dr. Schiller på ett hotell. Kafka tycks ha njutit kollossalt av att läsa högt med sin djupa baryton. Han läste ju vid olika tillfällen ur både Amerika- och Processen-manusen för sina vänner, men då under gapskratt. - Vad var det för ett slags skratt? Vi återkommer till det.- Flaubertläsningen, på originalspråket, var en mycket högtidlig och en livet ut nästan "helig" syssla.
Flaubert betraktas i den klassiska litteraturhistorien som både naturalist och romantiker.Egentligen skriver han aldrig något med s.k. romantiskt innehåll, men man kan säga att han har med sig romantikerns syn på konsten i vissa avseenden. Han förblir här paradoxal. Och intressant.

Madame Bovary är ett mästerstycke i rytmisk stil och komposition. Här finns ordmusik, realism ( en bredd á la Balzac ), här finns en burlesk ironi, ett grovt artilleri mot samhället, mot dumdryghet och äregirighet, här finns den psykologiska djupsyn , som måtte ha förbluffat en Freud o.s.v., samt en driven förmåga att berätta en hsitoria i bjärta färger ( man tänker ibland på Strindberg, iband på F. N. Piraten ....), och det är inte utan en viss insikt, ny eller pånyttfödd, som man lägger ifrån sig den lästa boken, skriven för mer än 150 år sen. Typgalleriet är något mellan karikerat och analyserat. Man tvekar inför att se boken som ett allvarsverk.( Ploten är en plot, Emma, - fru Bovary - en förevänding.)Lusten att se på kontrastbyggeriet får en snabbt att gå till de olika höjdpunkterna i romanen ännu en gång, för att se hur hantverksmässigt skickligt kontrapunktiken där är formad. Och frågan är om det icke just är den, stilens strukturella vindling, som är den yttersta behållningen.

2.

Det kan här vara rätt plats att nämna J.P. Sartres - återigen denne Sartre, denne "jornalist", som Maggee kallar honom - , han dyker upp här i detta manus, med en dåres envishet, som det ibalnd heter, - ……..långvariga sysslande med Flauberts liv o. författarskap. En passion. ( se Anni-Cohen Solal, Sartre 1905-1980, (1985) s.598m.fl.)
I det gigantiska verket L´Idiot de la Famille, I-III(1971-72), - detta projekt, - det är enormt: trots att det är ofärdigt ( en volym IV var planerad för att täcka Flauberts senare år ), och omfattar 2800 tättryckta sidor ( i det klassiska Gallimard-formatet ) , ett av Sartre kallat : projekt i existentiell psykoanalys , hade sysselsatt Sartre sedan 1959 - ställer Sartre ett antal frågor.

.
Sartres frågor var:
- Vad kan man veta om en människa? ( jfr. mina inledande frågor i denna skrift.) Och : - Varför skrev Gustave Flaubert Madame Bovary ? -, och så inleder nu Sartre säkandet efter Flauberts inre , genom ett intensivt spekulerande över hur dennes ( Gustaves ) barndom gestaltade sig, - i Flauberts inre. Gustave Flauberts förhållande till modern ,Caroline, och fadern, och föräldrarnas inre historia läggs här fram, mycket i termer från L´Etre et le Néant. Den mest citerade meningen ur detta gigantiska verk är, dock :". " Rien ne prouve qu´il en fut ainsi." - "Jag erkänner: detta är en fabel. Ingenting bevisar att det förhöll sig så här." (Lídiot dlF. I.ss.139.)

- Ändå läggs resolut fram påståenden om den unge Flauberts läs- och skrivsvårigheter, hans neurotiska problem, nejet till yttervärlden, och ingående förklaringar till dessa fenomen, som om de verkligen hade en solid underbyggnad. Sartre söker helt förklara den vuxne ur barnet. Flaubert hade icke fått sin moders kärlek. Han var icke önskad. Den äldre brodern var önskad, den yngre systern, men inte han. Därför talade han inte, utan satt där han satt och sög på tummen! Och därför vände fadern sitt intresse från honom. ( Samtidigt vidhåller han sin "existentialistiska" uppfattning, att varje människa är fullkomligt fri att skapa sig själv genom sina egna handlingar. Flaubert blir klassad som ett sitt eget misslyckande, liksom Charles Baudelaire, i S.s bok om denne, Baudelaire (1963), - som förklaras vara en människa som lever i konstant "ond tro"*.) Det mest intressanta i manuset, som i texthänseende är centrerat kring Madame Bovary, förefaller mig vara Sartres spekulationer kring detta verks framgång, och: vad var det för människor som drogs till just denna bok, ( Madame Bovary ), alla de unga som blev "Intets Vapendragare" och varför då ? Ty här låter Sartre de yttre historiska händelserna, klimatet i Europa efter 1830 och 1848 års revolter med åtföljande samhällsförändringar, spela roll :

"Hur kommer det sig att en enskild persons galenskap kom att bli kollektiv galenskap, eller ännu värre, det estetiska rättesnöret för dennes epok ?", "…vi kan säga att Gustaves sjukdom tillät honom att representativt objektifiera den objektiva Anden såsom om denna sjukdom var en partikularitet av vad man faktiskt kan kalla den objektiva Andens neuros." ( L`ídiot d.l.F.III.s.32.) Med allusion till Hegels språkbruk - (dock avser vanl. Sartre med den objektiva Anden* faktiskt marxismen.)-

Sartres väldiga biografiska arbete om Flaubert har, trots att det inte är ålderstiget, och trots Sartres ännu starka position i den "franska Anden", "helgonet Sartre", ett mindre förnämligt anseende. Pierre Bourdieu konstaterar i sin moderna klassiker Konstens Regler ( 1992), att man bör bejaka det försök att behandla skönlitteratur nära nog vetenskapligt som många försökt och med för att kunna, med M.-A. Girard de Saint-Amants ord "kunna skåla med de döda". (s.34.) Bourdieu ägnar i sin bok Hjärtas Fostran,"detta tusen gånger kommenterade och utan tvekan aldrig riktigt lästa verk", (s.39.) och Flaubert ett helt kapitel, mycket intressant sådant, på c:a 50 sidor.-

" Jorden är Satans kungarike."
( Flaubert)

"Madame Bovary,- det är jag"

( Flaubert )

3.

Hela sitt liv är Gustave Flaubert fylld av förakt - han är en av de stora föraktarna*, vanligt bland esteter alltifrån Ekelund* till Canetti och Adorno ....- men inte den störste - för den borgerliga moralen och livsstilen men förblev dock borgare, halvinvalidiserad av sin neuros, i hela sitt liv. Flaubert knyter ihop den klassiska eran, han föraktade icke en Boileau, som visste vad han gjorde och i den exakta beskrivningen och framför allt : l´ímpassibilité, - oberördheten - , som blev hans kännemärke ( Flaubert som dissektor av själar ), knöt han an till naturalisterna, till en Emile Zola - också en arbetsnatkoman.. Zola, som av J.K. Huysmans karaktäriserades så: "Hans hjältar saknade själ/…/." Men Zola var Zola, det vill säga en tämligen massiv konstnär, begåvad med mäktiga lungor och väldiga knytnävar."(ur Förord till H.s Au rebours, (1884) Mot strömmen. ).

I en fanatisk l´árt pour l´art-inställning ,( Th. Gautiers) , som tidigare varit förbunden med mystik …eller lättsinne, införde Flaubert det exakta uttrycket och den exakta beskrivningens ideal och sammansmälte detta till ett helt. ( Varje mening, varje stavelse, avlyssnades noga, med en musikers känslighet ( Flaubert sökte "frasen" ) av Flaubert själv innan han släppte iväg den till offentligheten.) ." Stilen, det är livet! Det är tankens eget blod!"
( Både ifråga om det stora föraktet - jfr. ovan, även G. Ekelöf…. - och inställningen till författeriet som arbete och teknik liknar Flaubert en kommande storhet i Frankrike: Paul Valery. Se A.Gides* essä om denne!ex.:

" Vad han / Valery/ ville var att förakta sådana saker / som ära och berömmelse/. För hans böjelse var att förakta saker i allmänhet. Däri ligger hans styrka. Den dominans han eftersträvade var av ett anna tslag - dominansen över medvetandet självt. Allt annat föreföll honom störande. Inte att dominera andras medvetanden, men sitt eget; att känna till hur det arbetade, att göra sig till herre över det, för att kunna använda det som han ville." ( A. Gide*, Paul Valéry, 1948).)

 

4.

 

Gustave Flaubert levde fortsatt nästan hela sitt liv - interfiolierat med perioder i Paris - i trakten av Rouen med sin mor, - fadern hade dött 1844 , då Gustave omedelbart slutade låtsas studera juridik -, på familjegodset Croisset, men förde en rik brevväxling med de flesta, väldigt många , av tidens litterära celebriteter, inklusive Lousie Colet. I breven är Flaubert naturlig, spontan och direkt , rentav burdus och vulgär, medan han i sina romaner och noveller är en ytterligt noggrann och beräknande, en både målande och stram stilist. ".. valet av ett adjektiv kan komma mig att svettas blod!" De verk han skrev är få. Det är förutom Léducation sentimentale och Madame Bovary, Salammbô (1862),en historisk roman om det antika Cartago,( han reste till Tunis för att studera miljön på plats .Berömt är hans yttrande, som en gång gladde André Breton:" Jag försökte med denna roman förmedla intrycket av gult."): La tentation de Sainte Antoine (1874) - likaså historisk men mer fantasifull, en föregåengare till surrealismen med drömsyner och ett ytterligt hallucinatoriskt berättarsätt.( Avskydd av Mauriac*.)Denna "roman" är dock svårläst i och med att den saknar riktning, och F. är likaså ambivalent i sin civilisationskritik, -- och några mästerliga noveller av vilka Ett enkelt hjärta (1877) kanske är mest berömd. En föraning om F.s storhet kunde kanske den tidens läsare ana redan 1842, då F. vid 21 års ålder skrev den lilla novellen November ( I ett svep.). - Allt som allt ett tiotal verk............- Flaubert dog 1880 då han arbetade på ett satiriskt verk över den mänskliga dumheten, Bouvard et Pécuchet, som var ämnat som ett slags litterärt testamente. -

jfr. Sartre, Kafka, Maupassant, realism.

-

Flavius (ca.1300) , ( Johannes Coja fr. Neapel ) , - sägs ha uppfunnit kompassen.

-

Fordran. Ja, vad har man för fordran på livet ? Kan man ha ngn ? " Min fordran är ej ringa på dig , O Himmelrik !" ( B. Sjöberg.).jfr.kränkt.

-

Form. Ngt för materien att förhålla sig till.

-

Former: se Erfarenhetsformer. Moment.jfr. Hegel.

-

Formallogik. Logikform där man söker formalisera vårt vanliga språk.

Ex. a.)"Det finns ett jag, som har kunskap om sig självt." ( Förutsättningen för hela resonemanget är den hypotesen, att vi från början inte har denna kunskap om oss själva. Alltså ( - xKx )( Det är icke fallet , att x har kunskap om x ) .Utsagan b.)" Det finns ett jag som har kunskap om Adele."är svår att ge exakthet. Det första som, intuitivt slår oss, är att det är en väldig skillnad på vad jag kan veta om Adele(a) och om mig själv. Är ens formen för kunskap här samma ? ------Vi formaliserar dessa på vanligt formallogiskt sätt: a.) " Ex( xKa))"" resp. b.) " Ex( xKx)". Men denne kunskap K måste också vara medveten för x. X måste ha kunskap om att x har kunskap om x. Sålunda : Ex ( xKx ^ (xK( xK(Kx)).Men är det då så att "Ex ( xKx )= (xK(xKx)"?

Man kan också säga , att den kunskapen jag har om mig själv är en speciell kunskap, en kunskap ställd i relation till något såsom kunskap - enl."jag lever icke i lufttomt rum" - innan den är ställd i relation till mig själv. Sålunda: Ex(xKMx), där M står för "metafysisk", vilket jag översätter med: "Jag har metafysisk kunskap om mig själv.", ty jag kan ju inte ha en total kunskap om hela min varelse, men en kunskap utifrån en viss synvinkel, - i detta fall den metafysiska, d.ä. en speciell metafysik, säg Aristoteles´.Innebär då detta: Ex( xKMxm) ?:"Jag har metafysisk kunskap om mitt metafysiska själv". Eller om vi talar om geometri: " Ex(xKGxg)":"Jag har geometrisk kunskap om mitt geometriska själv." Analogt med insättande av en term på en filosof, t.ex. Thomas ab Aquino: Ex(xKTxt) : " Jag har en thomistisk kunskap om mitt thomistiska själv." Vi kallar denna självkännedom för e.) Ex(xKAxa), "Jag har en aspektkunskap om mitt aspektsjälv." - om vi då reducerar metafysik, geometri, och thomistisk filosofi till något vi kallar "aspekter" i detta sammanhang. ( Här behöver vi inte bry oss om andras uppfattning av metafysik, geometri och thomism, - bara min egen. Vi kan ju då insätta termer som känns mer adekvata, såsom "västerländsk", "överklassig", "förkyld", "13-årig", - men däremot aldrig en term som betecknar min hela person, såsom "Kaj Bernard Genellsk".) Detta skulle då innebära att självmedvetande eller självinsikt förutsätter en kunskap ( en mer eller mindre solitt grundad kunskap ) om något annat än en själv , för att kunna forma en aspekt i förhållande till vilken man ser på sig själv. Vi skulle då behöva befatta oss med kunskapens allmänna villkor, och med alla filosofins grundfrågor. Detta verkar i och för sig högst rimligt( Nu har jag introducerat de vanligaste formallogiska tecknen.). ( Resonemanget är däremot galet.) Se = och, om &.eller.logik.

-

Fotografi. Mod. uppfinning att å plåt eller annat genom lins fånga en upp-och-nedvänd bild av vad som är belyst frramför en kamera*.-----Beskrivet historiskt av bl.a. W. Benjamin, jfr. också S. Sontag.-- Fotografiet är till sin essens* parasitärt och vad som kan skapas i ett fotografi är till 99,99% avhängigt av vart objektivet är riktat. (sic!).F. är inte konst. jfr. film. jfr. Daguerre, daguerrotypi, kinematograf, film, video, TV, media.

-

Foucauld, fr. fys.jfr. Eco.

-

Foucault, M.(......d.1984) fr.fil./doktorerade i Uppsala./ Skrev en mängd böcker som nog bättre passat som essäer. De driver teser med ytterst klent faktaunderlag, men med en förföriskt vacker form ( som det också påpekats av Baudrillard). De handlar alla om makt och auktritet. Nu hade Vansinnets Historia, Les Mots et les choses, ( The Order of things), Sexualitetens Historia , Crime.....m.fl inte alls kunnat formuleras som en Roland Barthes-essä, men de ha inte mycket fog för sig. Kanske kan man sähga att de markerar pauser i tänkandet över den rasande snabba utvecklingen. F. - själv en främling i tillvaron - ( jfr. D. Eribons biografi.) tycks inte ha begripit t.ex. vansinnets smärta, utan tar ett rent sociologiskt perspektiv och förenklar allting till en fråga om makt. F. menar - som idéhistoriker - att det finns gränser för vad som inom olika epoker kan tänkas./jfr. T. Kuhn och paradigmidén./ En epok byter épistème, Detta är hans huvudidé. Man kan nog säga att han har vänt upp och ned på saker. Ty vad som skiljer epoker är ju vad som kan göras och inte göras. F. var en ärelysten estet,....... nu och för alltid oläsbar.( Den bok som bär namnet Ordet och tingen saknar en lingvistisk teori.

Varför man inte kan tycka riktigt illa om F. är den stora gåtan.(?) ( Han är ju odräglig i alla sina överdrifter o generaliseringar.). När en vän utpekade det vackra gröna medelhavet såsom en vila för ögat svarade F.:" Det där är inget för mig!".

Hans bok i penologi om fängelser är en Brügelsk grotesk och man kan även där notera bristen på underlag, enögdheten och så också slå fast att F. var en överdriftens mästare(.jfr Kruse-Jensen, Nomadfilosofi. Samt Sturrock, Structuralism and since. ) Något som jagar de nya franska filosoferna är primo:kravet på skönhet, secundo: kravet på absolut originalitet. ( Visheten, filosofins eg. mål, kommer på undantag.). F. är kulturpessimist.

jfr. Spengler, skillnaden, Samma, likhet, makt, auktoritet, vansinne, sexualitet.

-

Forser, T.( f.1943 ) idéhist. prof i litt.hist.Spec. på F. Böök.o den klass. gbgslandsh. B. Nyström,( med vilken F. har släktband.) Hamsun. Håller sig med förkärlek till små områden, där han dock visar stor kunnighet.

-

Fourier, Ch., (d.1837).; fr.fil. utop socialist.Menade att civilisationen skapade samhällsklyftor. Lösningen är bildandet av storkollektiv där den enskilde kan fåutveckla sina möjligheter o intressen och slippa bli kränkt o.s.v.; jfr. Marx, anarkism, syndikalism mm.

-

Franciskus av Assisi (....)it. fil. djurvän, grundade franciskanerorden 1223, en tiggarmunkorden.Medeltida filosofer som var franciskaerbröder var bl.a. Duns Scotus och W. av Ockham.

