Filosofiskt lexikon , T-Ö.

författat av Kaj B. Genell.

T

Tabu. Förbjudet. jfr. Totem and taboo.

-

 

Tacksamhet. Hur tacksam ska man vara för att man lever? Inte alls ? Mycket ! Och vem ska man i så fall tacka. Det finns en sång som heter "Ja vill tacka livet." Det är bland den värsta text jag vet.

-

Tadel=klander.

-

Tal. (.Zahl./) matematisk term. Siffran 2 eller II betecknar talet två.( ? ). jfr.B. Russell. What is a number?,( En förkortning av en del av kap. 1 i Principia Matematica.) där R. fintligt bestämmer vad ett tal är med hjälp av begreppet "klass"*:talet 2 är klassen av alla tvåtal, - talet 3 klassen av alla tripletter*.jfr.oxå : negativa tal.

-

Talang. Snäppet inunder begåvning.( jfr. snille )

-

Talent. Peng. ( Kommer av ett gr. ord för att väga upp pengar.). jfr. Bytesekonomi.Platons Kratylos.

-

Tallyman = räknare ( av gods ).

-

Talmud. Urgammal sagosamling.

-

Talgree, M.194.-2.....) sv. litt.vet. och förf., kulturvet. Leo, ett estniskt öde. ( Om hennes far.). jfr. S. Oksanen.

-

Talmystik.se: vidskepelse. Pythagoras, Bach.

-

Tand.

Ex.: "Alla sitta vi i skuggan av tidens tand."

-

Tanke. ( ty.Denken.) Tanken är inneboende i Tingen, enl. Hegel.Tanke och varande är ett. ( Panlogism.) Tankens inre liv, ” Das Denken an sich”, måste, enl. H., vara grunden för varje system.

-

Tankebyggarorden. se: Nordenflycht.

-

Tantalus. (gr. myt.) T. var en man som för att dryga ut en soppa vid ett kalas på berget Olympen slog ihjäl en av Zeus´söner och styckade denne.

Efter att allt upptäckts - å Olympen - så avrättades T., hamnade i dödsriket där ahn för evigt får utstå oändliga kval, bunden vid ett träd. Han når icke vatten att dricka ty det sjunker när han böjer huvudet. Han når icke frukterna ( päron?) som dinglar från grenarna, ty dessa höjer sig då han sträcker sig efter dem. Som om icke detta var nog, så hotar hela tiden ett världigt stenblock att falla ner över honom ( och åter slå ihjäl honom, vedermörda, s.a.s. ). T.s som - en osedvanligt ful (!) gosse, döpte i sin tur sin son till just "Tantalus". -----Sådant här kan man läsa om i R. Graves Greek Mythology I-II.

-

Tantiem = ersättning.

-

Tarski, A. fil.log. "On the concept of truth in formalized Languages." Bekymrade sig för den fil. grundläggningen av matematiken och logiken. jfr. Paradox. Klass.Gödel. Naturvetenskaplig sanning.

-

Tarvlighet.( tarv = nödvändighet = det som är . ) Ofta: Livet som tanklöshet och nedsmutsning o dyl..

-

Tautologi: ( gr. to auto legein, att säga detsamma ) . Om vi betraktar de två analytiska utsagorna.a.) ”Alla ungkarlar är ogifta.” och b.) ” Antingen regnar det, eller så regnar det inte.”, så betraktas b. vanligen – i modern tid – helt rimligt - som en t. .---Tydligare är väl:” Om jag kommer , så kommer jag.”eller: ”En lögn är ingen sanning precis…...”….se: Kierkegaard.

; T är det logiska tecknet för "tautologi".ex.: A ↠ ,T is always true.jfr. det franska uttrycket "battologie" = onödig upprepning.

-

Taxis. gr. "rörelse" fr. a till b. . jfr. kinesis.

-

Taylor, Ch,(........) Bok om H. idéhist.

-

Taylor;F.(d.1915) am. vertygsmaskinskonstruktör.

-

Taylor, M. Kierkegaard och Hegel (........) om infleuenser. En djupare analys av förh. än Thulstrups* i samma ämne.Not(.....) Om Nietzsche, AIDS mm.

-

taylorismen. metod att framställa med maskiner mångdubbelt med varor.se:F. Taylor. tillväxt.

-

Teaitetos. Dialog av Platon*, där denne låter Sokrates* begreppsundersöka "vetande".

-

Teknik.( gr.Téchne.) skicklighet./ "Tekniken kommer att utrota mänskligheten." ( S.Kierkegaard. 1844.)

-

Teknikfientlighet. Här radar mängder av filosofer upp sig och varbar: Kierkegaard, Heidegger, Kemp, Adorno, Naess o.s.v. Främst efter den stora industriella revolutionen har många dystopier* skrivit med tekniken som schalva myrderen.

jfr. Huxley, Orwell m.fl.samt en massa filmer ...... jfr: neanderthalaren. Där var en som inte ville störa naturen nåt speciellt. En riktig idealgestalt. Vi själva, ja... för att tala med Kafka." Visst finns det hopp. Massor av hopp. Bara inte för oss."( Betrachtungen...)

-

teodicé.(gr.gud+rättvisa );Problemet m.m. med att världen synes "orättvis" och att man då har svårt att tro på en god gud.

-

Teokrati. ( gr.= gudsstyre ) Pol. idé om att en stat bör styras Gud. Detta låter sig ju sägas. Frågan är bara genom vem Gud då ska tala. Genom sina resp. skrifter - såsom Bibel och annat, och vem som i varje särskild situation har tolkningsföreträdet när det gäller att styra en teokrati enl. dessa skrifter. Oundvikligen tyckes då ett prästerskap vara av nöden som länk. Här har vi då en viss vårighet att utse detta prästerskap. Skall det utse sig självt? I förhållande till andra styrelseformer tycks teokratier brottas med helt andra problem än majoriteter, - om man säger så.----Människan spår och Gud rår.

-

Teleologi.: Uppfattning att det som händer är bestämt på förhand att leda till ett visst mål.( mål =gr.telos* .)

-

Telos. : (gr. mål.) Teleologisk, - d.ä. som har ett inbyggdt mål. Teleologisk världsåskådning, åskådning, där ett på förhand av högre makt uppställt mål utgör livets ”mening”. H. talar om världen som ägande självavsikt, Selbstzweck”. I ett ”självögonmått” inneslutes det yttre av det inre i en Cirkel. Tillvaron har sin egen mening.

-

terapeuterna.// ursprungligen:.....har glömt....historiska gestalter ... Numera personer som behandlar själslig obalans. Je , moi-meme, je ne suis pas aucun thérapeute, non, - rien de sorte, et je certainement ne donne pas conseille. Je suis philosophe........ je pense......

-

Terrorism. Vapen som förtvivlade människor använder när de känner sig misshandlade av makten och därmed använder en - ofta urskiljningslös - makt och sprider död o lidande bland ofta helt oskyldiga mskor.jfr. skrivterror.krig för fred. jfr.USA.

-

Tersman, F. (19..-2....); Analytisk fil. prof./ Fem filosofiska frågor (2001). Tar bl.a. upp en rad paradoxer och låter dem illustrerakända vardagsdillan. t.ex. Fångarnas dilemma, Soritetsparadoxen, Russell´s paradox o. Goodmans. Boken är en slags introduktion i filosofi för den pigge flanören. Boken är välskriven, ibland lite utöver det väl uttryckta, och detta skapar en viss distans till boken o. till dess författare, - icke alls ovanligt när man läser analytiska filosofer. Man är lite väl intresserad av sitt ämne,och för lite intresserad av riktigt engagera människor i en sak. Man, d.v.s. Tersman, har velat skriva en bok, en filosofibok, men icke kunnat välja vilken...... Sanning - menar t.ex. Kierkegaard - är att vilja ett. Tersman vill 1000 saker, och det förtar effekten.Tonfallet hos T. är tonfallet från en ovanifrån, en som förenklar och låter läsaren veta att författaren förenklar. I och med det, så blir boken en serie tankenötter och inget som har någon ytterligare betydelse.Bättre "lycka" nästa gång !( T.s högsta önskan verkar erkannerligen vara att ha kommit på Nelson Goodman´s paradox,- som behandlar "Humes dilemma", induktionen - just för att den var så elegant. Jaja. ) Vid läsning av denna bok tänktejag:"Är detta filosofi, så vad är då filosofi annat än tomt intelligent prat?", - men det är ju ingen beskrin. av boken, men av min reaktion på den.Ska fil. vara "docenteri*"? NEJ.

-

Teologi. (gr.theus.); läran om Gud.( snarare :lärorna.). se Islam, kristendom, judendom, Lessing.(jfr. onto-teo-logi.)

-

-

teokrasi.( gr.krasi = blandning ); Gudsblandning. När man blandar ihop gudar eller namn på dessa i kulturer el. böcker. jfr. idiosynkrasi.

-

teokrati. stat som styrs av religion/prästerskap.

-

Teorb. stränginstr.jfr. Harpa.

-

Territorium. Så snart en person påstår att det är Gud som gett honom/henne territoriet, så har denna person ställt till det för sig, bl.a. eftersom det råder religionsfrihet i världen i stort.jfr. uppenbarelse, Paulus, frihet.

-

Thánatos. gr, dödsgud .( jfr. euthanasi.).jfr. Osiris, Hades.Styx, Kerberos, Eurydike, ......

-

Thatcher,M.(19..-.....).vetenskapskvinna, konserv. pol. (tory), Storbrittaniens sämsta statsminister, under vars regewringstid klassklyftorna ökade 10 ggr. Invaderade Falklandsöarna. Stödde diktatorn Pinochet. Man kan finna hennes direkta motsvarighet i Sverige i herr F. Reinfeldt,(m) en lågutbildad politiker som skapar massarbetslöshet, klassklyftor och invaderar Afghanistan.

-

Theándritos. En av Proklos* nämnd - trol. i metaspråklig dräkt - arabisk "gud" som eg. var guda-människa ( theo = gud andritos = man ) likt Attis.- Dionysios Areopagita tilldelar Jesus en "teandrisk" tillvaro.se:arius.

-

Theokritos(d.250 f.Kr) skald. Levde i Syrakusa ( Syditalien ) och var skapare av den bukoliska ( ung. natur-) lyriken.Bet. för Vergilius.

-

Thinspo.(eng abbr.);/ Thin+inspiration+portrait. /Fotografigenre med många, många bottnar,icke alla så ljusa. ( Man borde skriva en tjock bok om thinspos.). jfr. konst, etrem, kropp, begär.

-

Thorild. T. ( 1759-1808 ) sv. diktare o fil.Född i Kongelf. Antagonist. till H. Kjellgren. Utb. i Greifswald. ( Likt Swedenborg m.fl. svenskar.).Ville införa republik* i Sverige med sig sjelf som president. ( Skrev delvis på engelska. Sic!)

"Hvad äger du? Nöjet och dagen.

Naturens röst är: njut och dö!

Men se, men tillbe den lagen,

Och le; det är gudomligt att dö.

 

Nöjd , vän, att Lefva är Ära;

At le och dö, är gudomlighet.

/...../."

( ur Dithyramb.)

-

Tid.:. ty. Zeit./ Tiden relativiserad i och med Hume och Kant. Hos Hegel mest bestämd som historisk tid,- Världshistorien -, som en följd av skeenden eller Moment. Hegel frågar sig inte vad tid är.Kant menade - i strid med Leibniz o. Newton, att tid icke hade ngn självständig existens, men var åskådningsformer hos människan. Leibniz menade att världen bestod av monader, och att tid och rum var relationer mellan monader.Newton menade att tid och rum var oändliga storheter som existerade även utan ting. Det kunde således för Newton inte bara finnas tomt rum men även tom tid.Jfr. Heidegger som menar att Början är resultatet. ( D.v.s. början är det spekulativa, påhittet.)

se Kant. Einstein, rum, Riechenbach.

-

Tiga ; (ty. zweigen). Den som inte kan tiga, kan inte tala.

-

Tillvaro. (ty. Dasein.) Enheten- enl. Hegel - av Vara och Vardande.

-

Timma. För de antika egyptierna var en timme motsv. för oss 2 timmar ( 1/12 dygn).

--

Ting: ty. Ding. Kongregation av materia. ( Jfr. Heideggers lilla skrift: Vad är ett ting? ). Vad är ett ting, när vart ting kan sägas bestå av mindre? Frågan gav upphov till atomläran - se Demokritos/Lucretius.se Atom.

-

Tingsten, H. (d.1973) sv. prof i statskunskap. Fil.Dr. o fil lic. .förf. mm. Chefred. f. DN. Demokratins problem, Victoria och viktorianerna ,Nazismen, Mitt liv I-IV, en bok om Israel, .m.m, m.m.

-

Ting i sig: ” Ding an sich.” - Kants kända begrepp , i Kritk der reinen Vernunft , - el. formulering., som betecknar den för förnuftet oåtkomligaegentliga” verkligheten.Våldsamt kritiserat såsom begrepp , - såsom självmotsägande. En vaghet hos Kant, och inkonsekvens, som påverkade Fichte, Hegel , Schopenhauer med flera.

-

titurisk.------- L. Gustavsson* talar om de "tituriska ögonblicken" som de som äro så sällsynta, men ack så ljuvliga, men som förunnas somliga.

-

TOE ( eng. Theory of everything ). Brukar vara en teori som inskränker sig till förklaring av universums uppkomst , tillvaro och försvinnande. Inget annat.Inget särskilt. Om denna teroi ska vara en fysik teori eller en filosofisk, det är en knäckfråga. Ty vad är allt? Och när ?

-

Tolerans. Hum.dygd. Uppl.dygd. jfr. Voltaires* Traktat om toleransen. "Jag må tycka hur illa som helst om dina åsikter, men jag är beredd att med mitt liv försvara din rätt att uttrycka dem!"( V.) Jfr. Chatelet. jfr. oxå H. Marcuse* & teorin om den repressiva toleransen. ( Man avväpnar kritikerna genom att låta dem skrika sig hesa. jfr. H. Järv. Radix, 1979, nr.4. H.Marcuses upp- och nedvända värld. )

-

Toll. se: Kreuger.

-

Tollstadius, se: hernhutismen.

-

Tolk. se: översätta.

-

 Tomas: se: Aquino. Den katolska världens främste filosof, som – med grunden i Aristoteles skrifter – byggde upp en väldig dogmatik åt den religiösa makten. se: L.Johanneson.

-

Tonal. Enl. ett visst tonskalsystem och/eller viss harmonik.jfr. atonal.

-

Tondöv. Brukar användas på nån som icke förmår sjunga en ton som han eller hon hör.( Inom vissa gränser.)

-

Tonfall."Kunskap har inget tonfall." skriver Wittgenstein någonstans.-------Tonfall är det mest automatiska i en människas tal. Är det en motsättning här? -Vi är alla något av historiker.- Jag menar: vi handskas lite vårdslöst med fakta….. ( Hörde ni tonfallet? Till exempel: Vad var det jag tänkte nyss? Vad var det? Det spelar ingen roll. Det är historia nu. -:Tänkte jag verkligen det? Men var det inte någonting med ....”helighet”? ( Det kan ju inte ni veta.) Helighet är som det perfekta språket, -den finns knappt.
Med språket menar jag egentligen vårt vanliga språk, - vad skulle jag annars mena - och med det mänskligt perfekta bara det alldeles perfekta - det automatiska - naturliga - sanna - tonfallet. Hjärtats musik ? Minnet är aldrig perfekt, språket är aldrig perfekt.
( E. Swedenborgs ”englar” talade med tonfall enbart.) .( jfr.Scriver. ) tonfall i stora o. små svep. ..en gros.. Ty vi står på ett något vacklande jättespråksberg - och på det funderar jag på en skola i tonfall, eller i att inse tonfallets vikt och entydiga sanning. Som en språkmusik. En värld ur vars kappa ( ..Gogol - Kappan - var förtjust i tonfall...) det faller toner ( tonfallsdelar) ur fållar och veck. Som det gör i en riktig uppenbarelse. Detta sätt,- ty det är ett SÄTT- , sammanfaller i min idjma , - min konsensus: Något gammalt, något man tar för givet , det skjuter jag åt sidan och söker, helt utan mystik och abrakadabra, söker mitt tonfall. Ingen gammal visdom söker jag.- Men kanske en ny. ( Ingen märklig dimension uppenbarad! Är allt, - så är allt som det är. Det självklara. ) Är allting splittring och paradoxalt och motsägelse , så är det så. - Är det helt, så är det helt.


Det man kan inte utläsa direkt här i världen.


Det man kan utläsa härur, är att under alla tonfall finns någonting, som enbart med list låter sig avslöjas. Nu kan det ju tyckas vara svårt att med tonfall hålla en läsare fången, -särskilt i en text -, så att säga, lika svårt som att söka hindra den lilla undulaten att dränka sig i badkaret. Men vissa människor klarar det lätt. Vissa människor kan tala med undulater.- Men, det är säkert, att vi var och en i alla fall ibland hämtar tonfallet, med en lätt rörelse, ur det förgångna, det är naturligt, och som en naturlighet eller två så kan jag nog lova min läsare ett o. annat vackert tonfall från ANDRA än mig i mina skriverier, eftersom tonfall lutar åt andras tonfall. - Jag är inte så säker på att Wittgenstein nyss saknade tonfall. ( Så är det inte med riktningar. Man lutar inte åt andras riktningar i monologisk mening.- jfr. mitt manus Monolog om Monologen )
Det tar tid att kapa bojor. Speciellt om man har så många som vi. Att kapa bojor är att avslöja vart personen är på väg. ( Med ”vi” menar jag ingen grupp. Utan alla.) Att avslöja ett tonfall är att kapa en boja. I tonen måste finnas luckor och fel, och den måste vara sårbar. Vad är det ni inte döljer? Vi kan här raskt konstatera att ett tonfall stannar upp ett händelseförlopp , och startar (upp) ett annat. Ehuru tonfallet är sårbart är det icke desto mindre väldigt precist. Det är hela mitt barn, men det är också Stundens barn. Det MOTSVARAR VAD SOM KRÄVS . Det här är typiskt för tonfall. Vi hör tonfall i böckerna: Shakespeares, Dickens´. Vi har hört Job, Josef K. ,alla våra ”hjältar” och ”anti-hjältar” .Tonfallet talar. Det avslöjar ibland klart vad det är satt att dölja.Man har i kyrkan - det har jag märkt, - det har jag märkt där , kanske det enda jag märkt där - två betoningar , två olika uttalsvarianter, av namnet ”Jesus”.En med grav o. en med akut accent. ( Anden och anden, - fågelnamnet uttalas med akut accent.) Den ena anger mästaren, den andra offret. Det är viktigt att betona rätt.


Men det gör man automatiskt. När Jesus bannar Petrus är det med ett tonfall (grav accent), när han blir gripen av de romerska soldaterna är det ett annat (akut accent). Men det sker, både i kyrkan o. annorstädes - automatiskt.
Tonfallet är det mest automatiska. Tonfallet avslöjar, - att då avslöja en människas tonfall för henne är inte att ta det ifrån henne, men att göra henne uppmärksam på det. Om någon säger till någon, med fog, :"Med det tonfallet kan du inte göra nånting här i världen!" , så är kanske den människan avslöjad. Är hon förintad eller lössläppt, fri...? ( Det största här i världen är ju att göra fri!!) Det är det eviga spelet och valet mellan livs-sanning och livs-lögn.
Och det är den stora , ständiga, märkliga mänskliga utmaningen: Går det att förändra sig själv? Om jag nu står i vägen för mig själv med mitt tonfall ?
"Tar Du tonfallet - röstens blick - ifrån en människa så har du tagit hennes själ. " Tonfallet är det mest auto- matiska, och det alldeles nödvändiga.
"Kunskap har inget tonfall." .......Den är heller - som alla vet - inte helt automatisk. (jfr. H.Engdahls essä om t. )
Ett tonfall som döljer: Det är - som vi vet - ofta svårt att riktigt lita på S.Kierkegaard.. Hans tonfall är ofta intimiserande,det är energiskt och stilen mjuk och böljande. Inställd jämte pseodonymitetens problematik och den indirektameddelelsens ( och ironiens ) blir detta väl mycket att ta hänsyn till, : tonfallet uppfattas som ostabilt ,varefterläsaren börjar backa ur. ( Jfr. här Wayne Booths A Rethoric of Irony (1974)spec. s.178.). - Adorno önskar attS.K. hade stannat vid estetiken .( Se A.diss. s. )
Jag vill ge ett litet stilexempel på en ”period” i en text, - som i sig är en liten novell – avS.K..Den första bok som Kierkegaard utgav i eget namn var Kjaelighedens Gjerninger ,1847.- Alla tidigare (
utom avhandlingen ) var pseudonyma: Enten-Eller, Brygt og Baeven, Gjentagelsen, Stadier paa Livets Vej, Philosophiske Smuler, Afsluttende Uvidenskabelig Efterskrift samt alla de interfoliernade uppbyggliga ” kristna”skrifterna. Citat, ett ganska välkänt , ur en av S.K.s tidiga böcker, Gjentagelsen (1843), skriven snabbt till dels i Berlin, dit S.K. rest – orolig o. med en ambivalent känsla - en vecka efter den definitiva brytningen med RegineOlsen, dels i Köpenhamn:


”"Jeg stod op en Morgen og befandt mig ualmindelig vel; dette Velbefindende tiltog mod al
Analogi op ad Formiddagen. Praecis Kl.1 var jeg paa det Hoøieste og ahnede det svimlende Maximum, der ikkefindes anfort paa nogen Velvaer ens Gradestok, ikke eengang paa den poetiske Thermometer . Legemet havdetabt sin jordiske tyngde, det var som havde jeg inget Legeme, netop fordi enhver Fuktion noødede sig paa egneog det Heles Vegne, medens athvert Pulsslag som Organismens Uro kun mindede om og angav Øieblikkets Vellyst.
Min Gang var Svaevende, ikke som Fugelns Flugt, der gjennemskaerer og Luften og forlader Jorden, mensom Vindens Bølgen over Saeden, som Havets langselsalige Vuggen, som Skyens drømmende hengliden. MitVaesen var Gjennemsigtighed som Havets dybe Grunden, som Nattens selvtilfredse Taushed, som Middagensmonologiske Stilhed. Enhver Stemning hvilede i min Sjael med melodisk Resonants. Enhver Tanke tilboød sig, og enhver Tanke tilboød sig med Salighedens Festlighed, det taabelige Indfald ikke mindre end den ringeste Idée. Ethvert Indtryk var ahnet for det kom, og vaagnede derfor i mig selv. Hele tilvaererlsen var som forelsket i mig, og alt baevede i skjaebnesvangert Rapport til min Vaeren, Alt var omineust i mig, og Alt gaadefult forklaret i min mikrokosmiske Salighed, der forklarede Alt i sig, selv det Ubehagelige, den kjedsommeligste Bemerkning, Synet af det Modbydelige, det faleste Sammenstod. Som sagt praecis Kl.1 var jeg paa det høieste, hvor jeg
ahnede det Allerhøieste, da begynder pludseligt nogit at gnave i mit ene Øie, om det nu var et Øienhaar, et Fnug, et Støvgarn, jeg veed det ikke, men dette veed jeg, at jeg i naesten samme Oieblik styrtede i Fortvivlens Avgrund, Noget Enhver let vil forstaae, der har vaeret saa hoøit oppe som jeg, og i det han var paa denne Punkt tillige har vaert beskjaeftiget med det Principsmorsmaal, hvorvidt overhovedet den absolute Tilfredstillelse er at opnaae. Siden den Tid opgav jeg ethvert Haab om at nogensinde befinde mig tilfreds og abslolut i alla Maader, opgav det Haab, jeg eengang hade naeret, vel ikke til alle Tider at vaere absolut tilfreds, men dog i enkelte Øieblikke , om saa disse Eenhader af Øieblikke ikke bleve flere end at, som Shakespeare siger ”en Øltappers Regnekunst var tilstrekkelig for at opsummere dem.” .”