-

Frankfurtskolan. se: Adorno.

-

Frasradikal. En mska som pratar radikalt men lever skäligen konservativt.

-

Fred. Undantagstillstånd i livet.jfr. konflikt.

-

Fredrik I av Preussen (1657- 1713), farfar till Fredrik den store.(II). Hade - vanställd av sjukdom - ett hov av guld o pärlemor i slottet vid floden Spree. Gillade baler, peruker och diamanter.

-

Fredrik Wilhelm a Preussen.( 1688-1740 ) far till Fredr. II. Son till Fredr. I. (?) .En energisk, despotisk stor o. tjock herre endast intresserad av att hålla en armé med storväxte män.( Bl.a. en norrman som - enl. historiska källor - var 2.63 meter lång.). Plågade och misstrodde sin äldste son.Ville in i det sista inte ingå en "personalunion" med England genom att gifta bort sin äldste son med Georgs dotter.-----FW hatade predestinationsläran - och tvingade sin äldste son att avsäga sig denna.FW tycks inte haft några intellektuella intressen alls, för övrigt.Älskade jakt och lär ha skjutit mer än 16000 fasaner.

-

Fredrik II ( den store ) av Preussen.,( 1712-1786 ).; Kung, kulturvän, flöjtist , äktenskapsmäklare, diplomat.Uppfostrad av fransk guvernant, - F. hade som barn lässvårigheter - med Fénelons Telémaque. Ägde en häst vid namn Condé - och var i det mesta franskinspirerad. Bland det sista han läste var Voltaires* historia om Louis XVIs sekel. Mirabeau* var närvarande vid kungens död. ---------Begav sg tidigt i sitt liv på flykt undan den - som det förefaller - ytterst grymme och enfaldige fadern Fredrik Wilhelm. En vän o. medhjälpare blev - en hr. Katte*( löjtnant ) - vid/efter flykten halshuggen - efter en ytterst långdragen rättsprocess med över hundra punkter. ( F. var här nära att själv bli avrättad av den från vettet bragte o. rasande och rädde fadern. Denne trodde att sonen stämplat mot hans eget liv, vilket ju var orimligt i kronprinsens situation, politiskt.)

Avrättningen 6 november 1730 av den unge löjtnanten Katte ( Hans Hermann von f. 1704 ) var en historia som man man kan grubbla länge över. Den var nämligen ett uppfostringsmord*, avsett för Fredrik den store. Och man - d.v.s. Fredrik Wilhelm , nedlät sig att så förbryta sig mot allt livs heder att han använde en ung mans livsutsläckelse för att påverka sin son.Sonen glömde aldrig detta - och hatet mot fadern doldes väl , men förblev.( Katte halshöggs med ett svärd i Fredriks åsyn i Küstrin.)

---------F. hade ett feminint sätt. Brevväxlade med Fr. Voltaire, och författade "Antimachiavelli".(1740).

Denna bok är ej särdeles skarpsinnig som kritik av just N. Machiavelli*, men bara en moralpredikan - hårt kritiserad av t.o.m. Voltaire* , kunga-älskaren - som bönar om fred o. försoning människor emellan på jorden. -------- F. överlevde - levde på Rheinsberg ( Remsberg ) , sitt slott i ett träsklandskap, där det studeraders taldes enbart franska och spelades musik - jämte Preussen sjuårskriget* och var efter dettas lyckliga avslutande - 1763- aldrig inblandad i krig.( Preussen utvidgades emellertid ändå, tack vare ..... en av Polens delningar.). Kallades "filosofen på tronen". F. avskaffade tortyren*. F. älskade musik , spelade flöjt ( hans likaledes begåvade o. omdömesgilla syster Vilhelmina piano ) - och träffade J.S.Bach* och hade Ph.Emm. Bach* anställd i Berlin.

jfr. Peter den Store, Machiavelli, Katarina den stora.; P. Gaxotte.Lovisa Ulrika.

-

Fredriksson, G.(1930...); sv. journ. fil. Opinionsbildare, Det politiska språket,; B. Russell (1984).m.fl.

-

Frege, J. G.(1848-1925); ty.fil. Skiljer på mening* och referens hos ett ord. Mer komplicerat än vad man kan tro.jfr.Dummett, Philosophy of Language, ss.153ff. --------- Det räcker här icke med att tala om skillnaden mellan aftonstjärnan och Venus. Men Venus skulle vara referensen till ordet "Aftonstjärnan", .... fast det beror nog på vems kunskap som gäller. Alltså har mening och referens med kunskap och sanning att göra.( F. uppsöktes av Wittgenstein, och fick måhända då uppslag till sanningsvärdestabellerna.Wittg.:" F. sopade golvet med mig." ). Frege utvecklade ett parallellspår till Boole, formallogiken, samt skapade en ( om än motsägelsefull ) mängdlära.Jfr. Russells paradox.jfr. analyt..fil.; oxfordfil.

-

Frenologi. Vetenskap (?) , där man menar sig kunna avläsa en människas egenskaper via skallens form. Så tror sig Woodehouse´ Bertie Wooster kunna sluta sig till Jeeves i Jeeves igen o. dyl. böcker osedvanliga intelligens ur hans utskjutande bakhuvud. F. hade bet. ända in i början av 1900-talet. Jfr. hjärna. Sjöbring.

-

Freud, A.( f.1895. -1982 ); yngsta dotter till S. Freud*. ego-psykolog.-Har skrivit främst studier i 1.) försvarsmakanismteori 2.) barnpsykoanalys. A.F. tycks ha varit nära nog besatt av att söka ta reda på försvarsmekanismer,( Jagets försvarsmekanismer, 1936 ) dels gentemot "detet"s krav, dels gentemot yttervärldens.( Inre o yttre krav.) Hon klassificerar dessa, o. graderar också gärna dessa försvar dogmatiskt moraliskt, och finner enormt starka försvar moraliskt förkastliga.( När de snarare är sorgliga el. hemska*.) .Som en slags lösning på sin besatthet och trol. som en förtvivlan över insikten om svårigheten att lösa upp vuxnas starka ( förkastliga ) försvar ägnade sig A.F. mycket åt "barnanalys" ( med citationstecknen avser jag att beteckna att jag inte är säker på att det som är så bemärkt verkligen existerar...) och gjorde således världen uppmärksam på hur tidigt - och "lätt" - försvar utbildas.Samt att barn är känsliga helheter, reella komplexa dynamiska ömtåliga helheter, vilket var en sällsynt insikt då.

Hon var även en pionjär i nom stress*-forskning, och mötte i London (dit hon följde sin far i landsflykten ) en del barn som led av traumatiska uppl.r efter kriget, efter förlust av föräldrar o.s.v., och gjorde där insatser i det hon startade ett center för dessa ( Hampstead.)

Hon hade ju en unik position vid sidan av S.Freud, - kanske för tätt inpå Freud för att kunna arbeta självständigt, sådant är svårt att uttala sig om.

Man saknar i vilket fall som helst stråk av mänsklig värme och människokärlek i hennes verk. Hon tycks ha accepterat - med entusiasm - faderns andra topik*.

A.F. hade ( i likhet med t.ex. K. Horney*......) ytterligt svårt att förstå hur någon människa faktiskt kunde bli ironiker*, och hon satte en tydlig - senkommen - patologistämpel på det tillståndet. Inom fil. hade man annars i existensfil*. kunnat se det som ett utvecklingssteg.

-----------

Introduction to Psychoanalysis: Lectures for Child Analysts and Teachers (1922-1935)
Ego and the Mechanisms of Defense (1936)
Infants Without Families Reports on the Hampstead Nurseries .
Indications for Child Analysis and Other Papers (1945-1956)
Research at the Hampstead Child-Therapy Clinic and Other Papers: (1956-1965)
Normality and Pathology in Childhood: Assessments of Development (1965)
Problems of Psychoanalytic Training, Diagnosis, and the Technique of Therapy (1966-1970)

jfr.R. Rommetveit, Jeget of selvet.; på danska: Jeget o. sjelvet i nyare jeg-psykologi.(1970); & M. Klein.

-

Freud, S. ( f. 1856 i Böhmen ( i dåvarande Tjeckoslovakien )- - d.1939 i London ) ; österrikisk läkare, psykolog och skald. Känd för upptäckten (?) av Det Omedvetna. Specialist på hysteri, varom netop allt han skrivit eg. handlar om. Dock berör boken Moses och monoteismen det faktum att Egypten en gång hade en farao Echnaton, som bara hade en Gud, Solguden. På detta bygger F. en teori om Jahve(monoteismen hos judarna). F.s stil är klar och lysande.F. vägrade benhårt att anse sig själv som filosof i någon mening. Han påstod sig ti.o.m. undvika filosofiska verk, och tyckte - enl. egen uppgift - inte alls om att läsa. Detta är ingen ovanlighet hos författare. Och filosofer.

Freud :" Det är synd att man inte kan leva på drömtydning." ( Freud i brev till vännen Fliess 1897 )

"Psykoanalysen är en förnuftets monolog om vansinne." ( M. Foucault)

1.) BAKGRUND.

 

Psykoanalysen* söker en sanning bortom - i - det hysteriska symptomet. Genom en slags självreflexion.I psykologisk mening kan man ju hävda att en självreflexion söker något som redan finns, ( även om det kan vara som en nödvändig "hägring" , - jfr. här Per-Olof Olofssons* begärsbetecknings- och illusionsteorier i böckerna Urfantasin och ordningen (1987) (diss.) och i Den avklädda människan (1991)), i den meningen att det finns något sådant "själv" hos en som barn eller rentav som ofödd ( foster). I psykoanalysens objektlära gäller ju också alltid att "Att finna ett objekt är egentligen att återfinna det." ( S.Freud, Sexualteori,s.112.) Vi har ju här en människobild som är starkt byggd på hypotesen om självet, den förödande barndomen och frigörelsetanken genom analys. Det är alltså en bakåtblickande syn(artché-o-logi ), - Freud bör placeras i en realistisk och tragisk tradition, menar J. Lacan ( Ib.s.343.) på människan: jag är vad jag har varit, eller - jag är vad jag inte har varit, eller - ännu hellre - jag skall bli vad jag inte har varit.( Jaget skall bli Detet, enligt Freuds "andra topik"..) Den bygger på en frigörelse, en rörelse ifrån förtryck och har en stark tro på det friska hos varje människa om blott denna människa blir fri från den marterande upplevelsen av att ha blivit utsatt för det att ha varit barn på ett dåligt sätt, - en tanke som bl.a. är historiskt grundad i J.-J. Rousseaus Självbekännelser (1781-88) och hans Émile ou de L´Education (1762).En teori om ..... frigörelse, alltså. ( Det bakåtblickande är inte lika starkt i t.ex. P.Janets eller C.G.Jung psykologier. Dessa är mer målorienterade/framåtblickande. jfr.den eklektiske men kloke Poul Bjerre i Sverige.)

Psykoanalysens objekt är dock, enligt "den franske Freud", J. Lacan , två: 1. Det omedvetna. 2. Att födas eller att inte vara. - Och så kan man ju "vackert"( ? )…. uttrycka saken.). Psykoanalysen utmärker sig för en slags oförlåtande inställning till mänsklig svaghet, som är störande. Icke lyckade resultat (!) beklagas knappast. ( Psykoanalysen är sig selv nok. )
Det är eg. upprörande hur stor del av mattan psykoanalysen lyckats rycka åt sig, medan de senare tvingats att avstå en hel del av densamma åt mindre pretentiösa teorier….
Implicit ligger i Freuds psykoanalys en syn: - 1.) Varje människa är sin historia. ( Vi finner hos Freud ofta en syn på ett urtillstånd hos människa, individ och språk som går tillbaka på en idealiserande romantisk syn på urtillståndet som konfliktfritt, - en syn som-med rätta kritiserats av Benveniste

.Jfr. J.Swedenmark i: Émile Benveniste .Människan i språket,s.162.)

En annan möjlighet att definiera en människa är ju den:
2.) en människa är som hon reagerar. ( Vilket kan sägas vara den vanliga västerländskt positivistiskt …"vetenskapliga", vad man idag studerar på en psykologisk institution…) Eller:
3.) En människa är sina val. (! - så som hon väljer…..)Ytterligare en annan är:
4.) En människa är den som Gud avsåg henne att bli. ( Jag överlämnar mig….) Ytterligare möjlighet:
5.) En människa är ( lika med ) sitt öde.( Fatalism.)Ytterligare en ( vansklig )möjlighet är:
6.) En människa är sitt eget mål. ( Voluntarism*.) Eller:
7.) En människa är dens egen bild av sig själv.( Denna kan man förändra successivt genom att förändra sitt tänkesätt. Människan förändras genom förändring av sitt tänkesätt. Kognitivism*.)
8.) ( En annan .Vansklig: ) : En människa är andras bild av en ……( Kulturell spegling. ) Och det finns fler .
( 9.) Människan är en fjäderlös tvåbening. - ( Sofism*.)
10.) Människan är det konstverk hon gör av sig själv. ( Detta slags "livskonst" förefaller mig fel. Vem skall åtnjuta detta konstverk? Andra, jag själv eller Gud?…) ,
11.) Människan är ett djur. ( …? ) och ett oräkneligt antal fler.

( Vi ser flera som krockar med Sartres krav på att undvika Ond Tro.) Och detta känner vi ju alla till. Vanligen har man , vare sig man vet om det eller ej, naturligtvis en blandning av flera av dessa synsätt: utan att veta om det har vi alla ett dynamiskt synsätt. Denna dynamism är egentligen självklar och behöver inte doceras. Begreppet "dynamik" kan ju heller i human-vetenskaperna aldrig tillfredställande inringas på samma sätt som inom naturvetenskapen, i mekaniken, där dynamik är en exakt vetenskap. Alla människor är ju dynamiska. Mer eller mindre. - Självreflexion kan ju användas vid nästan dessa antropologier. Men resultatet av spekulationen kring självreflexion är ju mycket avhängig den definition av "människa" man använder. Om Kierkegaard* t.ex. tvekar mellan 3. och 4. så kan ju resultatet i vissa resonemang, bara av den orsaken , bli en dubbelhet. Och detta - dubbelhet i definition och funktion - har han också anklagats för. ( jfr. K.E.Lögstrup* ( i: Opgjor med Kierkegaard (1968) resp. L.Koskinen. ( Tid och Evighet hos S.K. , 1980. diss.) Och till slut: Vissa filosofer söker att undvika den filosofiska förvirringen genom att hålla sig till resonemang grundade i punkt 7. mer psykologiskt orienterat konsekvent i termer av självbild och självbildsförändringar ( såsom Eva Marks* Självbilder och jagkonstitution. (diss. 1981).Människan - Ej Herre i eget hus….Sigmund Freuds upptäckt, …… som vi brukar kalla den , låg i tiden. Även de, som var motståndare till teorin, som den förelåg i Traumdeutung (1900), och som den framkom i övrigt och successivt, kunde icke värja sig. Den berörde. Och man kan kalla det för det modernas födelse.( Det kallas också Augustinus framträdande .... )

Det är naturligtvis både svårt o pretentiöst att försöka beskriva Freuds faktiska upptäckt. Alors : Samtida ( något yngre ) med Freud var August Strindberg och Friedrich Nietzsche*. Kierkegaard och Schopenhauer hade berett vägen. Och det fanns många fler. Gotthilf Heinrich Schubert med Die Sprache des Traumes. I samma stad som Freud satt läkaren Artur Schnitzler och producerade Traumnovelle m.fl. andra "drömnoveller". Den mångsidige Hugo von Hofmannstahls Märchen der 672. Nacht.(1895)var påverkade av Andrians Garten der Erkenntnis, samma år. Paul Hervieu i Frankrike skrev 1887 den märkliga romanen L´inconnu, där författaren, en läkare, sätter begreppet vansinne ifråga. Och långt innan dess hade bröderna Goncourt skrivit den stora romanen Germaine Lacerteux (1864) om ett fall av "hysteri". ( Jfr. också Gerhard Kurz i Der junge Kafka, 1984. och G. Brandell, Freud och hans tid. (1970), samt S.Toulmins moderna klassiker Wittgensteins Vienna,(1973), där inte bara Schnitzler är viktig utan även( den stundom gränsspykotiske )Theodor Hertzl, sionismens grundare ( Der Judenstaat. 1894.), m. många fl.. - Viktiga är ju inte minst Peter Gays* båda böcker , den om Freud ( Freud.) och den om Schnitzler och den europeiska borgerligheten. - Stefan Zweig* i Världen av i går (1942):