( S.K S.V.s.151f. ).


Passagen har en vacker klassisk parabelform – i ett andetag - med ett långsamt uppbyggande mot en
kulmen i mitten, så en slutsats, som får en något komisk trivialiserande svans.
Stycket är typiskt för det bästa i den rytmiska prosakonsten hos Kierkegaard. Och det är såsom en sådan fint periodiserande skribent, med den böljande och ljudmässigt relativt omväxlande stilen, han kan ses, som en ...................

-

tornérspel. /typ av duell.

-

totalitet. (lat.) ett allt. se: Hegel, Lévinas.

-

Tragik. ( ty. tragisches.) Tragik är eg. en estetisk kategori, undfådd från skådespeleriets värld, - men bland det svåraste i hela världen är att begränsa denna term till att röra estetiken*. Ty hemskheten är till den grad svår att begripa , att vi inte finner ord andra än bortom densamma, såsom i estetiken.se: förtvivlan.

-

Tragisk ironi. se: ironi.jfr. t.ex. Sofokles. se:ironi.

-

Trams. "Ett ords värde beror på vem som yttrar ordet- Hos en kan det låta som visdom, hos en annan som rena tramset." ( Calderón, Eko och Narcissus.) se: strunt.

-

transcendens= överskridande.jfr. Kant, Hegel.

-

Transcendentalfilosofi.: begrepp som generellt brukas för Kants-  och av Kant – inspirerad fil. betr. dess avsikt att....vaddå? Att nå utöver det fenomenala.se:tysk idealistisk fil.

-

Transcendentalt ego. Överindivduellt Jag hos Husserl. ( Motsats: aktuellt, faktiskt ego.) se: Sartre.

-

Transsubstansiation. När vin förvandlas till blod i nattvard.//// Berömt genom Frans G. Bengtsons* dikt..Papistiskt påfund.jfr. Augustinus, Harrie.

-

Tredelning, triplicitet.:se:tresteg.se Hegels teser.( Om triangeln o kvadraten.) se: Dialektik .triptyk.triad.

-

Tredie, (danska) , begr.hos Kierkegaard .

-

tredje dagen. X-tos uppstod på den tredje dagen enl. Bibeln.

-

Tredje, det uteslutna. ( lat.: tertium non datur) Logisk Lag*. Antingen existerar denna sida , eller så gör den det inte. Något tredje är uteslutet.se:aut aut.jfr också noll.varken-eller.

-

Tredje gång gillt. se: talmystik.

-

Tredje hjärnhalvan. Den jag tänker med.(se magnetröntgenbilaga.)

-

Tredje man. Den som ibland oförskyllt råkar illa ut om 2 bråkar.( En osynlig tredie kan man oxå ana ibland.se: tredje person)

-

Tredje människa, (antikt fil. argument.) Aristoteles* kritiserade Platons* idélära. Om det fanns en människa och en människas idé utifrån vilken hon var skapad, vad fanns då för koppling mellan människan och människans idé ( idén om människan ) ?

-

Tredje person. ( ty. Der Dritte.)


1.) -- Vi har i psykologin att ta hänsyn till det märkliga fenomen att vi ibland i samspråk med en annan människa upplever det som om en tredje var närvarande. Detta är ett mysterium.

.

2.) Många samtal - på tåg o dyl. - föres ofta för att roa- eller oroa - en trredje person. Som det med den korsordslösande mannen som frågar sin kamrat: "Du! Finns på Skansen. Tre bokstäver. Börjar på a och slutar på a. Vad i h-e är det?" - "Ingen aning!" " Finns på Skansen. Börjar på a ....". De övriga i kupén äro nu alla potentiellt 3:dje person och potentiellt på gränsen till upplösning i atomer. Man kan säga att förlossningen är total då en dam inte kan hålla sig längre utan skriker rakt ut i luften, skriker svaret.

-

Tredje ståndet ........................................ Borgare.

-

Tredje testamentet.Mången har gjort anspråk på att av den sanne guden undfått det tredje glada budskapet. t.ex. Martinus, en slags dansk.se: fjärde testamentet, femte testamentet, o.s.v.

-

Tredje världen. fil. / Begreppe hos J. G.Fichte, som menar att denna existerar på grund av ett antagande om att det högsta, det absolut goda är en god vilja*, och att detta icke låter sig bevisas, ses, förrän i en nästa värld. Tycks nämligen den Goda Viljan också i nästa värld också vara det högsta goda , då är vi netop säkra på att den är så, vilket ju visar sig i den nästkommande världen, den tredje, eftersom vilja alltid är något som hänsyftar till något ( okänt ) ändamål .......( resonemanget ger en oändlig serie världar....) se: J.G. Fichte, Människans bestämmelse.

-

Tredje öga. ; Sitter vanl. i nacken.

-

Treell. Finns det en sanning utom den treella? se: dialektik.triad.jfr. Augustinus.

-

Trekantig. / dreieckig./ Hegel "bevisade" en gång- som ung - att världen var fyrkantig men själen trekantig. Man säger också, eller sjunger: "Min hatt, den har tre kanter. Tre kanter har min hatt. Och har den ej tre kanter, så är den ej min hatt." Mycket lustig visa.

-

triangulera= geometrisk metod. Anv. ofta vid navigering. Innan GPS.

-

Trikotomi. Gr. Tredelning. H.s system är tredelat.(se:dialektik.). Sanningen var för Pythagoras fyrkantig.se:trekantig.

-

Trilsk. En som inte fogar sig.

-

triptyk=tredelat diktverk.

-

Tristan och Isolde.Olycklig kärlekssaga.Wagneropera 1859. jfr. Pyramus och Thisbe.

-

Tristram Shandy. Roman (1767) o romanperson hos/av L. Sterne, ( en engelsman ) som gjorde succé i Europa. Den är oerhört pratig och putslustig med bl.a. urkorta kapitel och långa raljerande repliker. En avh. har skrivits om reflexiviteten i T.S.. Kafka läste med nöje boken.

-

trivium ; (av lat. trius.); benämn. under medeltid på studier i grammatik, retorik & logik .

-

Tro. se: icke-vetande.

-

Troll. ty. Gespenst./ Det går troll i orden.( Troll spricker i ljus.)

-

Trotsky, L. ( Leon Bronstein.) . rysk pol. av jud. familj, fil. skriftställare. ( 18....-1940). Född fattig. Hade en idé om den permaneneta revolutionen*, varmed han störde Stalins maktanspråk och därför - i landsflykt i Mexico - blev mördad av dennes utsände. Mördaren blev sedermera överste i Röda Armén*.

Trotsky var inte enbart pol. intresserad men har även skrivit om litteratur. A. Engström mötte T. vid ett tillfälle och blev imponerad av....(manna-) kraften hos T.. Som general var T. oövervinnelig (? ) och gjorde en jätteinsats under 1:a världskriget, ledande trupper ifrån en järnvägsvagn som for kors och tvärs genom Ryssland på de spår som var lagda av L. Wittgensteins* fader ..... T. skrev ngt om litteratur, övers. av Kenth-Åke Andersson. Den permanenta revolutionen.Om litteratur, mm.

-

Tråkighet. Ett brott.

-

Trång. / Eng /.(sanskr. Angh.);" Det är inte vägen som är trång. Det är trängseln som är vägen." ( S. Kierkegaard* i Ind. i Chr.).Kan det sägas bättre ??

Ordet "ångest"* kan härledas ända från Indien, från sanskrit.

-

Trångmål. / ty.strit/. Tänkandets sak* är, enl. M. Hiedegger ett trångmål.( Identität und Differenz.)

-

Träd, Livets. ?

-

tröghet. se Newton .inertia.

-

Tröst. Vissa försöker skriva fil. som tröst åt andra.( se: Jansson,T.*). "Consolatio philosophiae är för ängsliga barn."( H. Marcuse*.),Vårt behov av tröst, Tingsten (?)

-

Trötthet.se:leda.

-

Tunggymnastik. för sångare.

-

Tur, jfr. slump.

-

Turgenjev, I.(d.1883 i Frankr.); rysk förf. Född i Turgenia ( bortom Ural ) - byn hade namngivits av hans far . Fäder och söner (......), noveller. Det berättas om T. att denne var en stor kraftfull man. En dag såg han på sina ovanligt korta tummar och sade:" Hur kan en människa med så små tummar ha någon vilja?".(jfr.frenologi.) .

T. hade 3 söner som skickades till Paris´universitet. De fick order om att skriva hem varje dag. Måndagsbreven o. torsadagsbreven skulle skrivas på franska, tisdagsbreven på Engelska, onsdagsbreven på tyska o.s.v.. Alla brev avfattade på söndagar skulle dock skrivas på ryska.T. s hjärnvikt ingår som kuriosa i Guiness Rekordbok. Den vägde tungt.( Mer än 4 kg. Där låg då Anatole France i lä.) T. tillhör Rysslands stora naturalistiska berättare.jfr. Gogol.

-

Tvinsot. När man - av okänd anledning tynar bort.

-

Tvivel. / Ty. Zweifel./ Hegel tar upp tvivlet i många delar, mest i fråga om skepticismen* men hela Ph.d. G. kan ses som ett svar på Pyrrhonismen*, d.v.s. det radikala tvivlet på allt.-----Tvivel är väl vad hela fil. handlar om. Och "att tvivla på tvivlet vore inget tvivel", enl. Wittgenstein. Någon måtta får det vara på tvivlet.(och enl. T. Danielson förhåller det sig så :"Utan tvivel är man inte riktigt klok.".Se: Pyrrhon, Thomas Tvivlaren, Epikuros.

-

Tyche och Kairos. ( gr.gudar.) Dessa skulle man - i vidskepelsens namn - ha i närheten, d.v.s......: lyckan , - och det rätta tillfället. jfr. Marx.

-

Tystnad.( lat. silencium.): "Var tyst, så jag hör vad du säger!","Det är till tystaden du skall lystna!", "Tystnadens estetik.","Heard melodies are sweet. Those unheard are sweeter."( Keats), Talande tystnad. BRISTVARA.

-

Tystnadsplikt. Har man kommit på ngt som är illa för mänskligheten ska man hålla tyst om det.

-

Tänkande. " Människan är skapad till att tänka." ( Pascal ).se: maskin, bok, tanke.

-

Tänkandets sak. Enl. Hegel:"Varat."( Varat är i sin tur tänkandets absoluta tänkande av sig självt." Heidegger.)jfr. M. Heid. Holzwege (1950).

-

Töllborg. D. (19....) prof. i rättsvetenskap.

-

Törneros, Adolph. (......) sv, rom. brevskrivare.

 

 

U

----------------------

U = universalmängd. se:do.

-

Ubu. Kung i Alfred Jarrys pjäs.

-

UCLA= ett am. un. i Cal.

-

Uddlöst. Om yttrande= tamt. " Kröningen av Kejsaren var fin."(?)

-

UFO./eng./ unidentified flying object. jfr. det okända."övernaturligt".

-

Ukroni. Företeelse som i tiden aldrig existerat.jfr.ana-kroni.( Kontrafaktisk* beskrivning.)se: contrafactuals.

-

Undantagsmänniska. Vanl. : en dum fan.

-

Under.1.) mirakel. se: Munchausens äv., Hoffman.( "Under över alla under.")

2.) läges beskrivning, motsatt till :över.

-

Underfull. = mystisk.

-

Undergång. Människor som vill göra karriär ( kort) som undergångsprofet är inte sällsynta. Förr hade de ofta fått en uppenbarelse, eller de hade genom talmystik el. dyl. kommit bli säkra på att jorden skulle "gå under " den o den dagen.

Undergången äger oftast rum i det tysta i vars och ens inre - liksom en hel värld kan födas där, av en händelse.

Föga behöver man lyssna till undergångsprofeter. Tillväxten avstannar, och det blir väl masssvält och krig. men för övrigt inget nytt under solen.

-

underlig./ konstig.främmande för min föreställningsvärld.( Men kanske inte din.)

-

underslev.( åld.sv.); Förskingring, trolöshet mot huvudman. Finns det underslev i släkten , så har man det jobbigt. Filosofi* är ofta en slags underslev gentemot "sunda" förnuftet. Detta fenomen finns dock icke med denna terminolgin beskrivnen inom genren. Också att hävda att det existerar ett "sunt förnuft" kan av många betraktas som underslev. Glömska är underslev, då och då. Understundom.

-

understundom.= då och då. temporärt.

-

Undervisa. ty Unterrichten./ " Ty det är inte tillåtet att säga att man vet en sak när man framställer den, men inte vet att man framställer den. Redan Sokrates lärde att att veta är att kunna undervisa."( Léon Brunschvicg, i Le Connaissance de soi.)jfr.vetande.

-

Underström. Ström i havet som kan ta en o föra en ut (!) till att drunkna. Underströmmar äro hotfulla och mörka. Att en underström kan vara god tillhör det man sällan upplever. "Det fanns en underström av godhet i allt han sa."

-

Unik. = finns bara i detta exemplar. Unikum. jfr. icke samma.

-

unilateral. ensidig.( motsats bil.)

-

universa./plur./ log mots................ se :universum.

-

Universalia. / = allmänbegrepp. ex. sanning, rätt, konstans, fulhet, gulhet.

-

Universaliestriden. Äldre fil.strid om huruvida allmänbegreppen existerar självständigt i förehållande till ( före) tingen eller ej. Se: begreppsrealism. Nominalism, (K) Conceptualism. Brentano.

-

universalmängd. i mängdlära= allt.betecknas med "Capital-U". i.e. : U. jfr. t.ex. Prawitz.se:logik.

-

Universum. lat./ Vanl. vårt solsystem. Många fler än Alexander den store* ha blivit smått förtvivlade över tanken ( den filosofiska) att det skulle kunna finnas fler, eller ett oändligt antal, universa.( Tanken om parallella u.a har också dykt upp, o. specialfall där är ngt slags omvänt u. ). Eg. skapas här med ens begreppsförvirring, som om man påstår att det finnes flera "allt", ty bet. är ju i latin. unus = ett ,verto= saken (rerum) .Universum är av logisk nödvändighet ett, annars är ju namnet fel, ...... s.a.s.

se: universa, multiversa. En oändlig mängd universa är väl - även ontologiskt sett (?) - en omöjlighet, jfr. ständig tillväxt .....

-

Univox. (lat.) entydig.( jfr. equivox, ekivok.)

-

Uppbyggelse:  ty. Aufbaulichkeit./ - hånas av H. som något som präster och mindre filosofer- enl. H - syssla med.se: Arndt, Kierkegaard, Emerson.

-

Uppfostran. /ty. Erziehung./ ( draga upp); Något man förr i tiden ägnade sina barn. Nu har vi kommit så långt i vårt upplysnings*tänkande, att vi anse att ingen får uppfostra någon, utom denna människa själv. Alltså: det är upp till var och en att söka göra sin person rättvisa, eller gå utöver detta, o.s.v.; så var det inte förr: då uppfostrade minsann Hilding Fritjiof och Ingeborg, folk diskuterade barnuppfostran hej vilt, inte bara Rousseau och Anna Wahlgren, och renässansen uppmanade till virtú , spartaner till spartanism, men man slet sitt hår i förtvivlan över det unga växande släktets dåliga manér. (mores.).Nu är friheten* total, och vart och ett litet barn gör numera som det vill. Från det föds till till dör.----------------------. Idag kan en människa leva ett helt liv , utan att ägna en tanke åt ordet "uppfostran", än mindre åt företeelsen.

Mindre sekter hävdar än idag att det är föräldrar som bestämmer över sina barn. Man kan - som filosof - undra, var de fått idén ifrån , att hävda, att en människa ( ofta just de själva - i sin dumhet ) skall ha rätt att indoktrinera en annan, en , som ännu inte nått sin intellektuella mognad. Det är synd om barnen.( Tänk om man själv fötts in i nån konstig sekt ....!!!! Om DU blivit det....)

Således bör var man uppfostra sig själv till att tycka synd om barnen, mer och mer.

Någon gån i protestantismens historia blev plötsligt artister uppfostrare. Vem har inte hört - den bekanta - titeln:"Rembrandt als Erzieher.". Mycken metafysik finns inom detta område.

Vad uppfostrar man sig själv till nuförtiden då ????? God ? Tillåt mig småle.

 

jfr. Pezzalozzi, auktoritet, skolpolitik.

-

Uppgörelse. - med sig själv.

"Berättelsen om fru W.

Den människa som, av en slump, hinner med en sådan uppgörelse väljer, också mer av en slump, en annan människa att lyssna på sig, - en som skall förlossa henne själv från minnesförlust , eller från en missuppfattning med ursprunget i den uttalade insikten:

- Jag tycker inte jag har gjort något vettigt över huvudtaget i hela mitt liv!

Eller: Andra människor måtte tycke att jag inte har åstadkommit någonting, och jag tycker ändå att jag har arbetat!


Slumpen ger en Annan människa, som har lite tid att spendera. Denne Andre anser att, - låt oss kalla denna äldre människa med problemen för fru W.. Gamla, klipska fru W. har varit levnadskonstnär. Visserligen loj. Och lögnaktig. Inte hysterisk , men manipulativ och intrigant. Alltid försvarat sin mors minne - under det hon hela tiden förbannat sin fars, - han som stack….
Hela uppgörelsen med sig själv blir , så snart fru W. börjat, från början till slutet, hela livsberättelsen igenom, fullkomligt lugn. Osederna, alla hennes tricks, allt sådant är borta. De saknar ju också varje funktion här, tillsammans med den ensamme , tyste Andre. ( Det är viktigt för den valde reflektorn, att denne inte har någon avgörande kunskap om fru W. innan.) De två blickar klart in i varandras ögon. Och att fru W. då och då antyder att den Andre en dag kommer att vara den, som sitter i hennes ställe för att göra upp med sig själv, - det är det enda som påminner om vem det är hon är, - och att hon vet vad hon gör.
Lågmält och ihållande med en stilla intensitet - under rökning, (tyvärr) - fortsätter fru W.s berättande.

Reflektorn frågar då och då , och beundrar. ( Beundrar sig själv också, - eftersom denne erbjudit sig att vara den lyssnande, …). Som den flicka hon berättar om , sitter hon där , med benen uppdragna i soffhörnet , nunera med en filt över benen. Varje gång denna monolog avbryts av en störande skarp telefonsignal, så svarar fru W., - viskande "hallå", med en röst som om döden vore nära förstående, plötsligt avbrutet av ett :" Är det DU????? Du förstår, jag trodde det var X. och det hade jag bara inte orkat med! Nej. Nej…….Nej. ….Jag åker aldrig hiss. …Ja, skynda dig! Hej."

Ju färre hennes väninnor blivit, desto mer har intresset för dem svalnat , eftersom de alla har "tröttsamma sjukdomar", som snart skall ta livet av dem. Är någon, enligt egen utsaga, icke sjuk, så betraktas också det av fru W. som något sjukt, illasinnat sjukt.
Efter ett par månaders samtal (monolog) ligger hela fru W.s liv som utspritt framför henne i luften och på soffbordet, - som fimpar i askkoppen.


Det ligger dock - allvarligt talat - så fullt, och rikt , och naturligt framför henne. Det vilar i luften i samma frid som präglar hennes ansikte, så fullt av fridens och det levda livets rynkors nät

Alltså :uppgörelse = frid."

_______________________________________________________________________

-

Upphävande.: ty. Aufheben. /se: dubbeltydighet.- Samma som: mediation .el.medierande.Man kan tro att Hegel använde uttrycket i Phän. des Geistes,eftersom han hånas för detsamma av S. Kierkegaard, (i  Philosophiske Smuler.) men faktum är att ordet mediation – det som ligger s.a.s. ”mellan tes och antites” ( som rörelse) inte förekommer i Hegels bok.

-

Uppfinning. U. göres i filosofin, däremot aldrig upptäckter. Uppfinningar görs väl oftast utanför filosofin. jfr. cykeln. teknik.

-

Upplysningen. Eur. tidsepok o. idéströmn. För en på vetenskap och sekulärt kritiskt synsätt grundad livsföring. ( Av körkan hånfullt kallad "upplösningen"). jfr. Voltaire, Montesquieu, o.s.v.

-

Upptåg=spratt.

-

Upptäckter göres i verklighet , och inom vetenskaper. Om man upptäcker något inom vetenskapen - om det ej är inom medicin eller något verkl. NYTTIGT - ( jfr. kulspruta - en uppFINNING - kala-schnikov... ) skall man helst gömma det i sitt hjärta, annars förstör man verkligheten. Ofta. Mina egna upptäckter har jag i några celler i huvet, inspärrade.

jfr. evolution, framstegstro, Bering. Tyst vetande. Nordpolen, Sydpolen. K2.

-

Usama bin Ladin (....-2011.). Saudisk terrorist och USA-kritiker. Sköts ihjäl av amerikanska soldater i Pakistan*, eftersom USA inte hade råd att hålla en rättegång mot honom. Man befann sig vid detta tillfälle i svår ekonomisk kris. G.W. Bush* hade lovat att ställa bin Ladin inför rätta. Istället sköts han, rakt av i barns åsyn. jfr. amerikansk moral.

-

USA. Världens främsta terrorstat. I USA är en människas rättigheter inte mycket värda.