" När jag söker efter en händig fras som summerar perioden före första världskriget /…/ säger jag: det var säkerhetens gyllene tid." Se likaså Elias Canetti*, bl.a. Das Gewissen der Worte (1975), särskilt essäerna om hans Die Blendung och om fenomenet Karl Kraus*. Med Karl Kraus hade Freud tidigt en viss kontakt. I ett brev till Kraus 1906 skriver Freud:" Den delvisa överensstämmelsen mellan åskådningar och strävanden hos er och mig är väl orsaken till att jag upprepade gånger finner mitt namn i Die Fackel."
Freud skulle dock senare bli hudflängd i Die Fackel på ett sätt som skulle kunna påminna om hur S. Kierkegaard på sin tid hånades av Meir Goldschmidt* i Corsaren, men Wien var vida större än Köpenhamn, så effekten blev helt annorlunda. Freud hånades mer i sak, Kierkegaard mer i person. ( Å andra sidan fanns det nog inte nån auktoritet, som inte hånades av Kraus. ). Människan fascination över drömmen - central för Freud - är evig. Men dess plats i litteraturen kan periodvis och i olika kulturella sammanhang skifta. Vi har under det senare 1800-talet en riktning inom europeisk litteratur, där "svävandet", i klass. romantisk anda, tar plats. Vi tänker på G. Flaubert som teoretiserade mycket över skrivandet, och fann skrivandet som livsform .( Flaubert:" En bok är för mig ett speciellt sätt att leva.", "Allt jag gjorde var att jag sade sanningen hur hemsk, grym och naken den än månde vara. ", och alla råd han gav till den unge Maupassant. ), - ( jfr. Kafkas fascination över Flaubert, - på Kafkas skrivbord i Arbeiterunfall-versicherungs-anstalt låg länge F.s l´Éducation sentimentale och han beundrade just denna bok stort. Särskilt passagen om älskog i rullande vagn…. ) - Men vi har ju också Théophile Gautier* (1811-1872), mannen som uttalade lösenordet för en hel falang, för dem som kallade sig "parnassen", nämligen:" Lárt pour lárt!", (se: Flaubert ) - Gautier som dyrkade sin späda dotter,- nu bortglömd - som var "bara intellekt", "ren hjärna" som skrev oavlåtligt och vars verk publicerades i Liberté…..-- ( vi hade de Lisle, Heredia, Verlaine, Mallarmé,- Mallarmé som dock poängterade skillnaden mellan den nya poesins väsen och drömmen, särskilt med hänsyn till Gautier - Baudelaire och Rimbaud, en krets som i litteratur som i liv rörde sig kring vanvettets och självmordets gränser. Theodore Gautier,( med sin "livsdiktsamling" Emaux et camées , - den påbyggdes successivt under G.s hela liv ) som uppträdde som krönikör mot slutet av sitt liv, skrev om denna grupp, och förklarade att det inom denna hade varit modernt att vara blek, glåmig, grön i synen och - om möjligt - "en smula spöklik". Gerard de Nerval ( död 1855 ),- Théophile Gautiers skolkamrat -, som översatte den fantastiske advokaten o "sagofarbrorn" m.m. E.T.A. Hoffman* till franska, och en stark passion för drömmen: " Drömmen och ett annat liv i vilket Andarnas värld öppnar sig för oss.", - Den mystiska korrespondensen mellan Världen och drömmen. De Nerval uppfattade med omedelbarhet allting dubbelt, - i korrespondenser - en blomma en kyss, - de är både realt och symboliskt. Dessa författare blev i Frankrike såsom en visserligen icke identisk men ändå pendang till den romantiska ironin hos de tyska romantikerna, som vi berört ovan. Att Freud levde i en häxkittel av idéer och en stämning av uppsluppen naivitet, en stämning av undertryckt sexualitet hos den skenbart trygga, breda borgerligheten, denna borgerlighet vars icke-judiska del gav uttryck för sin antisemitism med en nejlika ( ! ) väl synlig i knapphålet som hemligt tecken, men för övrigt icke bekymrade sig…. Detta har alltihop betydelse. Men Freud hade tankarna mer på vetenskap, karriär och försörjning. Han hade en motvilja mot att se blod, och kunde sålunda inte verka som vanlig läkare. Han arbetade i Paris med Josef Breuer* med hysterins problem och närmade sig genom arbetet med denne det omedvetnas problematik, även om det ännu fanns noll terminologi för honom.

I det betydligt mer lugna Berlin kunde dock läkaren ( och läkarsonen ) Georg Groddeck* komma upp - som nämnts - med idéer som liknade F.s, sända honom några artiklar, sopportera honom livet igenom, t.o.m. låna ut en term från sin kommande bok : Das Es, Psychoanalytische Briefe an eine Freundin, (1926),"das Es", detet, till Freuds andra topik, utan att Freud speciellt behövde be om lov….
Groddeck skrev ett flertal böcker bl.a. en psykoanalytisk roman, Der Seelensucher. Det blev dock snart ett makabert brott i utvecklingen, ett brott och en kantring av den filosofiska, litterära, psykoanalytiska och naturvetenskapliga utvecklingen med det första världskriget… och den intellektuella glädjen var icke längre den samma.( Se t.ex. S. Nordin, Filosofernas krig,(2001. )

Freuds väg till det omedvetna gick via hans egen begåvning, hans oförmåga att uthärda åsynen av blod och - upptäckten av den psykologiska förträngningen. Upptäckten av : vad en människa inte visste, att hon egentligen visste. ( Eller hur man väljer att formulera denna sak. Vilket är kärnan i det hela.)Man kan här betänka, att Freud var så rädd för att lära känna Kierkegaard, -liksom alla filosofer - att han konsekvent lär ha undvikit det. Ängslig för epigoneri. Detta kan dock vara en del av en myt om Freud….. - ......L.Sjögren påpekar i sin bok, Sigmund Freud, mannen och verket, (1989)att Freud var beroende av romantikernas grundsyn på tillvaron uppbyggd av antagonistiska motsättningar, och " Freud var så beroende av denna dynamiska grundsyn att en av kriserna i hans tänkande uppstod när han på teoretisk väg tycktes hamna i en driftsteori utan denna polaritet mellan två huvuddrifter."(s.35.)( jfr. Eros-Thanathos….o.s.v.Det var F.W.J. Shellings, Fr. Hölderlins och Hegels dialektik som gick igen i tänkandet över natur, filosofi och konst. På Schelling löper termer som "urbild", "urscen", "urfader" o.s.v. tillbaka. ( Jfr. svensk romantik och Erik Johan Stagnelii "urbild".se Albert Nilson, Svensk Romantik.) Förstavelsen "ur- "används för att konstruera en filosofisk förutsättning för idén, jämte begreppet, såväl hos Schelling som hos Freud. Freud har en förkärlek för fylogenesen*, som han måste bekämpa, något hans kompanjon för ett tag, Jung, struntade i. Denne svalde fylogenesen okritiskt med hull och hår…..( Så att säga. )

Schelling hade onekligen vad Nikolai Hartmann kallade "einen langen Atem", …. Vi kunde ju också under romantiken se hur gränserna där mellan konst och vetenskap var praktiskt taget utsuddade, att ren fantastik pretenderade på vetenskaplig status.( " Die Kontraktion Gottes" ). I den magiska idealismen frodades idéer om kunskap att nå " bortom", genom ett slags "viljans inre liv" ( Novalis*), ibland uttryckt i de mest fantastiska allegorier: naturen som förstenad trollstav, eller som ett encyklopediskt index över själen; ryktet är ett tidens nedslag,"vatten, en fuktig flamma"….. ( jfr. Volkmann-Schluck, Novalis´ magischer Idealismus i Die deutsche Romantik (1967).)

En utvecklingslära före Ch. Darwins byggdes på den transcendentala idealismens grund långt före Darwin ( Darwins epokgörande verk utkom dock när Freud var tre år.) Den jämförande anatomins grundare , Carus ,död 1889, (- som också var målare och filosof, vän till den fine målaren prof. , den ständigt nyupptäckte Caspar David Friedrich i Dresden, hårt drabbad av en älskad broders tidiga död ....., C.D.F., som såsom ingen annan har gestaltat romantikens melankoliska bortom- och dödslängtan ….), gav en förutsättning till idéer om en plan enl. vilken livet utvecklade sig - här var också Lorenz Oken verksam, grundaren av den organologiska utvecklingsläran i Tyskland. Allting, växter och djur, hade enl. Oken uppkommit i ett organiskt "urslem".

( Här finns alltså grunden till August Strindbergs anteckning i Ockulta Dagboken, när han konstaterar på ett för honom ovanligt lakoniskt sätt, efter att länge och med ambition studerat och jämfört kaktusen och gurkan, : ......."Har kört fast." )

Mycket stammar ur Schellings naturfilosofiska avhandlingar från 1797-99. Att försöka förstå ett helt genom principen om en naturkrafternas påverkan på varandra var Schelling kanske den förste under denna epok att ge sig på.(jfr.Hegel)

Schelling hade en teleologisk* grundsyn. Allt är ändamålsinriktat. ( Hegel övertog ju detta, - liksom han övertog själva den ställning den brådmogne Schelling hade haft… ) - Schelling :

"Naturen är den vardande intelligensen. Det är det omedvetna förnuftet som söker att bli ett Jag." ( Naturens väsen innebar en drift, som hade ett mål i sitt medvetande!). Det bör avslutningsvis nämnas, att romantikerna, och kanske de intressantaste av dem, de som vi ovan nämnt, - och som kom att öva inflytande på S.Kierkegaard -; - H. Jacobi ställde upp Baruch Spinoza som ideal och kontrast till Kant. Spinoza hade aldrig sett någon klyfta mellan oorganiskt och organiskt, utan hade en universalitetsprincip, som Jacobi framställde i Briefe uber die Lehre Spinozas (1785). ( Spinoza stod här i sin tur i kontrast till Leibniz.)( Bakom detta - Jakobis bok - stod naturligtvis en tvist om religion och Guds existens, där Jakobi icke tvivlade, men väl Kant.jfr. dennes bok om religionens grund i det blotta förnuftet, och hans kontrovers med kyrkan och avbönen gentemot Kejsaren.)

Man hade i psykologin t.o.m. före den ovan nämnde Heinroth , i samtiden, hos den viktige G.T. Fechner (1801-87), grundaren av den vetenskapliga psykologin, ( som t.ex. Kafka läste), en syn på det omedvetna som grund till det medvetna livet. Sådana tendenser finns bland annat att spåra hos den nämnde Carl Gustav Carus (1831) och (1846), och hos Henrik Steffens, ( en av jena-kretsens män, "förrymd dansk", inte direkt uppskattad av S.K.. ) ( och i "Aanden i naturen" av Steffens landsman H.C.Ørsted.) , hos Karl Friedrich Burdach, och hos den mest populäre av alla, G.H.Schubert Ahndungen einer allgemeinen Geschichte des Lebens, och Geschichte der Seele,(1830) som båda behandlad omedvetna grunder till psykiska störningar, och Symbolik des Traums (1814).(!!!!!) ( Jfr. Svante Nordins* Romantikens filosofi ,(1987).)

Den moderna psykologi, som Freud läste i sin utbildning var präglad av två män : Gustav Fechner ( 1801-87), ursprungligen fysiker, och J.F. Herbart (d.1841), vars associationspsykologi dominerade i undervisningen i ämnet. I sin neuroslära skulle Freud komma att tillämpa H.s idéer om associativa begreppskedjor - eller mönster av begrepp. ( Ibland väl fantasifullt….. jfr. Konrad Mrc-Wogaus kritik i Freuds psykoanalys. ) Men Freud skriver också 1917 ( tvärtemot vad Thomas Mann hävdade ang. Freuds preferenser i sitt berömda tal till Freud ,Freud und die Zukunft, 1936. Se Schriften und Reden zur Literatur, Kunst und Philosophie 2,s.215..)):

" Vår föregångare framför alla andra är den store tänkaren Schopenhauer, vars omedvetna "Vilja" är ekvivalent till de mentala instinkterna i psykoanalysen. Det var samme tänkare som i ord av oförglömlig uttrycksfullhet menade att besinna den betydelse, som så länge undertryckts, av dess egna sexuella krav."Den äkta konstnären beskrivs av den brett arbetande Freud, med den för honom så utpräglade ovanliga pregnansen ,år 1924, så här:" Han förstår för det första att bearbeta sina dagdrömmar på ett sådant sätt att de förlorar de alltför personliga drag som verkar frånstötande på andra. Han förstår också att mildra dem så att de inte förråder sin härkomst från de förbjudna källorna. Han äger vidare den gåtfulla förmågan att forma ett visst material så att det blir en trogen spegelbild av hans fantasiföreställning, och sedan förstår han att göra denna fantasiföreställning så starkt lustbetonad att därigenom hämningarna åtminstone övergående förlorar väldet och upphävs. Kan han åstadkomma allt detta, gör han det möjligt för andra att ur de egna avspärrade lustkällorna hämta ny tröst och lindring."
( Ges.Schr.VII.s.391.)-( Det är en remarkabelt torr stil Freud har, torr och fantasifull, levande dokumentärisk, novellistiskt knapp - … som kronisk kokain*missbrukare....... )

Man bör också tänka på, att Schopenhauers "Vilja" - i Die Welt als Wille und Vorstellung - var ett svar till Kant på dennes motsägelsefulla begrepp "Das Ding an sich" , från Kritik der reinen Vernunft och på den historiskt oerhört viktiga antydningen om "självmedvetandet", eller "självkännedom", i inledningen till första upplagan av Kritik der reinen Vernunft (1781). ( Jfr. idag t.ex. amerikanen Brummel´s böcker om frihet. Där är frihet "power". ) Imm. Kant skriver:
Tidens likgiltighet och skenvetande är :

"eine Aufforderung an die Vernunft, das beschwerlichste aller ihrer Geschäfte, nämlich das der Selbsterkenntnis aufs neue zu ubernehmen und einen Gerichtshof einzusetzen, das bei ihren gerechten Anspruchen sichere, dagegen aber alle grundlose Anmassungen, nicht durch machtspruche, sondern nach ihren ewigen und unwandelbaren Gesetzen, abfertigen könne, und diese ist kein anderer als d i e -d e r- r e i n e n - V e r n u n f t selbst."

( d.v.s. / "en uppfordran till förnuftet, den besvärligaste av alla dess uppgifter, nämligen den att på nytt erövra självkännedomen och inrätta en domstol, för att med dess berättigade anspråk försäkra sig om, emot all grundlös självförhävelse, inte genom maktspråk, utan i enlighet med sina eviga och oföränderliga lagar, att kunna avfärdiga det ( skenvetandet ), och denna ( domstol) är inte någon annan än den i det rena förnuftet självt."/ (s.13./A XI)).

Arthur Schopenhauers* Die Welt als Wille und Vorstellung utkom 1818 , några år efter Hegels Logik I & II när Schelling för länge sen - snopet utkonkurrerad av "den begreppsstarke" - upphört att publicera sig. Rentiern Schopenhauer skriver:

" Därför att viljandets subjekt är omedelbart givet för självmedvetandet, kan det ej definieras eller beskrivas vad vilja är: det är istället den omedelbaraste av alla våra kunskaper, ja, så omedelbar att den får ytterst kasta ljus på alla andra, vilka endast är medelbara."

S. Kierkegaard hade svårt att hålla inne med sin entusiasm över Schopenhauer, - S.K. fick dock först 1854, sitt näst sista levnadsår, tag i Schopenhauers verk, - i vilken man ju lika så, som i Kierkegaards fall, möter en det "levande livets filosof"….. Generositet var nu inte det allra mest framträdande karaktärsdraget hos S.K.Innan detta möte med Sch.s verk hade S.K. bådehaft tid att glädjas över Schelling och bli gränslöst led på denne.( Vid Berlinresorna.)

 

2.) Psykoanalysens innehåll. Suggestion och ... drömanalys.

Man kan , som Calvin Hall, kalla Sigmund Freud för en "social och humanitär filosof" ( jfr. C.Hall, Freuds psykologi,1954.s.19.) och se honom i ljuset av en humanistiskt nykter tradition härstammande främst från den aktade Goethe.------ Freuds fallbeskrivningar har liknats vid noveller. Det ansåg han t.o.m. själv redan 1895 .( Jfr. Lars Nylander i Litteratur och psykoanalys, red. densamme, s. 9 .) Han hade också i sin ungdom haft både(!) litterära och filosofiska (!) ambitioner.( Men insett den magre ekonomiska vinningen i dem.)

Freud upptäckte, som bekant, att drömmen var "kungsvägen" ( ....ett uttryck från Diogenes d.ä*., mannen som bad Alexander den store att inte skymma solljuset …. ) till det omedvetna, till "den andra skådeplatsen","der andere Schauplatz".

Egentligen är ordet "kungsväg" här aningen dubbeltydigt eftersom kungsvägar sällan finnes: det finnes ingen kungsväg till matematiken, menade ju den gamle Diogenes i samtal just med Alexander; - analogt med detta, så är det tveksamt om det är så lätt att komma åt "det omedvetna", som att bara gå "drömmens väg"…….(jfr. dagens övertro på magnetkameran!) Freud ansåg, som bekant, drömmen vara en önskeuppfyllelse. Hans krassa öppningstes var: ..............att drömmar går att tolka.

"Titeln på detta arbete ger en antydan om min åsikt om drömmen: jag vill visa att drömmar kan tydas."( Drömtydning, s.7.)