-

ut. (lat.) för att.ex."Credo ut intelligam." ( Jag tror för att förstå.")

-

Utbilda = inbilla.

-

Ut mine stromtid. Reuters roman om en bodpojkes äventyr.( strom= bodlärling.) .......

-

Utopi. se Dystopi*.jfr "top".

-

Utveckling. Entwicklung. /All utveckling är enl. H.  utveckling mot det Absoluta. I modern tid en förvirrad missuppfattning , tro och ren vidskepelse knuten till techne.se:Protagoras.Världen har utvecklats i ett enda svep t.o.m. år 2008.se: Herder, Darwin, G. Vico, Hegel

-

Utvecklingsfilosofi.: trad. teleologiskt ( telos = mål )fil.( selektivt tolkande) betraktelsesätt vi bl.a. möter i Bibeln, hos Augustinus* i Gudstaten, hos G.Vico*, hos Herder*, Hegel*, Marx*, Spengler* Foucault. o.s.v. .Historien har, enl. u., en riktning och ( oftast )en ”mening” el. ett mål.jfr. modernitet, arche, mål.jfr. Darwin.

-

Utäga. Mark , liggande avlägset , som man äger och där man ibland har sina kritter på sommarbete.

-

Utöva =syssla med.

 

 

V och W.

 

 

Vadan = varifrån.jfr. början(s problem ).

-

Wager, M. (....), sv. flykting/asyldebattör med en fullständigt obegriplig blogg och hemsida. Vem betyder mest för W., undrar man, den enskilde eller lagen, eller både eller ingen, eller W. själv ? ---- Enl. mig är ingen olaglig här i världen.

-

Vaihinger, H.(18..-19..) I Der Philosophie des Als Ob.(1911) "som om " fil. menar V. att vi rör oss med fiktioner* som är medvetet falska. Som om det vore nåt nytt.jfr. Kant, Schopenhauer*.

-

Wallenstein, S.O. sv.fil. Hegelkännare. Doc. vid Södertörns högskola. Översättare av ett flertal verk av Hegel - till sv.Deltar sparsamt i off. debatt.jfr. Heidegren.Birnbaum, Borelius.

-

vana. / /Vanan anses som en viktig kraft i personlighetsbyggandet av både Hegel o. Kierkegaard, jfr. den senares Indövelse i Christendom.jfr. KBT.

-

vansinne./Wahnsinn./ Att sysslande med filosofi , särskilt boklig, skulle leda till vansinne kan härmed icke direkt dememteras.Men: Ofta drabbar vansinne utan att filosofi* alls är inblandad, och vansinne är ngt riktigt hemskt, och det kan ju aldrig förstås, aldrig uttryckas och aldrig få sin talan av ngn annan propert förd, - och det är alltså den mest eländiga situation som en människa kan befinna sig i , näst skuldtyngdhet och djup sorg, i synnerhet som vansinnet oftast är så oändligt långvarigt.

Alla böcker om vansinne är dåliga. Böcker AV vansinniga ( Nietzsche är ett ....lysande exempel .) behöver dock icke alls vara dåliga. jfr. Schreber, C.F.Hill.

Ofta uppenbaras för vansinniga sidor hos verkligheten , som andra inte märker.

-

Vansinnesarbete. / ty.Arbeit des Wahnsinns./ Detta.

-

Vara: ty. Sein, el.Dasein.; (gr. to on.= varat )/ .1.) Subst.= allting. 2.)Verb. Att vara. Ty.sein. = existera. Ngt är. t.ex. Varat…..-  Frågan om varandets natur ,= ( fundamental-)ontologi.(jfr. Heidegger.) I f.-o. besvärliga frågor:” Vad innebär det att ngt är ?”,resp.:” Varför är alls något?” .i H.s Logik, Die Lehre vom Sein. Ett bestämningslöst något. Som bestämningslöst blir dock (det rena ) Varat = Intet. ( rent blir tomt, s.a.s. !) ”Det rena Varat är bara en abstraktion.”  ”Det rena Varat utgör början, emedan det  såväl ren tanke, som det är det obestämda enkla omedelbara, den första början inte kan vara något förmedlande eller vidare bestämt.”……Varat är det mest abstrakta H. kan tänka sig. Varat är det ”oväsentliga” varat. Vääsendet är Varat ”för sig”. Varat – som sådant – är bara ett vara för ett annat. Varat är blott ett sken, blott ”Erscheinung”.(jfr. Schopenhauer.)jfr.U. Danielsson.

-

Vardande. ( ty. Worden.) Tillblivelse. Fil.fråga: hur kan ngt bara uppstå ? jfr. werden.

-

Varför ? En fråga efter syfte, skäl eller orsak.

-

Varseblivning: ( ty.Wahrnehmung. ) H. använder här ibland, - se t.ex. s.    - en etymologiskt grundad dubbelmening, att ta sant.,wahr nehmen. (En övers.svårigheten i klass med ”aufheben”) ). Går tillbaka på Kants tredelning i Varseblivning, Förstånd och Förnuft.

-

Varthän? jfr. V.Rydbergs dikt Tomten. jfr. vadan.

-

Vasa, G. Erikson (14..1560? )(Wasa), statsman. Sociolog. Hästkarl. Fin brevskrivare med kraftig penna. Bytte religion på Sverige.Var gift 3 ggr,( Leijonhufvud, Jagelonika, ),söner Johan, Karl, Erik; flere döttrar, .....införde protestantismen i Sv.

-

Wassermann, J.(d. 1934).ty.skald. 1908 utkom hans roman Kaspar Hauser. .....; KH var en i armod undangömd förmodad arvprins. jfr. undantag.

-

Veck. Somligt döljs i fållar och veck. jfr. G. Deleuze, Vecket ( Le plie).( "Ingen visdom i fållar och veck." ,Psaltaren.)."Vad är det ni inte döljer?!!! "........

-

Wedberg, A. ( .....), sv. fil. prof. Berömd för sin fint analytiska filosofihistoria. Menade att filosofi inte var ngt man borde studera utan att kombinera med ngt annat ämne.se: filosofi. Det fina med W.s bok - Filosofins historia I-III (1958) är att den är korthuggen o klart tänkt. Den står sig.

-

Vederdöpare. anabaptist*.( återdöpare ). Förnekade barndopets giltighet. jfr. Johan av Leyden.jfr. Strindbergs Mäster Olof.

-

vedertagen uppfattning, jfr. "sunt" förnuft.

-

Weininger,O. (1882-1916), öster.förf. Fil.Dr.; Geschlecht und Character, (1916?), en - omfångsrik - analys av könsskillnader, uppkommen i det Wien som S. Freud levde och växte upp i.( Och Wittgenstein. Weininger var troligen homosexuell liksom denne.Med de svårigheter som detta medförde, då. ).W. var av judsik härkomst och ....antisemit. ( Såsom så många judar äro.) Boken - som fick ofantlig* spridning är en uppgörelse med judendomen och med det kvinnliga, men den har en dubbelbottnad struktur, flera tendenser ( en framsynt androgyn teori.) o.s.v..Boken gillades av........ Hitler.W. träffade Freud. F. uppmanade W. att söka hålla sig mer till fakta.W. tog sitt eget liv med ett pistolskott 24 år gl. -

jfr. Freud, Kraus, Wittgenstein, M. Bonaparte, Lou Andréas-Salomé, psykoanalys, androgynitet, genusforskning , mm.

-

Weil, S.(d.194 ); kat.fr.fil. Böcker om helighet och renhet. En attendant Dieu, Enracinement, Personen och det heliga, Dagböcker mmm.---- S.Weil svälte sig till döds i London under 2:ndra världskriget i sympati med männen vid fronten. Hon kände sig underlägsen sin bror. jfr.

-

vel = (lat.) eller. logik= v.

-

Velighet.= ambivalens.

-

Wells. H.G. (.....);eng.förf. Mannen - en av dem - som hela livet förgäves sökte komma in i Royal Society. Känd för avh. om Utopier*.

-

Vende. Geografiskt område ( förr) i norra Tyskland.se: vender.----vender. folk.------ Återfanns ett slag i Nordafrika.

-

Vendetta. (It.) Hämdaktion.

-

Wennerblom, S. (19...),kulturjourn. totalt utan ironisk distans ------- till någonting ---------överhuvudtaget.

-

Vergote, B.(.....) fr.fil. ;Sens et répetition (19..) .bl.a. om S.K..

-

Verhaaren,...förf.

-

Vermeer. J.(1........) holl.mål. / Det finns en liten pasage i M. Proust´s På spaning, där det diskuteras Vermeer, en liten färgyta i en målning..se: Utsikt över Delft. Flicka med pärlörhänge.

-

Verne, J. (d.19..) ;fransk förf.visionär; Känd bl.a. för Tzarens kurir, Fyren vid världens ände.( Om Kap Horn.) En världsomsegling under havet. & Den hemlighetsfulla ön*. Kapten Grants barn, En absurd allegori över mänskligheten -.Slutet är dock ngt märkligt.Han har skrivit mer ändå. -------Framstegsoptimist./ Jämte Defoe en av de främsta inspiratörerna för 1900-talets romanförf.

-

Verklighet.: ty, Wirklichkeit. H.: ”Det verkliga är det förnuftiga.” / ett påstående, som har väckt mycket förargelse alltsedan 1807.( Vilket är subjekt i satsen?). se: identitetsfilosofi, o. idealism.I Wissenschaft der Logik II.utvecklar H.  att motsättningen mellan begreppet Kraft och kraftens yttring, el. mellan det Inre och det Yttre kan tänkas upphävt i en enhet, vari det inre och yttre går smman. Denna enhet är Verkligheten,- som alltså här tycks komma fram ur en logisk process. Det kan tyckas vara, genom detta en väsens-bestämning.

-

Versaillesfreden. Fred sluten efter 1sta världskriget i Versailles ( utanför Paris´ centrum ) 1919. Här deltog bl.a. Clemenceau, Wilson o flere, samt Keynes*,( i egenskap av tjänsteman ) - som blev så upprörd över det sanslösa faktum att man inte tog hänsyn till de ekonomiska realiteterna och till att människorna i Europa hungrade, att han skrev en bok om saken. ( Innan denne bok hade han skrivit en bok om sannolikhetskalkyl samt en om den indiska valutan.). V. är ett av de mest kortsynta fördrag som nånsin stipulerats.

-

Vetande: ty. Wissen,/...... Den bär sitt vetande lätt, som lätt delar med sig av det.( Man vet ofta ingenting, om man inte kan lära ut det.)jfr. hemligt vetande, tyst vishet, opublicerade upptäckter.

-

Vetenskap.: ty Wissenschaft./ H.s ideal var ( faktiskt )att göra filosfin till en vetenskap, - men inte till en naturvetenskap.

-

Vetenskap och filosofi. / Wissenschaft und Philosophie /.Det märkliga är att det är ett meningslöst yttrande när en vetenskapsman , qua (som ) vetenskapsman (naturvetare ) säger." Vetenskap och filosofi bör hållas åtskilda." , medan det är högst meningsfullt när en filosof säger:"Vetenskap och filosofi bör hållas åtskilda.",( eller "bör inte" ) ty vetenskapsmannen ägnar sig åt filosofisk spekulation när han yttrar sig om filosofi, vars själva väsen är en filosofisk fråga.( Liksom vad "vetenskap" är.)
Däremot kan en filosof - med starkt fog - säga detta, men med tillägget:"om man inte är filosof." Man kan inte bara logiskt komma underfund med detta, men i själva läsandet av Einstein och Heisenberg konstatera att dessa i användandet av vissa begrepp än använder dem i fysikalisk betydelse, än i någon -för dem , och alla andra - suddig filosofisk. Ja, man kan ju bara se på "Vetenskapens värld" på TV, för att inse att DET programmet borde hålla sig strikt till vetenskap, och inte fransa ut i de filosofiska utmarkernas kanter. Detta gör de ofta o gärna. Nu är det väl så, att man föredrar att begrunda Einsteins filosoferande framför "Vetenskapens värld" s, men i grunden är de båda helt o. lika förvirrande.

Så förstå heller icke en tekniker ( en vetenskapens underhuggare ) att han eller hon inte bör syssla med filosofi på arbetsplatsen. "Sannolikhet", "risk" och "tillfällighet" och "nödvändighet" är begrepp som kan användas vetenskapligt, men där den filosofiska betydelsen ( eller förvirringen i betydelserna ) är av en högre ordning.
DÄRFÖR, vill jag påstå, kan icke en kärnkraftstekniker med minsta vederhäftighet tala om "kärnkraftens risker", annat än på ett rent teoretiskt plan, ett "ritbordsstadium", och DETTA, mina damer och herrar, detta är ändå vad som sker och vad allmänheten och gemene man, hög och låg, låter nöja sig med.
DETTA är - i sin tur - häpnadsväckande , då det FINNS filosofiskt utbildade personer i landet, som VET detta. Men DE, de skita i att yttra sig, ty det är jobbigt med blåsväder.
Det spelar ingen roll hur mycket man vet om kärnkraft, om man icke är expert på allting ikring ( ergo:hela världen). Därför är det inte bara löjligt, men HEMSKT, när en vetenskapsman säger: kärnkraften har små risker. Han är ju bara expert på kärnkraft, inte farorna ikring !!!!! ( id est: allt som kan interferera ...).

----
Så är det med det, och nu kanske skrattet stockar sig i halsen på dem, som har periodiska systemet i huvudet.Det borde göra det, om de fått en impuls till skratt.

( Det gäller att få skrattarna på sin sida. Även kärnkraftteknikernas skratt. Då har man tagit ett steg framåt.).

jfr. Hegel. Filosofi som vetenskap. Popper. Carnap.

------

Vetenskapsfilosofi. disciplin som startade i Tyskland - och sysslar med Kopernicus, Einstein o. kvantfysik -, startade alltså kanske med E. Mach, ......tror jag.se: Popper, An unending quest.jfr. ändå : Aristoteles, Kant, Rousseau.

-

Vetenskapslära.: J.G. Fichtes*.:( Grundlagen der gesamten Wissenschaftslehre ,) ”uttalar trehetens form: sättandets, tänkandets, oändlighet”,H.S.W.II.s.188.se Fichte.

-

Vetenskapssociologi, se: kulturgeografi.

-

Vett = implementerat vetande.

-

verifiera. (lat. veris=sanning.) En vetenskaplig sanning måste kunna verifieras genom att kunna provas upprepade ggr med experiment. Detta kallas verifikation. En sats´sanning kan av vissa likställas med dess verifikationsmetod. Det åligger den som påstår ngt nytt, som sant, att bevisa den nya sanningen - och alltså icke betvivlarne. Innan sanning är bevisad är påståendet om sakförhållandet att se som en hypotes. Mången menar att vi aldrig når sanning, men alltid lever bland en mängd hypoteser,mer eller mindre välgrundade.

se: Popper.falsifiera, Feuerabend.

-

veri similia, (eng. verisimiltude, ) = likt sanning.1.) En annan sorts sannolikhet än ren sonnolikhet (eng. probability) , - näml. den där något kan sägas vara eller bli mer och mer aktuellt sannolikt (likt saningen om verkligheten ) genom vet. forskning.jfr. sannolikhet, Keynes, Popper , Peierces vetenskapssyn. 2.) Aforismsamling av W. Ekelund.

-

veritabel.= sann.( som förstärkning ,"en veritabel katastrof" när man vält kaffekoppen ... jfr. formligen, överdrift, ipsissimus..

-

veritas. sanning. ( In vino veritas.Skrift av Platon.), jfr. Kierkegaards Enten-Eller.

-

Verktyg: Werkzeug./ Hegel har icke bara i Ph.d.G. uttryckt  sig om ”tankens verktyg”, men även i Vorlesungen über die Geschichte der Philosophie, ss.55.,563.” Innan man går till sanningen själv, måste verktygets form och natur först antas vara kända. Det är aktivt, vi antas undersöka om det är kapabelt vad som fordras för att det skall kunna uppnå att gripa objektet….. Det är som om man skulle kunna attackera sanningen med käppar och påkar.”( jfr.J.Habermas, Knowledge and Human Interest,s. 321.)

-

Vertigo. yrsel, i vilka beslut - enl. Kierkegaard - fattas. ( Sannolikt även en filmtitel,...James Stewart, - inte vet jag...)

-

vertikal. Ja , en y-axel i ett koordinatsystem.(?) mots.= horisontal.

-

Whitehead, A.N.(.....d.1947 )eng.fil.& mat. Utgav med B. Russell Principia Matematica (1910-13 ) - ett manus som kördes till tryckeriet i skottkärra R. - och som är ett försök till grundläggn. och översikt över hela matematiken - som den då såg ut.Här söks en grundl. av mat. i logiken.

-

Vilja./ty.Wille.f./ "Vad vore viljan om den inte vore fri?, "Nja.....Problemet med den fria viljan. "Att vilja det goda är att vilja en sak."(S.K.).....................Men är det då frihet det handlar om?Som G.Lichtenberg* säger i en anteckning/aforism: "Den som hittade på ordet "frihet" borde ha medalj."Och om det är frihet,om det inte är frigörelse,- som ju är något enkelt ( enklare ) att förstå- , utan frihet, så är det ett av de "bestämda ting" som Novalis* talar om, där språket kan få oss att "säga de mest bakvända och skrattretande ting" (jfr.ovan) .benämningen. Frihet. ( Jfr. här Anders Enmarks* distinktion mellan just frigörelse och frihet i hans klassiska Maktens hemligheter ( 1986 ), en dialektiskt genomförd bok om Machiavellis* ännu mer klassiska bok Fursten.).Nu gäller ju biskop Thomas´ord fortfarande:"Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring." - där det avses : Frigörelse .

Men det blir som sagt besvärligare när det gäller G. Stiernhielms* Hercules´ val, valet mellan det ena eller andra vägskälet, när båda har goda löften, eller att välja mellan rött och svart, eller att välja sig fram till ett liv.

- Här finns ju två uppfattningar: man har den åsikten att vars o. ens vilja i dylika fall är fullkomligt fri eller man har den åsikten, att allthop är determinerat: det är redan bestämt vad den o. den människan skall göra, och man liknar det vid biljardbollars väg och krockar med varandra: förutsatt stöt 1, så krock x och icke y. ( I diskussion finns också de som har en blandform av de båda åsikterna. Människan är för dem BÅDE fri o. determinerad.) Vad är det då för yrsel, som S.K. talar om o. som han menar har med valet att göra? Det kan ju knappast vara samma sak som Herodotos* berättar om när det gäller de gamla grekerna,Verk och dagar?????, som, enl. Herodotos., hade för vana att samlas i grupp ordentligt berusade och då fattade beslut om fälttåg och liknande med det förbehållet att de skulle mötas en dag eller två senare för att i nyktert tillstånd ta sig an samma problemställning och åter fatta beslut. Fattade man då samma beslut, så skred man till verket. Omvänt: fattade man beslut i nyktert tillstånd skulle man samlas dagen efter för att i berusat tillstånd se om det blev samma beslut. I så fall skulle det hela genomföras…..

. Men det är inte någon av vin framkallad yrsel det handlar om hos Kierkegaard. I den lilla, men viktiga, boken Begrebet Angest ( även på sv. i något förkortad form), som skrevs det för S.K. mycket produktiva året 1844, samma år som Philosophiske Smuler ). B.A. ger ett nästan hafsigt intryck. Den har en klar disposition, men har ett mer diversifierat innehåll, som inte riktigt håller samman inuti. I kontrast till detta kan sägas, att boken ändå innehåller några av de mest klara och klart utmejslade tankar som finns i hela författarskapet, om man också ser till tyngden i dem. Bland tankekomplexen finns det som berör viljans frihet, och som mycket senare kom att påverka psykologer och filosofer världen över. Kierkegaard upptäckte nya dimensioner i "fenomenet" ångest, och hans tankegångar har giltighet än idag.( Ångesten är densamma. Endast människorna är andra.)

Hos S.Kierkegaard själv kan vi väl icke spåra just den disposition som omnämns av den kloke Anders Rydelius i De vera Idea Sapientiae humanae (1723), där denne skriver om att han tror att:"Den första anledningen till en mognare vishet och det första inträdandet på dess väg är den inre förnimmelsen av sitt elände och sin tomhet." I vars kölvatten den goda människan finner en dubbel erfarenhet och en dubbel sinnesförnimmelse ( i Gud ).För mig är S.Kierkegaards kristendomsuppfattning en gåta på många sätt. Jag brukar aldrig tänka på honom som kristen.

Jfr. Hj.Helweg, Sören Kierkegaard, En psykiatrisk-psykologisk studie (1933) kap.XIII.s.320ff., där H. Icke heller kan betrakta S.K. som en troende kristen på något sätt.) Niels Thulstrup kan datera klockslaget för S.K.s väckelse till kristendomen till klockan 10.30,den 19 maj, 1838 på grundval av en anteckning i dagboken, och den annars kritiskt tänkande prof. Thulstrup hyser absolut inga tvivel på att detta, denna anteckning, - som jag knappt inte ids referera, men jag gör det i alla fall - är ett bevis.( Kierkegaard ´s relation to Hegel, s.156.): " Det finns en obeskrivlig glädje, som genomglödgar oss lika oförklarligt, som apostelns utbrott förefaller omotiverat:"Glädjen eder, och åter vill jag säga eder: glädjen eder." - Inte ens en glädje över det ena eller det andra, utan själens överfulla utrop "med tunga, mun och av hjärtans grund.":"Jag gläder mig över min glädje åt, i, med, hos, på, över och med min glädje - ett himmelskt omkväde, som plötsligt liksom bryter av vår övriga sång; en glädje som svalkar och förfriskar liksom en vindpust, en fläkt av den passadvind, som blåser från Mamres lund till de eviga boningarna." ( Sören Kierkegaards Dagbok, s.82.) ( Berndt Gustavsson daterar ett religiösa genombrott till påsken 1848,27 o.29 mars.. Se hans bok I den natt, (1962)s.33.Jag delar dock inte G.s uppfattning, att S.K.s kamp mot den danska statskyrkan redan tidigt var förberedd o. planerad av S.K.. Jag tror, att S.K. aldrig hade givit sig på statskyrkan om han inte blivit karikerad i Corsaren 1846 . Den stora striden mellan Kierkegaard och skämttidningen varade knappt ett år. Corsaren upphörde att utkomma vid slutet av året.......).(Lars Gyllensten finner här och där "diadem", plötsligt, hos S.K....................... när han läser sin favoritförfattare, S.K.) Hela frågan om Guds allmakts och godhets förhållande till det onda kan kanske ( i stället för den distinktionen, att Gud verkar det goda och blott tillåter det onda ) lösas helt enkelt på följande sätt. Det högsta , som överhuvud kan Vi rör oss inom fältet för den fria viljan, inom valets position i människan. Friheten är inte möjlig, skriver Kierkegaard någonstans. Den är verklig. - Att människan skulle vara fri att välja vad som helst i vilket ögonblick som helst, såsom en väg till höger eller vänster, att lyfta ett finger eller inte lyfta det just nu, idén om objektiv obestämbarhet, LIBERTAS INDIFFERTIAE*- eller LIBERUM ARBITRIUM (d.v.s. obegränsad valfrihet ) . håller S.K. inte med om. Han säger om friheten: "Jeg forvexler ingenlunde liberum arbitrium med den sande positive Frihed." Han menar att L.A. är ett "tankeoting, som inte hör hemma någonstans". Hur han nu lyckas undkomma att behandla sin valfrihet såsom en L.A. är naturligtvis krångligt, då han ju talar om ångesten som en "Frihedens Svimlen". ( Svimmel = "svindel, yrsel",alltså.) Men han sätter alltså istället för godtycket in en kort medvetslöshet, en yrsel. Vad som "finns" i yrseln*, - om där finns något-, det vet vi inte, - varken S.K. eller vi andra . ( Det tycks mig, - liksom detta tycks andra detsamma - när jag läser igenom Kierkegaards samlade verk, som om han rör sig med två frihetsbegrepp i förhållande till "valfriheten":