Detta innebär inte , att han primärt är ute efter att undersöka vad drömmen är, - han är ingen sömnforskare - utan att han är intresserad av hur man genom att tolka drömmarna , genom deras underfundiga symbolik, kan komma till kunskap om sig själv* och sin historia, och i kraft av den grundläggande psykiska energin - libidon - ( Freuds teori är en dynamisk teori med den psykiska energin i centrum. Libido = sexualitetens dynamiska manifestation. ( Vol.XV.s.153.), en term F. använde i denna betydelse redan 1894 i ett brev till kollegan och den "nödvändige" brevvännen, nasiologen* W. Fliess. ) ev. nå en frigörelse. Han - F. - konstaterade också att den var ett resultat av bortträngning ( Traumverschiebung ), att dess struktur präglades av förtätning. ( Jfr. det ganska krångliga avsnittet om psykiska energier och bortträngning i Drömtydning, s.161.).

I drömmen finns alltså inte en förskjutning i sig, - förskjutningen är ifrån det medvetna till det omedvetna.

Två saker bör kanske framför allt betonas:

1.) Det i Freuds resonemang som var nytt var ju det övertygande sätt han kunde likställa "dröm" med "symptom". Här låg förmodligen paradigmskiftet. Sedan följde mycket automatiskt. Delvis fylldes de gamla begreppen med nytt innehåll.

2. ) Freud kunde också i och med sin egen praxis göra en del av sina egna nya begrepp helt levande genom fallbeskrivningarna. Man såg bakom det beskrivande en agent, ett subjekt. Sedan är det också "nödvändigt" att betona, att det är en logocentrisk* teori, att denna teori är uppbyggd till stor del kring ord och deras mening. Freud översätter gärna en bild till ord och ett ord till ett annat ord. Det utbilda(de)s netop ett litet lexikon i Freuds (kapabla) huvud …..Många har - märkligt nog !- betraktat hans metod som hermeneutiskt* exemplarisk. ( "Kan ingen djävel tala om för mig vad hermeneutik är?" I Hedenius. )

----------

Freud strävade i hela sitt liv efter att vara vetenskaplig. Den strid som senare skulle komma att blossa upp mellan honom och hans tänkte efterträdare ,C.G.Jung, handlade visserligen inte bara om vetenskaplighet ( Jung var ju bl.a. antisemit,….. och schismen var f.ö. utsträckt till mycket mer. Jfr, Linda Donn, Freud och Jung, vänskapen som brast, 1988

"Ni är en farlig medtävlare." Jung till Freud i brev 1911. Donn,s.149. 1921, på randen till psykos antecknade Jung:" Hur kan två intelligenta och vederhäftiga män ta itu med samma vetenskapliga frågor och komma fram till motsägande svar?" I sitt publicerad arbete, Psykologiska typer, (1921) ger han svaret : han själv var introvert, Freud extrovert.-----,L.Donn, s.206. ) , men det är en betydande skillnad i synen på kriterier för vad man kan påstå och inte påstå hos de båda herrarna.( Ty de var herrar. Det hemskaste - en skräckhistoria - i Donns bok är kapitel arton om den sjuka - utnyttjade - Antonia Wolff ( 1888-1955 ) .

Apropås den ibland märkbart positiva föreställningen om Jung i anglosaxiska länder. - Freud tyckte illa om Amerika… ung. som Th.W. Adorno ( en judisk filosof ) skulle göra senare i landsflykten - jfr. den naivt uppmuntrande kommentaren om C.G.Jung i Karen Armstrongs religionshistoria, Historien om Gud (1993)( A History of God, The 4000-Year Quest of Judaism, Christianity and Islam ), med dess ständiga sammanblandning av sak och person .

" Jungs fortsatta tro tyder på att en subjektiv Gud, som på ett gåtfullt sätt i självets innersta identifieras med tillvarons fundament, kan överleva den psykoanalytiska vetenskapen; en mera personlig, antropomorf gudom, som verkligen förmår uppmuntra evig omognad, kan det kanske inte." (s.399.), - Karen Armstrongs Hegeltolkning är i så fall bättre, - och avgjort hennes bok om Mohammad.) Hos Jung finner man fantasifullhet men också ett övermått av påhitt, äregirighet, självupptagenhet och mysticism. Se t.ex. i C.G.Jung, Mitt liv,(1962), det verkliga skräckexemplet på icke-kommunikation :"ANAGRAMMA: NAHTRIHECCUNDE
GAHINNEVERAHTUNIN ZEHGESSURKLACH ZUNNUS " (s.360.) ( Detta förklaras alltså inte av Jung!!!! )

Att Freud stod ut så länge som han gjorde med Jung är..... egendomligt.

--------------------------------------------

3.) Freuds bild av det mänskliga psyket.

 

Freud bygger också upp en bild av det mänskliga psyket. I Freuds s.k. första topik*, - den som är skisserad redan i Drömtydning - finnes distinktionen gjord gällande det omedvetna. Freud säger explicit att vad han kallar det omedvetna icke är detsamma som filosoferna kallar omedvetet.

Han delar upp det omedvetna i två slag, Omv*, som vi aldrig når kontakt med, och Fmv* som vi kan nå kontakt med. Han finner också att det omedvetna har samma realitet som det medvetna. ( Här - i frågan om realiteten - beträder Freud filosofins ( ontologins* ) mark. Det är här man ställer sig frågan om hur det kan komma sig att det omedvetna skulle erbjuda större svårigheter att bestämma kunskapsmässigt, än det medvetna ! ( jfr, ovan om Descartes* och om Husserl* !) Och i vilken grad inre upplevelser ( introspektiva )är i ontologiskt mer bekymmersamma än yttre !

Dessa frågor, bland andra, ställer Paul Ricoeur i en serie essäer i The Conflict of Interpretations, Le Conflit des interprétations: Essais d ´hermémeutique,1969.LÅT OSS försöka finna ut vad vi befinner oss i för slags teori ! Som Piaget utrett i Epistemologiques (1970) har psykoanalysen genomgått en serie historiska etapper.

Den var från början en doktrin, som förklarade en individs nu genom hans förflutna på sätt och vis en genetisk teori, men inte, i så måtto att man tagit hänsyn till en konstruktion präglad av kontinuitet men av en syn på vissa initiala tendenser , som låter det närvarande successivt reduceras till förflutet och i en reducering av utvecklingsfaserna till applikationspunkter för en ursprunglig energiladdning.

På ett sätt, originellt på området, är Freuds teori uppbyggd reduktionistiskt*, inte genom reduktion av det mentala till det organiska eller sociala, men av högre(!) psykiska former till elementära former, vilka förblir underliggande de förra hela livet i det omedvetna. Piaget* ser Freuds teori som ett vackert exempel på förståelse genom identifikation: de o1ika stadierna, det orala, det anala, det narcissitiska, o., det objektala, oidipala etc. är bara successiva manifestationer av samma libido, som "investerar sina energiladdningar" i det ena objektet efter det andra, för att nå människor utanför sig själv ......och även i sublimeringar* av olika slag; föreställningarna själva underordnas denna rörelse tillsammans, i att hallucinera en önskeuppfyllelse* eller i att i det omedvetna konservera minnet av tillfredställda önskningar eller förluster och konflikter.

"För att ha en identifikation som urskiljer i en unik princip och inte från början en enkel identitet, så måste det finnas motstånd; härav en första dualism som hinder för den rena identiteten och vilken är dualismen mellan å ena sidan individen som bärare av libidon o. å andra sidan det samhälle som motsätter sig individens önskningar. Härav repressionen, hämningen, censuren, symbolismen som täckelse, förklädnad etc.. På dualismernas väg har Freud genast introducerat två nyheter: interioriseringen* av sociala motsägelser under begreppet "överjag" ( Freud var här föregripen av bl.a. J.M. Baldwin och av P. Bowet ) , integrerat i den psykiska apparaten men utan att " jaget" självt kan påverka det i dess relation till libidon; och upplyftandet, under inflytande av Jung, av den symboliska tanken till en sorts primitiv tanke eller primitivt språk, delvis otillgängliga för censuren." ( J. Piaget, s. l13.) .

Man kan aldrig* vara nog omsorgsfull i undersökningen av dess struktur och de förändringar som med tiden gavs med alla de följande varianterna av psykoanalys* ( Klein o.a.) , för att bara kunna ge en aning om vad grundstrukturen synes vara för kunskapsteorin, enligt Piaget. Det är" något av en bild, som sedan skall övermålas".

Det är en med omsorg skriven bok, ( Freuds D.), skriven av en mogen man med en bred trygghet inom sig, en bok skriven med en slags intimiserad distans, en stark och drivande diskurs med en klar logisk följdriktighet som utmärkande drag o. nästan som med en osynlig devis över sig…

Vi möter har inget typiskt filosofiskt material ( Freud lär ha sagt - som nämnts - sig inte tycka om filosofi, inte alls ha sinne för filosofi.) I strävan efter vetenskaplighet ar Drömtydning överfull av exempel på drömmar, mest, och av princip, Freuds egna. Det är en sådan bok, dar man häpnar över rikedomen på dittills otänkta, originella tankar kring drömmar, ett ämne som ändå varit ganska rikt beskrivet i litteraturen på olika sätt, om än aldrig med en liknande kraft i ansatsen.
( Vad gäller nyhetsmängd i resonemang kan den kanske… jämföras med M. McLuhans Media, en bok som också markerade starten på en era. Men berömmelsen ebbade- av någon anledning - snabbt ut för McL.)
Dess inspiratoriska kraft kan kanske förklaras med hjälp av en analogi, - i ett brev till Wheelright skriver den ensamme franske målaren Millet :" Varje landskap bör, hur litet det än är, antyda möjligheten av en utsträckning i det oändliga. Den minsta fläck av horisonten bör målas så, att den låter oss förnimma, att den blott är ett segment av den stora cirkel, som begränsar vår syn."

Ett sådant intryck ger en stor verkan, och måhända ar det just ett sådant intryck, som Drömtydning ger, ty det är ju i flera avseenden ett konstverk ;- man kunde i tidningar läsa uppmaningen till Freud: " Bestäm dig nu! Skall du bli författare eller läkare?" ( Se också Piaget, Le Structura1isme (1968) kap. Conc1usion.) Ar 1901 annonserade H. Bergson att den "övergripande uppgiften" för det nya sek1et skulle komma att b1i att 'arbeta i andens undre vär1d' , att' utforska det omedvetna" . W.James - behavioristen - menade att upptäckten av det omedvetna var den största upptäckten inom psykologin under hans 1evnad. En sådan har 1ista kan göras mycket. 1ång. En viktig historisk anmärkning: Mellan 1900 och 1908 så1des endast 600 exemplar av Drömtydning. Betydelsen av boken kommer först efter 1918. (Det är ytterst osanno1ikt att Kafka skulle ha läst boken innan mötet med Gross 1917.( Denne dog året efter.).

 

4.) Drömmen.

Drömmarna fattas som ett hallucinatoriskt uppfyllande av irrationella önskningar, sarskilt sexuella önskningar, som uppstått i den tidiga barndomen och som inte fullständigt omvandlats till reaktionsbildningar eller sublimerats. Dessa önskningar uttrycks som uppfyllda, nar var medvetna kontroll är försvagad, som ar fallet i sömnen. Om vi emellertid skulle tillåta oss att själva att...ge utlopp at dessa önskeuppfyllelser i vara drömmar, skulle drömmarna inte vara sa förbryllande eller förvirrande. Vi drömmer sällan att vi begår mord eller incest eller 'ett brott av något slag, och aven om sa sker, sa far vi inte njuta av vara önskeuppfyllelser i
vara drömmar.

För att kunna förklara detta fenomen antar Freud, att den moraliska censuren inom oss också. sover till hälften, medan vi sover, vilket ar en vacker formulering av Erich Fromm. Han fortsätter:
"på så sätt tillåtes tankar och fantasier, som annars ar fullständigt uteslutna, att komma in i vart . sömnmedvetande. censuren bara halvsover. Den ar tillrackligt vaken för att göra det om möjligt för de förbjudna tankarna att framträda k1art och omisskännligt. Om det ar drömmens funktion att varda sig om sömnen /vilket Freud påstår. KG/ , måste de irrationella önskningar, som uppträder i drömmen,
…….. Vi återkommer naturligtvis till detta begrepp, eftersom hela Freuds teori ar uppbyggd kring begreppen mening, betydelse och förståelse. Det tycks mig dock vara en fördel att kasta oss alla in i Psykoanalysen Som rakt in i en bikupa. ... Jfr. R.Monks Wittgenstein, s.406.

"Men det är fel att saga, att Freud har visat vad drömmen verkligen handlar om."(Om drömt).s.187 i Drömtydning. W. Ansåg att Freud vanl. förväxlade orsak och verkan. W. uppskattade då mer Freuds bok om vitsen. ( DerWitz und seine Beziehung zum Unbewusstem. )-----( Den tilltalade förm. W.s fundamentala osäkerhet på vad som verkligen var sant.)

Genom drömmen når vi hysterins rötter.

Drömmar har meddelanden. De måste vara tillrackligt maskerade för att lura Censorn.( Censorn måste vi ha för att undvika för bryska sanningar. )I likhet med de neurotiska symptomen innebar de en kompromiss mellan "Detets" bortträngda krafter( i 2ndra topiken ) och det censurerande "överjagets" bortträngda makt. Det händer ibland, att denna förvrangnings- mekanism inte fungerar riktigt, att vara drömmar blir alltför tydliga för att undgå censorn och vi vaknar.

Följaktligen antar Freud, att vad som huvudsakligen utmärker drömmarnas sprak ar denna process av maskering och förvrängning av de irrationella önskningarna, vilken tillåter oss att ost5rda fortsatta att sova. Denna förestallning ar av vikt, nar det gäller Freuds symbolikbegrepp.
Han tror att symbolens huvudfunktion ar att maskera och förvränga den underliggande önskningen. Symbolspråket fattas som en hemlig kod , drömtolkningen såsom dechiffreringsarbetet. E, Fromm har en något annorlunda uppfattning och räknar med tre slags symboler: konventionella, tillfälliga o. universella, (Drömmens språk, s. )av vilka det ar de sistnämnda, som drömmen använder sig av, alltså de symboler, som ligger nära de mytiska. Har närmar sig alltså Fromm Jungs sätt att se på symboler.)
Freuds grundtes i Drömtydning har alltid ifrågasatts. Som Lars Sjögren påpekar i sin ( ovan nämnda ) spännande bok Sigmund Freud, Mannen och verket (1969):

" Först och främst: den radikalaste reduktionen - "man drömmer för att inte vakna" blir en teoretisk platthet, eftersom alla drömmar i världshistorien då skulle ha växt ur samma grund. /.../Härmed ar svårigheterna inte över, eftersom många även finner det otillbörligt reduktionistiskt att generellt se en önskan bakom varje dröm." (s.77)( Något dunkelt…) S. menar likaså att Freud förenklar i polemiskt syfte o. i syfte att få drömtydningen att främsta som klar o. vetenskaplig. Dock: F. misslyckas, enl. S.:

"Freud måste ha plats både för sin "romantiker" och sin "upplysningsman". Därför vidgar och krymper han ömsevis innehållet i sina begrepp./. .../. eftersom Drömtydning är det verk dar Freud minst tyglar sin kreativa fantasi*, tvingas han till en återkommande skärpning av sig själv." (s.78)

Freud polemiserar sålunda, enl. Sjögren, i Drömtydning mot sig själv : I denna polemik blir det speciellt viktigt för Freud att peka på ski1lnaden mellan a ena sidan den latenta drömmen eller med andra ord, den omedvetna drömtanken och å andra sidan den manifesta drömmen, det vill säga den slutprodukt , som vi minns och vanligtvis refererar till som "drömmen" .( jfr. Jakob.)Den manifesta drömmen har sin form utifrån "drömarbetet" . Via dess förvandlingsformer förtätning, förskjutning och symbolisering förvandlas drömtanken, den latenta drömmen, till den manifesta, den mesta dels gåtfulla, förbryllande slutprodukten. Den latenta drömtanken kan vi bara ni genom tolkningsarbetet; genom det löser vi upp förtätningar, sätter det förskjutna plats, ser bakom symbolerna. Den latenta drömtanken visar sig då vara begripligt logiskt fenomen, produkten av en önskan. Det är inte mitt fel att Irma inte blir bättre! Det ar påtagligt att Freud värderar den "återfunna" latenta tanken högt; han talar om den som en högvärdig produkt av vårt intellekt. Lika nedvärderande förhaller han sig till den manifesta drömmen den är ingalunda produkten av en kreativ kraft, utan blott och bart ett försök att lura censuren.( Censorn.)

Därmed kommer vi fram till en annan punkt dar Freuds drömlära, i sin snävaste form, blivit hårt kritiserade. Den teoretiska tanken att den mani- festa drömmen inte skulle ha något varde i sig kolliderar nämligen påtagligt med de praktiska er farenheterna från psykoanalytiskt arbete, där den manifesta drömmen i sig är ett värdefullt bidrag till förståelsen av analysandens inre värld." ( s. 78). ( Sjögren är ju arbetande psyko-analytiker.)Vidare framhåller S. i sin bok Freuds svårighet med form som förmedlare o. kopplar denna med hans ointresse för musik ( eller det faktum, att musik irriterade honom. Jag kommer att tänka på den svenske intellektuelle giganten Herbert Tingsten, som var likadan i det fallet. ) och Freuds ointresse för Breton, den före detta psykiatern, författaren till det surrealistiska manifestet;................... Sjögren jämför har den manifesta drömmen med ett stycke poesi, o. menar, att Freud inte hade minsta sinne för poesi heller, att kanske det var så, det är min egen tanke, att också poesi irriterade honom medan han hade ett i det närmaste maniskt intresse för vitsar, som alla, av allehanda slag, tycks ha fastnat hur lätt som helst i det freudska minnet, ( som för all del aldrig uppvisade någon brist i något avseende. Han hade ett alldeles utomordentligt minne, tycks det.)