.Frihet att välja sig själv ( - mer om detta "SJÄLV" nedan -) och således friheten som "förmågan" ( i brist på bättre ord) i valet mellan gott och ont, att välja det goda. Detta låter idiotiskt, om man icke med frihet just menar att välja sig själv, och att frihet är att vara sig själv, att välja ett liv buret av en etisk-religiös tankegång. Ty då blir det, att välja det onda ju lika med att inte välja att välja;lika med att välja att inte vara sig själv, att icke vara hos sig själv, att välja bort friheten.( Jfr. den kristna bönen:"Herre, gör så att jag vill!" .......och den islamistiska uppfattningen att vad som sker, det måste ske, och därför har människan bara att lyda Guds vilja utan att bekymra sig vidare.)Synden är att inte välja. Att välja att icke valet finns! En tvåstegsaprocess alltså. 1.) Valet finns.2.) Jag väljer mellan x och y. ( Då är jag etisk. -Att då - som i Stadier paa Livets Vei, påstå att man kan gå tillbaka till det estitiska stadiet från det etiska (åter) är ju nonsens, då val 1. måtte vara ett val, som man inte kan överge. Här är S.K. inkonsekvent.Som S.K. skriver i Smulerne:

"Al Tilblivelse skeer ved Frihed, ikke af Nødvaendighed; intet Tilblivende bliver til af en Grund; men af en Aarsag. Enhver Aarsag ender i en fritverkende Aarsag. De mellemliggende Aarsagers Skuffelse er at Tilblivelsen synes Nødvaendig; deres Sandhed er, at de, som selv tilblevne, definitivt vise tilbage paa en fritvirkende Aarsag. Selv en Naturlovs Conseqvents forklarer ingen Tilblivelses Nødvaendighed, saasnart der reflecteres definitivt paa Tilblivelse. Med Frihedens Yttringer er det ligesaa, saasnart man ikke lader sig bedrage af dens Yttringer, men reflecterer paa dens Tilblivelse."(s.69).Detta är grundläggande.( Och problematiskt.) Nästan samtidigt skriver S.K. alltså i Begrebet Angest:

"Angest kan man sammenligne med Svimmelhed. Den, hvis Øie kommer til at skue ned i et svaelgende Dyb, han bliver svimmel. Men hvad er Grunden, det er ligesaa meget hans Øie som Afgrunden;"

(vackert!)"thi hvis han ikke havde stirret ned. Saaledes er Angest den Frihedens Svimlen, der opkommer, idet Aanden vil saette Syntesen, og Friheden nu skuer ned i sin egen Mulighed, og da griber Endeligheden at holde sig ved." (snyggt!) "I denne Svimlen segner Friheden /'faller friheten ihop'/.Videre kan Psychologien ikke komme og vil det ikke. I samme Øieblik er alt forandret, og idet Friheden igjen reiser sig op, seer den, at den er skyldig.Imeelem disse tvende Öieblikke ligger Springet, som ingen Videnskab har forklaret eller kan forklare. Den, der bliver skyldig i Angest, han bliver saa tvetydig skyldig som mulig."(s.153 i bd.VI av Samlede Vaerker,utg.1963.) Och så har vi fått denna klassiska passage på pränt framför oss, i all sin pregnans - och med all sin problematik….)

För många människor framstår Kierkegaard såsom den subtile iakttagaren av psykiska förlopp, för andra som en odåga, oförmögen att skriva annat än "sjudubbelt" reflekterade tautologier, och för åter andra är han den föredömlige VILJE-filosofen med en vidsträckt betydelse för t.ex. en Sartres inställning i kampropet:" Välj! Hitta på!", och man citerar ju gärna Kierkegaards uppmaning:" Att våga är att förlora fotfästet för en sekund. Att inte våga, det är att förlora sig själv."Kierkegaard visste om människans dubbelhet. Hon är evig och timlig. Hon är fri och hon är determinerad. Så visste Kierkegaard om allt detta, och ändå blir den slutsatsen Ib Ostenfeld drar i sin lilla bok om S.K., som mest behandlar S.K. och ångestens problem - Ostenfeld är läkare - denna: " Denne Betragtning antyder ogsaa, at K. selv har folt det haablose i at søge sig selv ved at søge indefter; her vokser Angsten for hvert Skridt, man traenger frem - som under en Vandring i en uigennemtraengelig Skov. Kun ved at lade alle Beveagelser i Sjaelen gaae udefter i Handlen og Villen finder man virkelig noget af den Enhed, man søger. K. har dog aldrig selv kunnet drage Konsekvensen heraf. Han var hele sit Liv laenket af det indre Livs Tryllekreds." ( I.O. S.K.s.46.) …..det vet vi. Men vi vet inte varför.

S.K. = MYSTIKER.///////// Jag kan se att man i det nästan tautologa upprepandet av "var-dig själv"-pratet, hela systemet av upprepningar,(jfr. Adelborgs kritik av S.K. ) av brottningar med språket,- mitt i musikaliteten ! -, och genom allt en gentemot sig själv misstrogen strävan…. kan se honom så. S.K. avser att dölja sig själv. Han avser också att slå hål på en del halvsanningar. Man kan inte säga att han primärt var ute efter det senare. Han var inte en sådan som Lessing, vilken hade något sådant mer som mål. Enl. en tolkning jag har själv. - S.K. stod så mycket mer vid sidan av. Vi måste alltid betänka, - även när han ger sig på problem av den art vi sysslar med nu, frihetens, jagets, självmedvetandets,- att S.K. var en undantagsmänniska, en marsmänniska, att hans största sorg var den :"at ikke vaere Menneske" - Oh, sorg!!! ------- ( Liksom F. Kafka, som redan i ett brev till klasskamraten Oskar Pollak - konsthistorikern som stupade i 1sta världskriget - ställer i fråga om han själv existerar.)

Så var det första att göra, när han hade beslutat sig för att han inte kunde släppa pennskaftet: att dölja sig. Och då uppstod omedelbart det problem, som alltid följer på en sådan manöver: Givet det dolda, hur skall jag på bästa sätt ändå bli läst och respekterad? Ett gigantiskt problem. Ty det är ju i en viss form en FLYKT FRÅN SIG SJÄLV. Sic! Ett lärorikt problem. Men för att börja från början: Hur valde han detta?Lärde sig S.K. ngt av att välja att dölja sig själv….? Han valde att lära sig. Vad blev det för ett val? Vad valde han bort då ? Hur kommer det sig att vi upplever S.K.s texter som intelligenta och ändå tautologa?( såsom Adelborg* t.ex. gör.) S.K. måtte tidigt ha funnit sig själv.(Och en punkt.) I det han fann sig själv tog han illa vid sig. ( Han skulle aldrig glömma den Punkten.) Därför flydde han från sig själv. ( Han har en fast punkt att utgå ifrån. )Han vet vad han flyr ifrån, och han lägger märke till mycket väl den upplevlsen det är, att fly från sig själv. Det är lätt för honom: han VET ju, vad han flyr från, och varför. Han vet också, att han inte kan söka något, som han lämnar bakom sig. Därför, - bland annat därför - , så ÅTERVÄNDER han ständigt till sig själv, SOM HAN HAR KVAR, för att åter och åter fly bort, och åter och åter redogöra för vad han upplever på dessa olikartade resor ifrån den kända mitt, som är Sören Kierkegaard själv. Ty om han inter raskt återvände till sig själv, så skulle flykten själv ta livet av den flyende. Och icke heller kunde S.K. stanna hemma i självet utan att detta själv, som han ju kände i grund och botten, hade tvingat honom att LEVA, - det han eg. inte kunde,p.g.a. ett "missförhållande mellan kroppen och själen". Så bar det ständigt iväg på nya dialektiska, reflekterande resor för den resonerande pseudo(?)-filosofen ( Han kallar också Fadern för den arkimediska punkten. Det är sannerligen en frekvent metafor, punkten! ) Han valde nog att se den situation han kommit i som sin egen och som fri att behandla på just det sätt han behandlade den... Ty: Vi kan tolka vad S.K. säger om yrseln så, att den som kommer ur yrseln, frihetens yrsel, ångesten, kommer ur denna yrsel med ett beslut, ett Själv, men med skuld. Vi behöver inte tänka oss, att ALL frihet är behäftad med skuld, att ALL frihet, ALLA val sker i ångest.

"/…/ den, der gjennem Angest bliver skyldig, han er jo oskyldig; thi det var ikke ham selv, men Angesten, en fremmed Magt, der greb ham, en Magt, han ikke elskede, men aengstedes for." Låt oss säga att detta utgör den barmhärtiga synen, som är sällsynt hos S.K.. Ty S.K. är ju medveten om att han, när han själv, eller när vem som helst, råkar in i en kris hamnar i ångesten och i yrseln, och där väljer en form av sig själv. I S.K.s fall kan man ju spekulera och tänka sig, att han vid inträdet i författarskapet har valt sig tillbaka till faderns religiositet, valt sig tillbaka till den lille begåvade pojken i det pietisktiska hemmet med de underliga religiösa skräckstämningarna, och att han utifrån detta JAG sedan tautologiserar detta "jag" om och om igen.( Han säger "det samma om det samma" precis som idolen Sokrates.) - S.K. skapar ett "Självets metafysik" i sin behandling av den fria viljans och personlighetens problematik. - Då, alltså, - låt oss här komma med ett längre citat från Th. W. Adornos habilitetsavhandling, för att se en logicistisk (?) kritik av Sören Kierkegaards resonemang om SJÄLVET.