.Vi har ett filosofiskt problem gällande den Andres* status vis-a-vis Mig, o. problemet med den Andres likahet , ( icke existens ! ) likhet, "sammahet" är en sida , medan en annan sida ar att psykoanalysen ar uppbyggd kring material som uppkommit ur en syntes mellan två olika människor, en terapeut ( med en viss inställning ) och en patient ( med en viss - annan - inställning) o. hur mycket Freud än slingrar sig fram i någon slags vetenskaplighet, och kanske , som S.Wilert påstår, har ett behavioristiskt* program när han kallar psykoanalysens "andra fundamentala antagande, att den förklarar de föregivet somatiska medbeteendena för det egentligt psykiska, och i det närmast bortser från medvetandets kvalitet o. i det att Freud inser de implikationer detta har använder denna insikt som en legitimering for att psykoanalysen utvecklas" som vilken naturvetenskap som helst". ( Psykologi och praxis, red. M. Johansson,197l. ) ( citatet från Freud är från 1938, Abriss der Psychoanalyse, s.14 f..) .

Om psykoanalysen har Strauss anmärkt, att patientens omedvetna idéer ofta är terapeutens medvetna teorier. (Sic!)"Om jag bara slapp att läsa!" utbrast Freud i ett brev till vännen Fliess, - Freud tyckte som sagt inte om att läsa,- men väl skriva, bl.a. för Fliess, för vilken han redogjorde i detalj hela arbetet med Drömtydning, Fliess, som alltså blev "den Andre" för honom ( Jfr. P.Gay, Freud, s. ) ( I Faderns frånvaro ?) . Det gällde kap. l. i Drömtydning, som vi "slipper" läsa, vi som läser den svenska översättningen, eftersom det rör sig om en tillbakablick på drömto1kningens och drömforskningens historia, där S. Freud fann mer material än han hade trott, men såg sig tvungen att noga gå igenom detta, för att inte "vetenskapsmannen" skulle förses med någon god yxa att förstöra hans vackra bok med.

( I sitt mammutverk om borgerlighetens födelse, boken om Arthur Schnitzler ( 2001 i tre delar om 500 sid. var (c:a,)) ger P. Gay naturligtvis ytterligare bakgrundsmaterial till Freud, samtidigt som han lyser upp hela var samtidshistorias kulturella ursprung.)Psykoanalysen handlar till stor del om Censorn. R. Wollheim menar ( i Sigmund Freud )att Freuds tes i Drömtydning är två: å ena sidan ar varje dröm en önskeuppfyllelse, å andra sidan är detta dolt. W. menar, att Freud, för att upprätthålla vetenskaplighet, måste bevisa sanningen av vardera av de tvåa teserna OBEROENDE av varandra.

Vart och ett bevis för vardera tesen måste stå på egna ben.

Antagandet, att drömmen ar en önskeuppfyllelse implicerar att den både ar en önskan och dess uppfyllelse, de går har icke att skilja isär. Och vi kan mycket väl tänka oss en önskan som ar uppfylld, utan att personen som har önskeuppfyllelsen är nöjd. Drömmarens egen relation till sina önskningar är ju egendomlig, han tycker inte om dem, han censurerar ju dem, så skriver Freud själv (1923), och Wollheim framhåller, att F. ser två personer förenade i en i drömmaren, en person som har önskan, en annan som avvisar denna önskan. Vi kan gå till ett annat uttalande av Freud för att första drömtolkningens plats i psykoanalysen och önskningens plats i drömmen:" Det upptäcktes en dag att de patologiska symptomen hos vissa neurotiska patienter har en mening. På denna upptäckt byggdes den psykoanalytiska behandlingsmetoden. Det hände under tiden man behandlade dessa patienter att de, i stallet för att visa symptom, berättade sina dr5mmar. En misstanke uppstod d!, att också! drömmar hade mening." ( Freud, Om den psykoanalytiska rörelsen ,1923. ) Vid författandet av Drömtydning hade hos F. denna "misstanke" växt till övertygelse.

Och man kan har se det neurotiska symptomet som en slags " sanning" ( såsom Lacan skriver: "Sanningen om neurosen är sanningen."…… I Science et verité.) Freud kan inte i alla lägen bevisa att drömmen är en önskeuppfyllelse, så t.ex. i ångestdrömmen. Drömarbetet, det omedvetnas arbete med förnekelse, borrängning, förskjutning,ersättande , förvrängning , symbolisering o. annat, ,är enl. F." nödvändigt" eftersom drömmen är en undertryckt önskan. ( F.W.XV.166, 167. ) Detta är dock ett cirkelresonemang. I en annan passage menar Freud att "kärnan i hans teori" ligger i utdestillerandet av censorskapets drömförvrängning. Detta uttalande ar dunkelt och får tolkas välvilligt som: ¥i kan alla se hur censorn resonerar . Så har vi sedan teorin ! ?

Wollheim tar också upp ämnet symbolism*, där Freud i originalupplagan av Drömtydning är sparsam med teoretiserande, men i andra upplagor mer upplysande. Freud finner vissa invarianter, vis- sa t, stadiga symboler' såsom föräldrar som kungar och drottningar, torn o. pinnar såsom representerande en erigerad penis o.s.v., och W. hävdar att en sådan symbolism måste hänföras till drömarbetet ( vilket tycks självklart . ) . Freud hävdade, att i det fall vi nu finner drömsymbolismen plausibel, så pekar den i sin tur på en mer grundläggande förmåga hos vart psyke an drömmens fenomen. Symbolerna ar ett slags primärt språk, o. Freud skriver härom i ett tidigt brev till vännen Fliess o. talar om en psykomytologik . ( W. menar att Freud i sin massiva symboltolkning i drömtolkningen var influerad av en elev, W. Stekel, som i sin tur senare skulle gå egna vägar.jfr. dennes uppsats om Kafkas Förvandlingen Psychosexueller infantilismus...... )( Damen med pälsmuffen i Förvandlingen.)

( Vad var det för vackert uttryck William James skapade 1892 ? : " Stream of conscoiousness"!)Freud menade också, förvånande nog, att vi aldrig GÖR saker i drömmar: vi drömmar att vi gör dem, t.ex. räknar, ser problem klart, kommer på diktrader o.s.v… Enl. Freud drömmer vi bara att vi gör dessa saker. Men det är ju uppenbart, när vi vaknar, att vi verkligen GJORT den eller den intellektuella prestationen … Lösningen på ett matematiskt problem har alltså icke besvarat censorn, sa att denne har gjort sig besväret att dölja den geniala formeln genom att t.ex. skriva om den i chiffer. (Att detta ICKE sker, ar dock omöjligt att bevisa. Vi vet ju bara nar det sker, att vi kommit på något i drömmen.)? Drömtolkningen vaxer ju fram parallellt med associationsmetoden, att patienten genom fritt accocierande mer o. mer närmar sig det dolda, det förtrangda, ( traumat eller vad det nu kan vara), och denna metod vilar på antagandet , att människan vet något om sig själv, utan att hon vet om det.

( Bara i detta ligger en djup ironi. Denna ironi tycktes ha tilltalat Franz Kafka, ha talat till honom som ut ur hans eget inre.)
Vi finner i Drömtolkning mycket , som bygger på Freuds tidigare arbete, hans studier om hysteri ,ett långvarigt arbete där Freud kommit fram till ( jfr. Ernest Jones, Treatment of the Neuroses (1920) ,s.lO3ff.) , att det hysteriska symptomet alltid är byggt på glömska, amnesi, eller snarare: en rad av amnesier. Det tycktes vidare som om patienten skämdes över den händelse hon alltså glömt, o. si till den grad att han eller hon förträngde den till glömska.

Men i glömskan levde händelsen uppenbarligen vidare, förde ett eget liv o. kom så fram i de olika symptomen. greppet "censor" härrör sålunda från den period i Freuds forskning, som var koncentrerad kring hysteri o. traumatiska upplevelser, dar han kunde konstatera en borträngningsmekanism, som psyket använde sig av, nar den icke kunde klara av det omedelbara trycket av en upplevelse. Ett fenomen kring detta "censorskap", som snart också stod klart var, att det icke bara förträngde just den aktuella händelsen, känslan, kallan, men allt ikring, som kunde associera till denna. Censorn kunde alltså förbannat ett helt område, låta en hel tidsrymd försvinna in i en sfär av glömska.

Det finns nu, sedan länge, både en mer klinisk och en mer filosofisk uppfattning av psykoanalysen, o. det förefaller mig som om det bara är den kliniska verksamheten som kan ge svar på frågorna om medvetandets struktur. Icke desto mindre skall vi åter syssla med en del av de mer filosofiska frågorna kring medvetandet och det omedvetna:( P. Ricoeur, The Conflict of interpretations (1974) 'det omedvetna tänker inte"( s. l08), "det är bara för någon annan som jag överhuvudtaget ÄGER ett omedvetet."(s. lO7). ) Såsom den i detta sammanhang upplysande essä betraktar jag Consciousness and the Unconscious. (ss.99-121.,) vilken kan refereras i de väsentliga dragen, i korthet:
Ricoeur slås av det faktum, att hos Freud doktrinen är lika med metoden. ( ….. här förekommer en viss likhet mellan Freud och Hegel.)
Vi försöker här att ge en basal bild, sedd ur olika vinklar av Freuds teori, för att sedan kunna tänka oss vad Kafka kunde ha snappat upp av den. Kanske är innehållet i Drömtydning bekant för min läsare Den förekommer ju sedan 1923 i John Landqvists utmärkta översättning på svenska. ) Jag refererar anda huvuddragen i denna bok, och. ger diverse kommentarer i det att ett referat ( l ) ofta har svårt att stå på egna ben ( Erich Fromm har t.ex. ett sådant referat av Freuds drömteori i sin bok Det glömda språket s. 50., alltså ett 31 sidor långt referat……). Jag kommer att begränsa mig avsevärt i förhållande till Fromm, men min bok handlar kanske inte heller om drömmar ... Vi kommer att betona, att det är orden som är Nexus, - och att det är drömmaren som skall tolka.Ett vetenskapligt problem….., minst sagt…. Vi antyder att en ny epok börjar har. Ett nytt EPISTEME för att gripa ett ord ur den minst sagt beramade skriften Les mots et les Choses av Foucault. Ett nytt paradigm kanske införs med Freuds skrifter för att istället tala med Kuhn .Vi kan - med J.Piaget - inte vara nöjda med några lättvindiga uppstruktureringar av människors tänkesätt utan att ha mer fasta grunder att stå på...

Dock är Freud inledningsvis ganska lyrisk i detta avseende beträffande vad hans upptäckt kan ha för implikationer:

"Om man har gatt genom en trång hålvag och plötsligt kommer upp på en höjd, bortom vilken vägarna delar sig och en vidsträckt utsikt öppnar sig i alla riktningar, sa händer det att man stannar ett ögonblick.Och överlägger vart man först skall vanda sig. på samma sätt går det oss da vi gjort denna första drömtydning. Vi står plötsligt in- för en helt ny upptäckt." ( Drömtydning. s.28.)

Ty, att Freuds teori reser frågor om en filosofisk antropologi där en ny vision om människans skörhet ställer denna skörhet gentemot kravet på mänskligt ansvar i en paradoxal skärpa .(s.101.) Ricoeur kommer fram till att medvetandet hos Freud, (likaväl som Hegel), är något som aldrig kan totalisera sig självt, aldrig uppfylla sig självt.

Att medvetandet kan nå kontakt med sin egen tanke i så måtto att det kan märka vad det själv säger, i sitt sägande, eller ännu hellre, - R. talar som hermeneutiker - märka vad som säges i sägandet. (s.103.) Freuds teori förenar en empirisk realism ( förankrad i den faktiska metoden, där det omedvetna är lika med det som är resultatet av den framgångsrika analysen, där analysanden säger de förlösande orden: "Ja, men det har jag ju vetat hela tiden." ) och en transcendental idealism ,- i kantiansk mening - , där Freuds metapsykologi är grundad i bestämmande erfarenhetsutsagor.Den topografiska modellen är till för att dechiffrera, den är instrumentet: metod och doktrin är oseparerbara. Det som bestämmes och som nås kunskap om , är inte instinkter i sig, men representationerna.

Psykoanalysen kan lära känna det Omedvetna. - I motsats till för romantikerna , så är Freuds omedvetna något som kan vetas såsom något på den betecknade nivån - signifiéns, tillåtet homogent med talets sfär, så att de inre objekten kan anses som vetbara. ( Åtminstone i samma grad som de yttre , fysiska objekten.) Men när olika material från det Omv. når det Fmv. kallar Freud det för olika "derivat", som tillhör det Fmv. men deras "ursprung bestämmer deras öde." ( Freud, Det omedvetna, s.191.)
Material flyter från det Omv. till det Fmv*. men också omvänt. En växelverkan. Vad det omedvetna har för realitetsgrad och för konstans är något osäkert hos Freud. Mer modern psykoanalys menar ju att det omedvetna a inte är någon ort och att man inte har ett omedvetet hela tiden, men att vissa företeelser då och då kan sägas vara omedvetna och /eller härröra ur något som - just då - inte är medvetet. Vi kan alltså inte säga - idag - att vi tror att vi ständigt har en instans, som kallas omedvetet, och som på något parallellt sätt styr vad vi gör eller hindrar oss från det.
Ricoeur förklarar hur han kan koppla samma realism med idealism, empirisk realism med transcendental idealism i Freuds fall beträffande dennes teori om det omedvetna.

Det omedvetnas verklighet konstitueras i en första rörelse genom tolkningen i en kunskapsteoretisk och transcendental mening. Det är sedan i det ögonblick när derivatet återvänder till sitt omedvetna "ursprung", som begreppet "medvetet" och dess empiriska realitet konstitueras. (s.106)

Man kan nå fram till en intersubjektiv relativitet genom det faktum att de fakta som genom analysen tillskrivs det omedvetna hos en person är meningsfulla för en annan person. Förhållandet mellan medvetandet och vittnemedvetandet är inte bara terapeutiskt, det är också diagnostiskt. Därför, menar R. - skarpsinnigt - , är det riktigt att kalla det omedvetna för en diagnostiserad verklighet :
"För det första, det är bara för någon annan som jag över huvud taget har ett omedvetet. Men det viktiga är naturligtvis, att det inget betyder om jag inte kan bekräfta de utsagor som den andre fäller om och inför mig."

Det omedvetna är inte absolut men relativt i förhållande till hermeneutiken* som metod och dialog. Psykoanalysens motståndare hävdar att allt är relativitet, och att det omedvetna är en projektion från analytikerns sida på patienten.
"Enbart terapeutisk framgång kan garantera att det omedvetna inte är en uppfinning av psykoanalysen i den subjektiva mening." Ricoeur understryker att han här velat motarbeta den uppfattning, präglad av en naiv realism, som skulle påstå att det omedvetna tänker. Det vore en absurditet, som skulle leda både till ett medvetet omedvetet och ett omedvetet medvetet. ( Vi är här inne i en tankegång, som kommer att reducera begreppet.Många har också påpekat att grunden i den psykoanalytiska behandlingen vilar på något beknat - suggestion. Man suggererar patienten att berätta, tolka och frigöra sig. Det ligger alltså något basalt teoretiskt enkelt (!!!!!!) i grunden till psykoanalysen, ngt som Freud lärde redan hos Charcot.

Medvetandet är en rörelse framåt. - Men människan är den enda varelse som är utsatt för sin barndom. "Hon är den varelse , vars barndom ständigt drar henne bakåt." ( s.113.) Hon handskas med denna genom symboler. Dessa är av två slag, arkaiska och dem man skapar nya. Genom dessa kan det medvetande, för vilket det omedvetna är det Andra, återigen färdas genom "andens tecken", skriver Ricoeur i anslutning till ett resonemang om Hegels Phänomenologie. Det omedvetna finner vi som dess andras andra ( jfr. Derrida!) i denna resa, där medvetande (medvetenhet ) är den stora uppgiften. Den hermeneutiska rörelsen går i en dubbelrörelse genom både de arkaiska och de nya tecknen, - som alltså upplyser varandra - , till ett slutligt medvetande, ( inte olikt slutet på Hegels resa i Ph.d.G. ) i en slags identitet, i den vision som Freud hade, då han skrev de berömda orden: " Wo es war, soll ich werden."; "Där id var, där skall ego bli till."
Freud i brev:" Jag är inte alls någon vetenskapsman, inte någon iakttagare, inte någon experimentator, inte någon tänkare. Jag är inte något annat än en conquistador, en äventyrare, om du vill översätta det så, med en äventyrares nyfikenhet."se: F.s Orientering i psykoanalysen, Sexualteori, Moses och monoteismen mm.mm. samt P.Gay, Freud.mm.mm.mm.

I dag har väl psykoanalysen fått dra sig tillbaka,........ omformad till en kulturföreteelse , ett integrerat associationssätt - mer än en behandlingsform, och man kan se två grenar utvecklas och ta dess ställe: traumabehandling samt den - övertäckande - kognitiva beteendeterapin.( I allt övrigt använder man numer kemiska preparat för att på ett galeniskt- se Galenos - vis balansera vätskor i huvudet på patienterne.)

De psykoanalytiska föreningarna för en tynande tillvaro , och de flammar upp kankse en gång per år med ett föredrag - inträde 100:- , om någon petitess hos Freud, behandlad av Lacan, kommenterad av E. Roudineskou. Allt långt ifrån den av levande liv skälvande divanen.

------------------------------------------

-

Fontenelle, B. de : (1657-1757 ), fr. akademiledamot, skeptisk filosof, förf. berömd mest för att ha skrivit den sciencefictionartade berättelsen – i Leibniz ´anda - om resan till andra världar, - samt att ha hållit ett vackert tal över Leibniz.

-

Formligen. adverb/ Man kan se ngt intressant med detta ord. Ty visst kan man "formligen skrika" men man kan aldrig aldrig formligen "sova". Eller.....är det så.... att jag formligen sover ? ( synonym=liksom ). Detta är formligen sant.

-

Fries, J.(d.1843) ty.fil. prof. i Heidelberg. se trilemma.( Ingen grundval kan vara fullständig: det måste finnas en grundval även för den...). Kritiserade Kants transc.ded.

-

Frihet./ty.Freiheit./ .Frihet kan vara två: 1. frihet från 2. frihet till/att.

A. Friheten att, den mänskliga fria viljan (vad vore en vilja om ho inte vore fri?/ har utan större framgång diskuterats i evärdliga tider. Man må postulera den.

Mycket härör diskussionen om den fria viljan ur en diskussion om Guds frihet att skapa vad han vill och förhållandet mellan gudomlig och mänsklig frihet. Många menar att det råder en diskrepans/ eller en problematiskhet/ mellan å ena sidan Guds förmodade allsmäktighet och förmodade (all)godhet. ( Leibniz, - Gud skapar av metafysisk OCH moralisk nödvändighet den bästa av alla världar.).)Man föreställer sig att Gud är fri att skapa vilken värld han vill. Han är också fri att skapa människan fri. Teologiskt har Gud skapat (den kristna ) männsikan fri, men den av den kristne guden skapade människan förbröt sig i syndafallet och har sedan dess ingen fri vilja. Hon kan endast göra gott av nåd. Allt hon gör av egen vilja är ont, enl. Aur. Augustinus.

(Aquino ( mskn kan välja bort nåden ), Luther ( nåd ) och Calvin* har haft en hel del att tillägga här.)

Den moderna människan - säg, efter Descartes* - var länge en männsika som var fri och en kreatör av sitt eget öde och sina handlingar ex nihilo ( ur intet) och först genom den s.k. upptäckten av det omedvetna kom man mer o mer till insikt om att människan nu inte helt var herre i eget hus. Då uppstod frågan om hon kunde ställas till ansvar för handlingar, som tydligen i stor grad bestämdes av inre krafter, till en del bortom hennes insyn och kontroll.

Här är ett helt kluster av dilemmor, - såsom alla vet.

%%%%%%%%%%

B. Om att skapa frihet, göra fri, har S. Kierkegaard* - vilken hyste ett frihetsbegrepp som kom att uppfattas dels som helt absolut, dels som volunaristiskt - och som studom lutade åt ett strängt religiöst betraktelsesätt av världen, stundom icke - skrivit vackert:

" Det högsta, som överhuvud kan göras för ett väsen, högre än allt kan göra det till, är att göra det fritt. Just för att kunna göra detta behövs allmakt. Det förefaller besynnerligt, då just allmakt borde göra beroende. Men om man vill tänka allmakten, så måste man inse, att i den också ligger bestämningen att kunna återtaga /gjentage/ sig själv i allmaktens yttring så, att det som hlivit till just därigenom blivit oberoende. Därför kan en människa inte helt göra en annan fri, ty den som har makten är själv fången i känslan av sin makt och kommer därför i ett skevt förhållande till den han vill frigöra. Därtill kommer, att det i all andlig /aandelig / makt ( begåvning o.s.v.) finns en ändlig egenkärlek. Endast allmakten kan återtaga sig sjalv i det att den ger ut, och detta förhållande är just mottagarens beroende. Guds allmakt ar därför hans godhet. Ty godhet är att helt giva ut, men så att man genom att allsmäktigt återtaga sig själv gör mottagaren oberoende. All andlig /aandelig / makt gör beroende, endast allmakt kan göra oberoende, frambringa av intet vad som får fortbestånd i sig självt, därigenom att allmakten ständigt återtager sig själv. Allmakten fastnar inte i ett förhållande till något annat, ty det finns inget annat till vilket den förhåller sig, nej, den kan giva utan att dock uppgiva det minsta av sin makt , d.v.s. den kan göra oberoende. Detta är det obegripliga, att allmakten icke blott förmår frambringa det imposantaste av allt, världens synliga totalitet, utan förmår frambringa det skröpligaste av allt, ett i förhållande till allmakten oberoende väsen, att alltså allmakten, som kan lägga sin väldiga hand så tungt på världen, tillika kan göra sig så lätt, att det som blivit till får oberoende. Det är blott en dålig och världslig föreställning om maktens dialektik, att den är större i förhållande till HUR DEN KAN TVINGA OCH GÖRA beroende. Nej, då förstod Sokrates saken bättre, att maktens konst just är att göra fri. Men i förhallandet människa och människa emellan låter det sig aldrig göras, om det än alltid åter och åter behöver inskärpas, att detta är det högsta; allmakten ensam formar det i sanning. Om således människan på förhand hade det minsta självständiga fortbestånd i förhållande till Gud ( med hänsyn till materien ), så skulle han inte kunna göra henne fri. Skapelsen av Intet åter är allmaktens uttryck för att den kan göra oberoende. Den som jag i absolut mening är skyldig allt, just han har gjort mig oberoende. Om Gud, för att skapa människan, själv förlorade lite av sin makt, kunde han inte göra människan oberoende. "( S. Kierkegaard, 1846 )

"Den som hittade på begreppet "frihet" borde ha medalj!" ( G. Chr. Lichtenberg )

jfr. Luther, Kierkegaard, Augustinus,A. Ehnmark, L. Kolakowski,The horror of Metaphysics..

-

Frihetskrig. Beteckning på erövringskrig á la det israeliska när israelerna körde ut palestinierna från Paletina kring 1949. Man må observera att förstavelserna fri-het i detta fall avser frihet* att, inte frihet från, utifrån den synvinkel de hade som skapade reklambegreppet.( jfr. R.Fisk )se:frihet.

-

Friserad sanning. Ngt som inte är (helt?) sant göres så tilltalande att det framstår såsom en ( hel ) sanning.jfr. halvsanning,lögn, bedrägeri, spel, hålla god min i elakt spel, bedrägeri, falskhet. jfr. Lichtenberg.

-

Friskola. / ty. Freischule./ Skola där det är fritt att roffa åt sig den statliga skolpengen, ( Skattepengar ). Skola som är till för att generera .........pengar till ägarna.( Man ger dessa skolor fantasifulla namn, som t.ex. "kunskapsskolan".). Friskolor är intet som främjar likställdheten.

-

Fri vilja. se: Vilja.Frihet.

-

Fruktbarhetskriterium. Ett viktigt kriterium på en god teori. En god teori skall bl.a. ha stort förklaringsvärde* samt hög fruktbarhet. Men , man må erinra sig att en teori med hög fruktbarhet inte kan vara helt sann. ( Ty då var intet mer att tillägga. ) jfr. t.ex. Lacan.

-

Frustration. ( av lat."frustra"= förgäves"), Blanding av besvikelse och irritation.!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

-

Fundamentalontologi. se: Heidegger.Om det som "är i det som är".se: paradox.tårta på tårta.

-

fylogenes. (biol.) Den utveckling* som ett (org.) släkte genomgått under tidernas lopp.( jfr.ontogenes.O. el. ontogeni = en individs utveckling från födelse till död. ). I spekulation, vare sig det gäller historia* el. psykologi* har man ofta lånat idealtyper* från förklaringar av och beskrivningar f. till o.resp. o. till f..-----Ex. " Karlsson är ren neanderthalare.","USA befinner sig på larvstadiet.", .jfr."Sanningen ligger i sin linda."(=ontogenetisk likn.)

se: Darwin. Herder.Päbo.

-

Främmandegör-else/-ande = alienation.( Hegel,(!) Marx.)

-

Frände. Vän eller släkting. Gl. fornnordiskt ord. Finns i Havamal = frendr."Deyr fe, deya frendr,..."- fe=boskap. dey=dö.

-

Furberg, M. sv.fil.prof. (19..) Göteborgare. Har skrivit den enl.mitt tycke bästa boken i moralfilosofi - tillsammans med J. Andersson - , Moral.(....)

För övrigt är hans författarskap klart och fint, även det.

-

Fram. Den del av varelsen där ögena sitter.( Vanligen.)

-

Framträdande: ( ty. Erscheinung, ) -etym.” Ut-ur-skenet.” - Hegel anspelar på etym. på några olika ställen i Ph.d. G. , bl.a. ss…..

-

Främmande.( ty. Fremdes.) Ngt utanför Medv. .se: xenofobi.

-

Fröding, G.(18...-19.. ) förf. / Född i Värmland och poet, dialektvirtuos. De fil. spörsmål som F. dröjde vid var - som journalist i Karlstad - humorn, i en fin uppsats om humor, och senare om mänsklig ofullkomlighet och om mänskligt utanförskap*. Jfr. En fattig munk från Skara. Och En gazhél. ( Där gallret är smitt ....uti honom sjelf.) Förnämliga modernistiska verk är ju Gråbergssång ( "Stå, grå, stå, grå.....") och Världens gång.

"Havet välte, stormen ven.

Vågorna rullade asklikt grå.

"En man är vräkt överbord, Kapten!"

-"Jaså."

Havet välte , stormen ven.

-"Ännu kan en lina den arme nå, Kapten!"

-"Jaså"

Vågorna rullade, asklikt grå.

-"Nu sjönk han, nu syns han ej mer , Kapten!"

-"Jaså."

Havet välte, stormen ven,

vågorna rullade, asklikt grå.

"

Visste var Heidelberg och Jena låg. Som depressiv och tung alkoholist funderade F. ibland på skillnaden i värde mellan människor, och uttryckte tvivel på att den verksamme var mer värdefull än den overksamme. Mot slutet av F.s liv kunde man se hans breda vaggande gestalt komma gående, stödd av en vårdare, genom Stockholms gator, F. med illröd näsa och brusten blick. Melodisk och kraftfull poet, vars fader, en löjtnant, hade skrivit en visa eller två, medan han ( över axeln ) ropade till sonen: "Akta knuten, Gösta!", ( dvs. husknuten ) , eftersom han visste att sonen var motoriskt klumpig och liksom en främling i världen.jfr. Ida Beckmans, - som livet eginom var kär i G.F. - Graalsäkaren.

Har i Efterskörd (1910) skrivit en förödande karaktäristik av W. von Heidenstam. ( Denne liknas där vid en gam.) .

F. var av den sorten , som tog spekulation som en lek ... och poesi på allvar.

-

Fundering. (Grubbel) Godhet* , går det att få ihop med makt ?

Den s.k. Humanismen' ( vad det nu är ) söker ta hand om maktproblemet* genom vårdandet av begreppet "moral", och genom utvecklandet av moral, även i sådana tider då utvecklingen leder till de grymmaste händelser för människor. Humanismen söker föra samman makt och godhet och kan därigenom icke se att de krymper synfältet till en liten , mycket liten sfär, en ort, där dessa tycks kunna samsas. Man diskuterar som Humanist enskilda problem, inte världens, inte de på gatan, men hävdar varje individs rätt medan under tiden någon annan tar sig den. Ofta i Humanismens namn.

Den största, den högsta makt* som finnes i denna värld är makten att göra fri. Vad skulle den makten vara utan den makten som har makt att hålla någon inspärrad. Den är troligen - i realiteten större, om än mindre upphöjd och nobel.
Vi hamnar alltså i detta dilemma att varje existens är makt och att varje människa ser snett på varje annan människa i detta avseende ( man gör det inte alltid, om man inte är anarkist på heltid….) och således misstänkliggör varje annan existens och ser varje annan existens som ett hot, och därför tror sig om att ensam värna sin egen med den makt den omedelbart ( om än högst temporärt ) ger.Blygs, du existerande !

Om detta nu inte sådant skulle skapa förtvivlan*, så vill jag äta upp min hatt.
Nu anser Kristendomen ( o andra religioner kanske ) att friheten* inte är något alls utan (en ) Gud. En människa må skapa vad som helst, men är det inte med Gud, så betyder det intet alls. Existens utan dop är ingen existens. Det som görs måste göras i Guds namn, annars kan det icke förlåtas i hans namn. En människas vilja måste döpas i Guds. Man måste till och med bedja: - Herre, gör så att jag vill! Ett överlämnande av sitt Antingen-Eller. Annars går det illa.

Vi befinner oss här - som så ofta i diskussioner om rätt, moral, makt och godhet i ett slags inledning*, som om vi står inför en port som skall öppnas. Vi diskuterar, när vi diskuterar samhällen och människor och människors beteende som om de just skulle till att börja byggas, medan allt som är och har varit kan skjutas åt sidan och arkiveras bland de stora eller mindre misstagen och ofullkomligheterna.

När vissa anser förklarar att brott* är nödvändiga, eftersom de hänger samman med alla det sociala livets villkor och att brott därigenom är användbara, eftersom de villkor av vilka de -brotten - är en del av själva är oavvisliga när det gäller normal utveckling av moral* och rättsväsende, så står vi likaså här i en konstig situation. De kanske är medvetna om detta, anmärkningsvärt nog. De påpekar nämligen att varje påstående de gör endast gäller samhällen i utveckling till det "bättre".
Men för en människa i vilken situation som helst, så är det av liten vikt om man befinner sig i en process som går upp eller ner, om man lever i en tid av Roms uppgång eller av Roms fall.

Man bör kunna orientera sig i makt och godhet i vilken situation man än befinner sig, t.o.m. utan att vara religiös. Man tycker att man borde kunna begripa (!) det hela. Och hantera det.Det tycks en människa då som om hon är förmäten, som om begripandet* vore en synd, i det det sätter sig över både makt ( =existens) och godhet ( = bundet till det Heliga). Den enskilda människan brukar ta sin tillflykt till samvetet* och med förnuftet* rådslå med det. Ty här är det bråttom. Här kan inte väntas, tvivlas och tvekas och spekuleras. Ty här leves. Och några metoder för liv finns inte i sikte, - dom är alltför många.

I brådskan tycks många välja mellan godhet och makt. Okey, säger man i förvirringen, jag ger upp det eller det, ty alltihop tycks mig ganska så hopplöst.

Det enda är, att man skakar på huvudet, att man lägger in sin brasklapp: Härtill är jag nödd och tvungen.
En människa, som besegrar denna situation, - att inte välja makten enbart alltså - är den, som vägrar att kompromissa på ett sådant sätt. Hon säger:" Jag använder min makt till att göra detta goda och göra det nu! ". Hon gör det för att det är gott* ( i kvadrat) "whatever" och absurt..En annan människa, som besegrar denna situation, är den, som vägrar kompromissa med det absurda och samvetet , och sätter sig ner och resonerar med de andra makthavarna om hur man bäst delar på allt man har.En annan människa, som besegrar(?) situationen är den som säger: Hur jag än gör så blir det fel. Jag överlämnar allt i Guds hand !De människor som inte alls besegrar situationen, är de som säger: Det är ingen idé, det hela är fullständigt meningslöst! Det vore ju dumt, fullständigt åt helvete att ha med alla dessa idioter, dessa Onda dioter, att göra. Det måste finnas en lösning nån annanstans! Jag vägrar att utöva makt, ty allmakt är missbruk av makt.Och god kan man inte vara. Vad, vad i all sin dar är godhet ? Jag menar, historiskt set ..... stort sett .... ??

Jag sitter still i båten,och jag håller ryggen fri. Så får vi se ......( Vem vill offra sig för en idé?)

-

Fysikalisk verklighet. En vanlig missuppfattning är att man behandlar fysikaliska sanningar ( en mat. formad lag ) som om de vore filosofiska, ontologiska*, och ur vissa aktuella sanningar inom fysiken drar slutsatser som att : eftersom hela matematiken är motsägelsefull och man kan finna inadvertenser i klasslogiken, så är världen sådan också och jag befinner mig i en värld som är full av paradoxer; det är sanningen om den, och hur ska jag kunna leva i en sådan värld? --- Man tar alltså de fysikaliska matematiska förklarings- och förutsägelsemodellerna som en "objektiv sanning" som man subjektivt skall ta till sig och bygga sitt liv på.jfr. Bachelard. Eldens metafysik.

-

Fyrtio. " Den som vid fyllda fyrtio år inte föraktar människorna har aldrig älskat dem." ( La Rochefoucauld )....

-

fåfänga. Girighetens grund. Fåfängans marknad. Thackeray.

-

Fåfänglighet. Predikarens* ämne.Man blandar samman fåfänglighet o. fåfänga.

-

Fågel. Fågeln har ofta i flera kulturer stått som en hoppets symbol, och en frihetens. Ibland som en bild för själen, och för ett evigt liv. Så ock i dikten, då.

"Dáltri diluvi una colomba ascolto." ( Ungaretti )

jfr. dock:"Glöm inte att offra en tupp till Asklepios!!" ( Sokrates )

-

Fågel Blå. Sagofågel.jfr. Atterbom.

-

Fågelfri. se: biltog.

 

Färd. / Ofta - i litteratur o myt - används en färd som en metafor för ett liv. Alltså man tar fasta på en förflyttning i rummet för att beskriva ett .... tidsförlopp, en livscykel. Det blir ofta en tragisk bild, som hos H. Martinsson*, ett skepp som går i kvav, en bubbla som färdas i glas,(Aniara), en kulblixt som irrar runt ett staket och så fungas in och läggs i en snusdosa.

-

Färg. ty.Farve./ subjektivt fen. Ingen mska kan veta om dens blåa är den andres* blåa/gröna. Häröver grunnade I. Segelberg*. jfr. Goethe.

jfr. "Himlen är blå som en apelsin."( P. Eluard )

Finnes det färger man inte kan se ?

-

Förakt. Utmärkande för en aristokratisk estetik, ibland en förutsättning för en viss filosofi. Man ser ofta en radikal idealism parad med ett stort förakt för det materiella ( och vice versa ). jfr. Odi profanum.

-

Föraktare. Till de stora föraktarna höra G. Ekelöf och W. Ekelund i svensk litt./idé-historia/liv.

-

För alla = socialism.

-

Förbannad. Beskriver ett läge som är mycket dåligt som start på en filosofisk eskapad. jfr. anarkismen.

-

Fördel. När man har ett gott läge. ( "Fördel Borg.""Advantage Borg." ) jfr. nackdel. B.Borg.

-

Fördom. De flesta åsikter vi ha är fördomar. Att inte ha ngn åsikt alls om någonting över huvudtaget , är ett säkert sätt att undvika att bli beskylld för fördomsfullhet.

-

Förebud. En isande vindpust drog plötsligt genom rummet. - Kort därefter slogs dörren in.

jfr. omen. augur.

-

Förgrämd. Person som åldras av ånger.Att ångra är .....att hoppas baklänges, tror jag Kierkegaard skrev nånstans.

-

Föredöme. Att försöka vara ett föredöme ska man akta sig för, ty det finns inte en människa på denna jord vars hnadlande inte kan tolkas på minst 2 sätt, och det finns inte ett handlande som om det är avsett att visa något, inte kan missförstås. Alltså bör man hellre agera aktivt än söka spela föredöme.Vissa s.k. auktoriteter söka spela föredöme.jfr. eftermäle. Idol. Guru. Beundran.

-

Föregiven =låtsad, påstådd.

-

Föregående. Eftersom det är oerhört svårt att tänka sig att allt - i ngn mening sker simultant* - så talar vi om det som sker före och det som skerefter.jfr. Ehrensvärd, tid, orsak, Hume, Kant.

-

Föremål.: (ty, Gegenstand.);Ofta hos H.=  ting eller substans.) ting, materiellt ting.se:Ting.

-

Förevänding. Det är lätt att genom att använda en förevändning komma i denna f.s grepp. jfr. Bachelard. Genell, förord .

-

Förförståelse. Kråkspråk för det som vi redan vet /eller tror oss veta / om ngt.

-

Förgäves.( ty. vergebens./ lat. frustra.) .Se: filosofi.metafysik, Voltaire.jfr. frustra.

-

Förhålla sig. Att förhålla sig - t.ex. till sig själv, eller till den Andre - måste, t.ex. hos Hegel - betyda att man förstår sig själv, resp. den Andre*. Det vore lite löjligt att förhålla sig i oförståelse, : man förhåller sig nog då antingen inte, eller negativt.

-

Förhållande: /(ty. Beziehung, Verhalten,Verhältnis,); relation.1.) Ett förhållande kan vara av likhet, olikhet eller .... identitet. Eller höger o vänster , eller upp o ner.o.s.v.2.) Mäniskan är, enl. den sena Kierkegaard ett förhållande som förhåller sig till sig självt, eller att förhållandet förhåller sig till sig självt. Detta förhållande (förståelsen) är satt (skapat) av "et Tredie"- kanske Gud kanske?, enl. S.K..( Sygdommen til Döden ) ----- Förhållande som är ömsesidiga låter ofta förståelsen fördjupas. Nu är alla dessa resonemang idealtypiska*.Id est: De är schemata lagda över verkligheten och beskriver inga konkreta förhållanden (sic!) alls.

jfr. Hegel.

-

Förintelsen. Ord som betecknar judeutrotningen under 2ndra världskriget. Många andra etniskt baserade folkmord skulle lika gärna kunna åsyftas. ( Vad händer romer idag?)

Vad hände indianer i nordamerika? Uppmärksamheten kring judemorden betingas till stor del av den höga utbildningsnivå som de överlevande släktingarna besatt. Mord och konflikter i Afrika blir sällan dokumenterade. Alla människor äro - var och en - heliga.

-

Förklara /ty. Verklären / Kierkegaard:”Vad betyder det överhuvudtaget att förklara något ? Är det att visa, att det ifrågavarande dunkla något inte är detta, utan något annat ? Det vore en egenartad förklaring; jag trodde att det genom denna förklaring skulle bli helt tydligt, att det ifrågaställda var detta bestämda, så att inte förklaringar tog bort det efterfrågade, utan tog bort dunkelheten. Annars är förklaringen något annat än en förklaring, den är ett beriktigande.”(Afsluttende Uvidenskabelig Efterskrift )….jfr. orsak, syfte.

--

-

förleden.1.) första leden. 2.) förra. jfr. betoning, tonfall.jfr. härförleden.

-

förledd =lurad.

-

förlegad. Urmodig.

-

Förmedlande.: ty. Vermitteln./ vanl. begr. Hos H.. ofta i samband med motsättningars överbryggande, el. upphävande.se: mediation.

-

Förmedvetna. Freudsk mystifikation. Är väl det vi vet o. kan komma ihåg..

-

Förminska. se krympfri.

-

Förminskat ackord. Ackord med sänkt kvint.(jfr. tristanackord, djävulsackord.)

-

Förnimmelse: ty. Empfindung. ( Oftast: vad sinnena uppfattar.).jfr.gul. sinnesdata. empirism, fenomenologi.

-

Förnuft.: (ty. Vernunft.); A.) hos Kant: innehållande idéer,  tillsammans med förstånd och åskådning bildande former och det transcendentala jaget. Hos Hegel det som är det högre begripandet.=”förnimmandet”. Det som Förnuftet hör klinga ut ur väsendet när det förstår är förnuftets egen stämma, d.ä. sig själv. (”was wirklich ist, ist vernunftig, und was vernunftig ist ist wirklich.”).

-

Förmera. Kapitalismens idé.

-

Förr. Nyss.se:då.

-

förrädisk. Tanken* är enl. Fr. Nietzsche förrädisk och bör därför ...... .....sjelf ...... förrådas.

-

Försagd. En person som tycks alla velig. Alltså inte en som försagt sig, tyden försagde har intet att säga, och kanske har han -genom uppvisandet av sin blotta gestalt - sagt just det.Och sålunda - ändå - just ( mot hela sin vilja ) försagt sig.

-

Försiktighetsprincipen. / Principle of precaution/ ord som började anv. förmodl. ca 1980 av miljörörelsen. De stora moderna uppfinningarna uppfattades som hot, kärnkraft och genmodifiering, kemikalieindustrin , och den gigantiska exploateringen av jordens resurser. Man tänkte sig då att införa att förhållningssätt i politiken som byggde på försiktighetsprincipen, - vilket inte alls är nån princip, då det ju skulle vara "Var alltid försiktig!"eller nåt ditåt. ( Man ställer krav på principer att de skola vara klara och entydiga. ) - och den innebär ju bara det vanliga att man bör göra en riskbedömning, och där hellre ta det säkra före det osäkra. Ungefär. NU har begreppet vunnit insteg och mången akademiker roar sig med att att tala om den som " a principle without principle" - vilket inte betyder att den inte har anhängare ( likaså- principles). För att få klarhet att det handlar om risk - och sannolikhets-bedömning behöver man bara se på de debatter där ordet används. För en mer exakt belysning av risk och sannolikhet kan man jämföra med G.W. Leibniz skriverier om detta i Essais, samt titta i J.M. Keynes doktosavhandling A Treatise on Probablility ( Chapt. XXV) - en skrift som förfärade ...och imponerade på B. Russell - för att få en hum om den besvärliga situation som en riskanalys innebär. jfr. äv. Chr. Munthes bok om detta.---- Man får icke vara FÖÖÖÖÖR försiktig. "Everybody would be a comward if he dared." ( Ph. Sidney ).......jfr. riskanalys. kärnkraft. GMO.

-

Försmå. =avstå. jfr." Det förstår sig , att den försmår sig, som står vid spisen med vantar på sig."

-

Försokratiker. De främst joniska naturfilosofer som levde före Sokrates , mest i Mindre Asien, (typ Thales )och som spekulerade över materiens ursprung o.s.v.. ( Även Heraklit. )Många av dessa möte Sokrates och utfrågade om vad de eg. visste.( Vilket ju visade sig vara c.a ~ 0. )jfr. Nietzsche.

-

Första gången. En gång är ingen gång.( Betvivlad tes.)

-

Första orsak. - Ligger som grund för månget Gudsbevis. Ordet första kan väl strykas här, emedan ingen skulle komma på tanken att tala om en Andra..(jfr. förste röraren, kreationist.).Men, hej, vad man bedrog sig, ty visst talas det då o då om Den Andra orsaken. Den verkande kraften. jfr. paradox.

-

Förstå./Verstehen/. "Att förstå och missförstå en sak utesluter inte varandra helt." ( F. Kafka ). Detta lilla citat pekar på förståelsens komplexitet.Vad är det vi förstår? En signal, ett tecken eller ett sammanhang ? Och vad ingår i ett förstå en signal, ett tecken resp. ett sammanhang ( vilket senare ofta är dynamiskt),jfr. da ordspr. "At forstaae og at forstaae er to Ting."

-

Förståelse. (ty. Verstehen.n. )./ . Läran om förståelse: hermeneutik*. Så fort man har lyckats se något som något annat*, så är det ( enl. G.Gadamer* m.fl.) ett tecken på att man har förstått. ( Bl a. Karl-Otto Apel* har dock ifrågasatt om det, att man förstått en sak annorlunda, innebär, att man har förstått den bättre! ( Transformation der Philosophie, (1973)) Man kan ha förstått den fel…. Men jag satsar ändå på att det i förståelse ligger en rörelse till "något annat", en omformulering, en personlig tillägnelse. Så resonerade redan den antike filosofen Hippias*.) Ett av de största problemen här i världen är att människor har så lätt för att lära. De - d.v.s. vi - lär oss allt möjligt, massor, fort och lätt. Och så missar vi - just på grund av detta - det som är ...verkligt väsentligt.
Man kan säga att jag har en smärre teori om att majoriteten av mänskligheten alltså lär sig snabbare än de borde.
Samtidigt är det omöjligt att ändra på ett sådant faktum, om det nu är ett faktum, bara genom att konstatera det, förklara varför och sen knäppa med fingrarna .Men blotta insikten kan ju komma att starta - nästan som av en slump naturligtvis - ett s.k. paradigmskifte ,- få ett byte av perspektiv till stånd.
Det kan bli på modet att säga till varandra:- Sakta i backarna! Nu! Jag vet att du kan lära dig detta på nolltid. Men är det egentligen det du vill och det du borde ägna dig åt? ( D.v.s. är inte detta det några andra vill att du skall lära dig och tycker att du borde ägna dig åt ….? ) Det är ungefär den attityden man kan ha, för att ta ett aktuellt och gediget exempel t.ex. gentemot tekniken.( Utan att vara teknikfientlig alls. ) En tekniker är ju en person som behärskar tekniken. Men teknikern har faktiskt sällan kunskapen om varför egentligen (ett ofilosofiskt ord !) tekniken fungerar, i grund och botten. Bara att den gör det, om man gör så och så. Ty förståelsen av orsaken till att tekniken fungerar, det är det vetenskapsmannen ägnar sig åt.
Denne kan i sin tur knappt koppla in en ny skrivare till datorn, - något som däremot inte skapar problem för teknikern. Han tycker att det är löjligt enkelt.

( Och förklarar dessutom alltid att det finns en nyare modell just på marknaden nu, som utför ytterligare ett moment, - ett moment som teknikern just lärt sig - med lätthet - att utföra, - nästan med en girighet motsvarande en drogberoendes… ) Ty skrivarens inkoppling och instruktionsbokens uppläggning är ett praktexempel på ett slags mellanlägeskunskap, som människor - vi - lätt skaffar oss, och i sådana mängder att sådan ”mellanlägeskunskap” nästan uppfyller hela våra liv. ( Den innebär ofta ett undvikande av lärande av något onödigt, och med onödigt avses det som inte tillhör just ”mellanläget”. Vi är många människor som sitter i denna värld med en illusion om att lätt ha fattat och begripit och lärt oss det mesta en modern ( eller post-modern ) människa bör kunna. Ändå kan vi - vanligtvis - nästan ingenting.( Beundransvärd kunskap är ju i vårt liv kunskap om den senaste modellen skrivare. Inget mer.)Och så har det inte alltid varit.- Inte ? säger ni argt. - Det är klart att det har !( Och i viss mening har denne ju då alldeles rätt...- Nej. Svarar jag. ( Filosofiskt. ) Ty vi har förlorat två ( minst två ) väsentliga förmågor:Förmågan att förvånas , - och förmågan att inte förstå. Vi har förlorat den allra viktigaste mänskliga förmågan: att inte förstå någonting !
Denna förmåga är så att säga helt borta från kartan.
Den är inte aktuell.Skulle någon säga att den inte förstår, så tror andra att det handlar om en …. teknikalitet.
- Jaha. Säger man då. Men då gör du så här istället !
Fast det var inte på det viset jag inte förstod…..
Jag hade nämligen kommit på, att jag i grunden inte förstod något alls. Men det hade inte de andra kommit på ( lagt märke till )….. och då kunde de helt enkelt inte förvånas över det heller….Medan jag, - qua ( lat. som ) filosof, befinner mig i "det heliga icke-vetandets* moln".....

"Jag fattar ingenting!"1.Det allra vanligaste mänskliga uttrycket, ett vi verkligen förstår och nästan alltid känner viss sympati för, det är just detta:

" Jag fattar ingenting!"

Det kan visserligen förekomma i situationer där vi visst tycker att den andre borde fatta, men oftast , allra oftast, så är vi i samma båt som den talande. Vi fattar inte heller. Men vi säger det inte.
Nu kan detta sägas på flera olika sätt och - som antytt - referera till, ha som föremål, de mest skilda ting.
----
Som detta är ett filosofiskt samman hang så vill jag begränsa mig till att tänka på kända filosofers och författares förhållande till utsagan. Man kan säga att jag vill se i vilket förhållande några skribenter står till den.
-----
"Jag fattar ingenting!" är ju att blottställa sig själv i första hand, och man kan blott i andra hand se det som en fråga till läsaren. Men det är klart att det implicit är en fråga, och en uppmaning :" Fattar du, så säg!" Och det ligger något så öppet och sympatiskt i uttrycket att jag kommer att tänka på min barndoms villastad i vilken det strök omkring en stor blandrashund dagarna i ända, alldeles för sig själv, som hette "Vilse", som i kontrast till sitt namn just hittade alldeles perfekt överallt…

2. Rent logiskt är utsagan " Jag fattar ingenting!" , som var och en också känner på sig, en paradox. Ty man fattar tydligen ganska väl att man inte fattar. Man vet något. Man vet något om kunskap och säger sig icke ha den. Och vi kan här i filosofihistorien med detsamma då dra fram gamle Sokrates, "som var så vis att han visste att han intet visste".( Enligt prästerskapet i grek. Delphi.). Och hur listigt det nu var av Sokrates att ställa sig på den rutan, att gång på gång, i alla sammanhang hävda att han intet visste, men blott frågade. När han pressades ordentligt hade han ju alltid sin bakdörr, sin personliga daimon, gudinnan Diotima, som han i slutet rum rådfrågade i sitt inre när det gällde beslut i för honom oöverskådliga frågor. Och man såg sällan det absurda i detta, - att S. i alla samman hang anklagade folk för att veta för mycket, men själv ägnade sig åt ockultism.Många är de filosofer som nästan helgat sitt tänkande åt Icke-vetandets, som Tertullianus, Skeptikerna, N. Cusanus, Johannes av Korset och Wittgenstein. Och det kantianska icke-vetandet beträffande verklighetens natur har avsatt ett ordentligt märke på hela den västerländska civilisationen. Så sent som på 1970-talet skriver en fransk filosof, J. Derrida, om icke vetandet i termer av att han skriver "under överstrykning". (sous rassure.). Viss om att många av de ord och begrepp han själv använder - liksom vi alla andra - sakna täckning, så måste han, när han använder dem ( - vilket själva användande han finner nödvändigt ) ständigt på peka att han använder dem "under överstrykning", och detta gäller begrepp som "verklighet", "ting","gott","ont", o.s.v. och det blir snart sagt halva vokabulären som på detta sätt får ett streck draget genom sig.
---
Wittgensteins reflexioner i anteckningsböckerna är det samma sak med. Alltihop - hela filosofin i Västerlandet - vilar på lösan sand. Inget går att säga. Vi vet ingenting. Och han är personligen förtvivlad över det, och skriver på ett ställe " 40 år gammal och fortfarande idiot.", med hänsyftning på att han väl borde veta något, något, vad som helst.
-----
Nu kan var och en - och gör det redan - säga att detta är en intellektuell fundamentalism. (T.ex. Ing. Nilsson.) Man kan inte etiskt försvara utsagor som: "Allt är osäkert.", "Allt är ovisst.", ty man tar då inte sitt ansvar som människa för sig själv och för sin nästa, - eftersom man ändå nånstans vet om att dessa existerar och har kända behov av alla slag.
Så är det en lyxfundamentalism som bara den kan ägna sig åt, som inte har några konkreta problem att brottas med här i världen. Så liknar utsagan närapå en neurotisk flykt, en hysteri, en barnslig regression.
----
3. "Jag fattar ingenting. Knappt det." ( Aug. Strindberg )När vi blickar ut över det litterära landskapet med frågan: "Vem är det som inte fattar nåt?", så dyker några ansikten upp genast.
Vi behöver inte speja länge, ty där kommer Kafka, där kommer Kierkegaard, ( : "Vem är jag? Var är jag ? Vad kommer jag ifrån? Varför är jag här? Kan jag få tala med Chefen?" ur Enten-eller.) där kommer Ekelöf, och där Musil och Proust och Gide och Sylvia Plath, och där är Edith Södergrann, där är den ovan citerade Strindberg, och så Oscar Wilde, H. Melville och Cervantes och Hasek, Erik Lindegren, Lars Forssell och många, många fler.
( Dessa stå i kontrast till de som vet mycket väl, som Bibelns** författare, Augustinus, Caesar, Dante, Boccaccio, Rabelais, Goethe, Selma Lagerlöf, A. Solschenitsyn , A. Koestler, Brecht, Karen Blixen, Ivar Lo Johansson , m.fl. ….)
Och man ser här ett mönster. Det är som om det är de författare som mera är undersökande journalister, som framstår som vetande och samtidigt många som aktivister och handlingens män/kvinnor, såsom apologeter för sig själva i sitt sociala liv.

4.) De som undkommer frågan, påståendet, de, som inte egentligen har möjlighet att ställa den, men som alltid överlåter den till läsaren är ju i mångt och mycket poeterna. De stämplas därför gärna ( som av Ernst Hugo Järegårds far i Ystad ) som "idioter". Poeter vet ingenting.
Men det är deras uppgift - självpåtagna - att ställa sig i just den positionen och låta oss för ett ögonblick få vila i poemets vibrerande osäkerhet och möjliga aning och aningsfulla möjlighet.
Vi hade inte poesin om vi inte i grunden hade vår ovisshet, vår gnagande övertygelse om att vi faktiskt inte fattar någonting alls, - fast vi inte kan säga det, av anständighet. Så är poeten den som anständigt låter oss samlas kring ett litet häfte om okunnighet - och det bör vi vara tacksamma för.En sådan vila att läsa Birger Sjöberg, vars hela författarskap ( utom romanen Kvartetten som sprängdes ) präglas av en beskrivning av den stora oförmågan att fatta. Med ömhet i sin förtvivlan sitter Sjöberg och tar på sig hela denna ovetenhet på ett så försynt sätt att vi skrattar.

5.) Alla de som "tänkt tillräckligt över vetandet" kommer slutligen fram till en ståndpunkt, där det absurda tycks vara den stora räddningen, men att det absurda icke får utsägas plumpt och direkt, men måste nyttjas till att få människan att gripa tag i sin situation i Nuet. Det finns ingen annan utväg. Detta har de alla insett, från Sokrates via Kant till Ionesco och Eluard. Man får icke utsäga att man inte fattar. Det är liksom inget för "barnaöron".

Så skriver Kierkegaard på ett ställe att hela hans författarskap är som lite kanel till maten. Allt han meddelar, och det är en hel del människokunskap, ser han som så lite i förhållande till vad som tycks krävas av en filosof, - som ju egentligen skall presentera en filosofi.( Sartre hamnar i samma position. De är båda voluntarister. Gör vad som helst, men gör nåt! )
Man får inte säga det, att kejsaren är naken, att verkligheten är onåbar, o.s.v., - det är en tyst överenskommelse. Man får säga det som den lilla absurditet - i det stora stora Absurda - det är. Men att gå omkring och hävda det, det är ju faktiskt - idioti. Ty - i enlighet med ordet "idiots ursprung - ("enskild")- så ställer man sig då asocial och söker inte gemenskap med de andra i verksamhet, - Nej, man ställer sig utanför i trots och förment adelskap, som en som minsann vet att han intet vet och därmed punkt, - implicerande att den stora massan i sin andliga blindhet rör sig i mörker medan man själv svävar i ovisshetens upphöjda ljus.
Så är "Jag fattar ingenting." en markör att man inte vill vara med, eller att man garderar sig in absurdum. Ingen ska säga att jag hade fel, ty jag sade ju att jag inte förstod!
----
Man misstänker att uttrycket kommit till i protest mot alla de som ständigt påstår att de förstår. Det finns folk som säger: "Ja, jag förstår." innan man ens hunnit öppna munnen. Och sånt är det hemskaste här i världen. Ty det är ju total likgiltighet.

6.) Så vilken är då - samt och synnerligen - den adekvata reaktionen på denna livshållning: "Jag fattar ingenting."? Vi har sagt att den i direkt avseende är oansvarig, men att den måhända i indirekt kan vara till vila och tröst. Vi har sagt att det är den underförstådda sanningen om oss alla. Den förbjudna sanningen. Den verkligt förbjudna frukten. Och märkligt är att just Strindberg - den mest ofilosofiska människa som tagit i en penna - kommer allra närmast ett - vad jag finner - adekvat förhållningssätt till frågan, när han utbrister: "Jag fattar ingenting. Knappt det."
Ty i detta lilla yttrande finns allt som rör frågan. Här finns frågan och svaret och här finns värmen och här finns också det roade och roande förkastandet av yttrandet i förståelsen av det.

Det mänskliga predikamentet är icke att förstå. Det är heller icke att säga att man icke gör det. Snarare är man böjd att ta det gamla danska* ordstävet i sin mun:

"At forstaae og forstaae er to Ting."
D.v.s. - i min tolkning - : Du förstår allt en hel del, om du nu anstränger dig och inte gör dig till. Och gör dig inte till !

Det mänskliga predikamentet är att vi alla ha rätt lätt att lära oss, oftast för lätt, men ofantligt svårt att fatta.

-

Förstånd.: (ty. Verstand.) hos Kant: med 12  förnuftskategorierna, ( i 4 grupper om 3 vardera, ): .ex. ting o. orsak, ; jfr.Kategorier. Hos Hegel det lägre begripandet.

-

Försvar, jfr. ironi, t.ex.

-

Försäkring. 1.) Riskminimeringssystem av praktisk art där man via ett vinstdrivande (-eller ej) bolag gemensamt satsar pengar som fonderas och sedan utgives till den som i ngt avseende har drabbats hårt av att ha tagit risken att t.ex. köpa en bil, tagit ett jobb, skaffat en hund o likn.. För ett försäkringssystem är det av vikt att premien (insatsen) är låg och att ersättningen vid behov ( operation av brutet hundben ) är hög. Inom försäkringsbranschen använder man sig av sannolikhetsberäkningar ( försäkrings- matematik) ofta understödd med/byggd på statistik för att beräkna en premie som är lockande för så många som möjligt. Försäkringsbranschen har i individualismens tecken gått emot att införa subavdelning inom solidariteten, så till vida som att man t.ex. inom vissa bolag försäkrar blonda tjugoåriga flickor utan cykel annorlunda än mörkhåriga, gamla män med tinnitus och Porsche och cancer annorlunda, i olika typer av föräkringar, som reseförsäkringar till Eritrea under torrperioden.

2.) En försäkring i kommunikation kan vara en viss distans ( till ett ställningstagande, till avgrunden el. likn.) och man kan ofta möta människor som försäkrar sig så noga i sina uttalanden att man ur dessa icke kan framvaska någon som helst mening. Man kan skapa en distans i försäkrande syfte med ett tonfall, genom att alltid införa klausuler som "kanske" el. dyl. , eller genom att vara otillbörligt oklar och ogenomskinligt ironisk, så att addressaten aldrig förstår om avsändaren menar allvar eller blott skämtar.

3.) Ett är säkert, att allt är osäkert.( Sälvmotsägelse.jfr. självreferens! ) Mot detta gives ingen försäkring.------ Nu brukar man framhålla vissa saker som alldeles säkra, t.ex."Vi skall alla dö en gång. Det är ett som är säkert.". Denna säkerhet är byygd på induktion, men tycks i sig rymma en viss obestridlig logik likaså. Den, som hävdar, att allt är osäkert, kan kallas fundamentalist, - i detta avseende, och man kan använda sig av denna slags fundamentalism som skäl för att t.ex. inte företa sig något, eftersom det är osäkert om företaget går att genomföra. Många apatiker är således osäkerhetsfundamentalister. Vad de sakna är tillförsikt, vilket är det absurditetens botemedel, som tillhör den kategori medel, som kan hjälpa en till voluntarismen. jfr. Rädsla, att ge upp, att vinna allt genom att förlora allt, att förtvivla, "förtvivlan är vårt enda hopp"(Adorno), o.s.v.

jfr. likaså : solidariskt, ömsesidigt, katastrof, force majeur.

-

För båda. se: komplementärt.win-win.

-

För Dig. se :altruism.

-

För Mig. "What´s in it for me?" se: egoism.

-

För-Sig. : se: Medvetande.Hegel, Sartre.

-

För-Sig-För-Sig. : se: Medvetande.Hegel.

-

Förtvivlan är vårt enda hopp. enl. Adorno. Kierkegaard skrev en bok med ordet förtvivlan i. Där understryker ordet styrkan av den lidelse med vilket man upplever olika lägen, t.ex. att man icke finner sig själv vara autentisk. ("Fortvivlet ikke at ville vaere sig selv."). Om man omfattar denna insikt med förtvivlan, så har man nått en viss gräns, som kanske kan kallas bristningsgränsen.

jfr. Sygdommen til Döden.

 

Förtvivlan. ty. Verzweiflung./ Fil.begrepp hos Augustinus*, Kierkegaard*( Sygdommen til Döden.).....o. Th. Adorno* :"Förtvivlan är vårt enda hopp."/.se: Kafka, stupor, patologi, idiot.

-

Förtvivlans mod.(= sista utvägen= "Jag kan inte annat".) Modigheten anses som den största av dygder.Det sägs att vi alla är fega. Och att "Everybody would be a coward if he durst!" ( Ph. Sidney ) .....vi s.a.s. är dömda till mod.

Modet hänger samman med Tillförsikt*. Utan tillförsikt- byggt av trygghet?- är det svårt att vara modig. Vi må hellre tala om mod psykologiskt än filosofiskt. Men t.ex. Mag. Kierkegaards fil. bygger på att man måste ta ett språng ut i ovissheten, ett mod krävs, och vi vet alla att det icke bara krävs en gång, - för att icke "förlora sig själv"; det krävs fler gånger, många - och kanske är livet när det är som bäst = ett språng*, ett mod - men allt sådant är väl poesi mer än verklighet, eller ?.se: dumdristighet, dödsförakt.

"Mod, det är väl sånt den fege behöver när han inte törs!"(?)

jfr. Adorno, Sartre, Camus, H. Ibsen. L. Jähkel, I Kreuger.

-

Förutan =utan.

-

Förvandling. Vad Livet tycks gå ut på. jfr. Samma.jfr. Kafka.jfr. även Herakleitos:"Man kan inte stiga ned i samma flod två gånger."

-

Förtätad (filosofi ).Maaskee sådan som finnes i aforismer* eller i ngn estetisk form, där hela filosofin icke är uttalad, men ligger implicit. Kanske bara i en enda bild.jfr. hermeneutik, mystik, tolkning. Något som ngt annat.se: densitet.

-

Förvanskad = vanställd, otillfredställande återgivet.( Ex. Marx:"Vad jag än är, så är jag inte marxist.").jfr. föränklad. Orwell. in the orwellian sense.

-

Förväxling(-spsykos).; Ett föredömligt kort föredrag i elementärpsykologi:

"Har någon här en klocka. Ni där ? Ja. Då börjar jag.Språket tycks mig, när jag så att säga ser det, som ett, i sig , slutet öga - jag ser detta för mig, för mitt inre , redo, väntat att genast öppnas och tala. Icke döljer det sin funktion. Det väntar så tydligt bakom sitt slutna ögonlock. Ni förstår mig inte ? Det gör ingenting!Men jag måste använda det, språket, och icke förväxla det med något annat. Dessa förväxlingar är ju skäligen farliga. Språket är till för öppnande, till uppväckelse och rill syn, till uppsyn, och icke till att förälska sig i. Antag att det väsentliga i psykosens språkliga symptom är ljudlek "RASSI, KASSI, VASSI", tänk på målaren C.F. Hills sjukdoms-poesi... där betydelsefunktionen är blockerad, skjuten åt sidan, - förträngd , förträngningen - psykoanalysens egentliga centrum och kanske det allra mest väsentliga , den springande punkten, hjärtat, i densamma , alltså Hill lustfyllt rimmande. :Just - tvångslust… tvång plus... lust.

Som fransmännen säger : battologie* , alltså : onödig upprepning eller: överförklaring, överlastadhet ...Psykos, säg, en sammanblandning - av okänd anledning - vi vet ju inte allt ...- ett kaos genom att sammanblanda två system : språk och något annat, drift, lust sammanblandad med mening...

Freuds drift i allting, helt sant - men faran ligger här, den stora faran, i sammanblandning av lust och betydelse, att psykosen låter betydelser vara "lustrummets" nebulosa möblemang, en verbalerotikers, en lustbetydares rum. Att förlora betydelsen, att förtingliga densamma i ett konstlat rum. Ett rum som först inte finns, sedan i en mening finns, ett rum som därefter sluter sig omkring betydelsen och stänger densamma inne för alltid.....Vi kan tänka på som ett vardagligt exempel: en målare, hur han en varm dag råkar förväxla samlaget, som han ännu inte haft denna dag, med sin just pågående oljemålning. Lust och … betydelse….
Denne målare måste ju raskt få ut målningen ur sig själv, plus hela förväxlingen, för att sedan ägna sig åt sitt levande väsen - och andras väsen - med sin klara och friska sexualitet, för att sedan gå vidare, målande, levande och älskande på alla nivåer, och utan att förväxla det ena med det andra.. Annars blir han galen ! Förväxlingens blick är ju en dimmig blick, en egen blick, leder till intet, - tavlan blir inte ens bra ! - och talet blir " RASSI KASSI, TASSI ", där betydelsen och kreativiteten har flugit ur huvudet och rakt ut genom fönstret och fallit faktiskt ner på gatan, ner på den gata där då till och med duvorna ler, där annars bara skatorna skulle skrattat. Mer har jag inte att säga. Men det räcker väl ? Andra skulle ha sagt ungefär samma sak, fast tvärtom. Det är så i humanvetenskaperna. De äro icke exakta...Några frågor ? Då slutar vi för idag." Ser sig omkring." Vems var klockan ? Er ? Ni har en vacker klocka, har den gått i släkten ?"

-

Förångad. Någon förångad filosofi känner vi icke till. Det ligger måhända i sakens ( ångans ) natur. Det som går upp i ånga sprids för vinden.

Ibland kan man finna dagg på ett grässtrå. Då har ångan lagt sig där i form av en droppe. Man kan här tänka sig att olika ångor blandats till att bli denna droppe. Den är ett konglomerat av partiklar som förut inte hörde samman. Men nu gör de det. Inte sällan följer denna daggdroppe med grässtråt ned i rådjurets mage. Då rådjuret på detta sätt får näring och vätska, så skärps dess sinnen och det kan bättre undgå sina naturliga fiender.

Driver dagg faller regn.

-

Förödd. Förstörd, förspilld, missad. Vad som gått sönder kan icke lagas, och tid som gått kommer inte igen. Nu skall man inte tappa modet för det. Man skulle snarare tappa modet om aldrig nånsin något gick sönder eller om tiden stod still. DÅ vore det läge att göra ett (då absurt ) försök att tappa modet, - vilket då varit omöjligt det också, eftersom tiden stod still.

Därav alla dessa oden till förgängelsen. jfr. Ekelöf.

 

 

......... forts G - I