( Den människa, förresten,som väljer UTAN yrsel, ångest och skuld, den väljer ju lögnen. Jfr. P.O. Olofssons böcker Urfantasin och ordningen ( O.s doktorsavhandling )samt Den avklädda människan lider båda av den brist, eller det felgrepp som man råkar in i när man behandlar icke språkliga företeelser med en semiotisk teori. Att behandla livet eller psyket eller det omedvetna SOM OM DET VORE ETT SPRÅK, MED ALLA SPRÅKETS KARAKTÄRISTIKA leder till en barock insnävdhet i resonemangen. Det är synd att den begåvade O. icke tidigt insåg detta . O. tycks vara medveten, halvt, om problemet eftersom han reviderar sin semiotik i riktning till det bättre i uppföljaren Den avklädda människan. Han har ändå, som han själv säger "tvångströja på". Och den tvångströjan är just semiotiken/lingvistiken*. Samma fel begår ju t.ex. Lacan med sitt klandervärt dåliga sätt att begagna de Saussures språkteori. Däri instämmer jag i vad Derrida hävdar. jfr.Turgenjev, determinisim, Dennet, Sartre, kompatibilism.

-

Wilde, O. (1846-1900); eng.förf. Skrev otaliga komedier och strödde provokativa kvickheter emot sig.

Blev anklagad för osedlighet och satt i fängelse. Lady Windermeres fan. m.fl.& De Profundis, The happy Prince......

-

Vilhelm av Oranien (f.1533), ( av Orange ), f. i Dillingen.- blev genom kusinarv ståthållare över Holland. Kämpade mot Filip II ( Karl Vs son, Karl abd. 1555.) och mot inkvisitionen och katolicismen.Upplyst o tolerant. Skrev föga mer än ett litet försvar. Dog lönnmördad.se:Wedgwood Wilhelm den tyste. ( Karln har gått till eftervärlden som Vilh. "den tyste " genom ett översättningsfel från holl. "sleuwe"(=slug) till lat."taciturnus" till "tyst".))jfr.Kalvinism, Riddarna av det Gyllene Skinnet, Kierk. Frater Taciturnus.

-

Wilks, L. (19-....) sv. konst.hist. o teckn..jfr. concept art.(c.a.=ingen konst alls ) Mohammed.

-

Vin. se: In vino veritas. Platon, Kierkegaard.-Symposion. Där vinet går in går vettet ut.

-

Vinna. "Vinna kan man ju inte i yttre mening, men man kan hävda sin överlägsenhet."( S. Kierkegaard ).

-

Winckelmann, J. (....), ty konstvet. ark. resande, Med sin "Gedanken ...... "(1755)- (jfr. Candide), startade W. "upp" nyantiken*, den "vita antiken".se: mimesis.Thorvaldsen mm.

-

Windelband, W.ty. fil.hist. & fil. Die Geschichte der neueren Philosophie.(1922).

-

Vinden. "Jaga icke efter vind!", " ...( Pred.)...........

-

Vinna. " Vinna kan man ju inte, i yttre bemärkelse, men man kan ju visa sin överlägsenhet." Kierkegaard.( The winner takes it all. )

-

Virtú. it./av lat.vir=man/ dygd, kraft, tapperhet mm. / .Nyckelbegrepp under renässansen*, ( inom överklassen ) särskilt i Machiavellis* filosofi, där, spec. i hans Discorsas. I genomgången av Livius Romerska Historia söker M. förklara vad som skapar och vidmakthåller ett långlivat rike.( M.s exempel Athen o. Rom. )Svaret är 1. frihet. 2. tur ( Fortuna ). 3. virtú. V. är både en individuell egenskap och en kollektiv. Individuell v. måste användas så att den omvandlas till koll. v.. Detta är statsmannaskap enl. M.jfr. A. Ehnmark, Slottet, om M. och Alexis de Toqueville*.. Se i övr. : Castiglione*. Virtus. Lat. mod, duglighet, ärlighet.-

-

Vis.= se: osäkerhet, sagesse.

-

Visa. ty. zeigen.v. /Ex .A.) ( Glödlampan. ) Man. kan. tänka sig en glödlampa som " håller på" att lysa med 100 Watt .
Att den alltså bara helt enkelt lyser. ( Som den ska. )
Men man kan också tänka sig, med lite fantasi, att den ( lampan ) var besjälad, och att den använde 50 watt till att visa att den lyser , - och endast 50 Watt till att verkligen lysa ! Det är naturligtvis helt orimligt i verkligheten, eftersom lampan är ett dött - om än elektriskt laddat - ting ? Lampan tänker ju aldrig.
( Men utan att så här gå vid sidan av det ordinära …. kommer man sällan riktigt åt filosofiska problem…) ( I Ironi och existens - se:Genell )är det istället fråga om ett stearinljus, en "levande" låga, - vilket ger en mer poetisk anstrykning till det hela… )

Ex. B. ( Grävaren..) En man står och gräver. ( Han gör det. )Några tit- tar på.. Den grävande mannen gräver med allt större iver; han har nämligen fått för sig, att han. vill visa åskådarna ( Dessa har inte identifierat sig som åskådare. De bara råkar komma förbi. ) att han gräver! Men om han så i detta grävande tar ut sig fullständigt, så lyckas han bara i grävandet, inte i att visa att han gräver.
Den grävande misslyckas, eftersom han. inte insett, att det att visa .något är en akt av meddelande och så länge det inte finns en komponent av meddelade i situationen, så länge kommer han också att miss1yckas. ( .När Wittgenstein säger, att det som kan visas inte kan. sägas, öppnas ett flertal perspektiv……
Det f6refaller mig dock vara .något mystiskt med den tidige Wittgensteins satser under "4-serien" i den berömda Tractatus ( 1921 ) ( om: Tanken som den meningsfulla satsen ,) närmare bestämt undersatsen: 4.022 "Satsen visar sin mening." och undersatsen 4.1212 " Det som kan visas, kan inte sägas." , eftersom man, som mitt övriga resonemang visar, inte kan visa. något, om man inte först gjort klart för adressaten., att man ämnar visa något .- även om schimpanser och papegojor omedelbart " förstår" att det jag gör går att härma, göra likadant , och alltså agerar som om de antog att jag "visade" dom hur man gör, - jag antar att de antar att jag visar hur man gör…. Det är ju inte troligt att de begriper att jag visar! ----
Visandet tycks därför vara en halv meddelandeform eller en meddelelandeform, som fordrar någon form av upplysning , en förvisning eller "hint" s.a.s., som förtecken.. Visandet fordrar alltså t.ex. satsen.: "Jag visar dig nu, att ...", så att inte adressaten. missförstår och tar visandet för sig i stället för en ren handling ( vilken han då knappast förstår ngn avsikt med ).

Ex. C.) ( Skådespelaren .) En man har snickrat till en plattform bredvid grävaren. Där står denna nya person, Skådespelaren, med en spade och låtsas att han gräver. Han agerar på plankbotten med spade, svettas och stånkar och står i. Bredvid plattformen finns också en liten pojke som har en liten låda på magen. Denne pojke tar betalt av människor som vill se skådespelaren agera grävare. Det hela bildar nu en egenartad kontrast till den man som några meter bort faktiskt står och gräver i marken ( och redan fått upp en hög med jord bredvid ett hål…. ). Det är minst lika arbetsamt att låtsa att man gräver, om inte värre. Man måste ha läst sin Stanislawskij ordentligt. Man ser till att agerandet blir rätt, kommer före repliken, så att repliken får riktigt och rätt falla in i den fullbordade gesten. Folk förnöjs och betalar och förstår vad de ser. Man riktigt s-e-e-e-r , att skådespelaren gräver och hur han gräver. Det är ju svårare att se på den där mannen några meter bort. Denne är man fortfarande osäker på. Man vet faktiskt inte riktigt om han gräver, fast man ser att han gör det. Man tvivlar på Grävaren, men inte på Skådespelaren! Alltså är det två meddelandeformer W. tar upp. ) Det ar ett stort kvalitativt språng mellan att handla och visa att man handlar: Ingen kvantitativ rörelse förmår skapa en övergång till kva1ittet i detta fall ! Hur mycket Grävaren än gräver, så måste han visa med en pekåtbörd, en ytterligare gest, att detta är en visning i grävning. Då upphör egentligen själva grävandet.
Givetvis kan det vara Grävarens tysta avsikt att tyst visa, att han gräver, men han kan aldrig vara säker på att i denna tysta avsikt uppfattas. Hans avsikt med grävandet är därför ogenomskinlig och man kunde säga: privat. Försöksvis gräver han och om någon skulle uppfatta det som en instruktionsgrävning, så har denne uppfattat den hemliga avsikten.
Så har vi ytterligare två exempel då:

Ex. D.) ( Instruktören.)
( Detta kan ni själv tänka er. Hur en man har en kurs i grävandets konst, med skyltar och videos på plats i det fria, ett stycke från Grävaren. Han är så himla duktig på detta att man bara inte kan låta bli att se på hur konstfärdigt och roligt och intressant gräveri egentligen är - och man undrar varför man nu aldrig funderat på att bli grävare ! …. ( Om man inte är det.).)

Ex. E.) ( Den misslyckade grävaren. )
Denne lyckas med konststycket - ty det är en konst - att misslyckas med att gräva. Han fipplar, fumlar. Bryter spaden och trillar och hittar inte upp eller ner. Tappar byxorna, kepsen och får ont i handen, o.s.v.. ( något för Buster Keaton ) ett stycke ifrån Grävaren.

Ex .F. ) ( En glödlampa som bara lyser.)
Denna glödlampa bara lyser. Den har ingen själ och visar ingenting, alltså. Ett stycke - en bit bort ifrån Grävaren.
-se: Wittg.

-

Vishetsboken. ------ Bok i Gamla Testamentet ( GT ) som starkt delar upp människorsläktet i gudaktiga och ogudaktiga. Dess beskrivningar av de ogudaktiga* ( heretikerna ) är högst läsvärda, som de beskriver den vanliga människan rakt upp o ner, utan vidare, som de gå och stå.

-

Wittgenstein .L. (f. 18 i Wien, d. i Cambridge 19 ). Österrikisk fil., mat, masking, skulptör,sjukskötare, aforistiker, visslare o mystiker. Mest känd för sitt genombrottsverk Tractatus Logico-Philosophicus, där W. framställer en bildteori om språket. Senare, i Philosophische Untersuchungen övergav W. denna teori för en annan "språkspelsteori", en teori om språket som mycket mer komplicerat och beroende av situation. Känd mer än vanligt är också den lilla boken Om visshet, där W. näranog påstår sig veta mindre än vad som överhuvudtaget är logiskt möjligt. Har även författat en intressant bok, Philosophische Grammattik, med anteckningar i matematikfilosofi ( ohållbara ) och logik.Om visshet, Särskilda anmärkningar, Zetteln.

W. hade stor betydelse genom skapandet av sanningsvärdestabellerna ( i Tractatus ), vilka påskyndade datatekniken.W. tyckte inte om att läsa Hegel. Men väl Juan de la Cruz.När Wittgenstein säger, att det som kan visas inte kan. sägas, öppnas ett flertal perspektiv.
Det förefaller mig dock vara .något mystiskt med den tidige Wittgensteins satser under "4-serien" i Tractatus ( 1921 ) ( om: Tanken som den meningsfulla satsen, närmare bestämt undersatsen: 4.022 "Satsen visar sin mening." och undersatsen 4.1212 " Det som kan visas, kan inte sägas." , eftersom mn, inte kan visa. något, om man inte först gjort klart för adressaten., att man ämnar visa något .- även om schimpanser och papegojor omedelbart " förstår" att det jag gör går att härma, ( göra likadant ) , och alltså agerar som om de antog att jag "visade" dom hur man gör, - jag antar att de antar att jag visar hur man gör…. Det är ju inte troligt att de begriper att jag visar! ----
Visandet tycks därför vara en halv meddelandeform eller : en meddelandeform, som fordrar någon upplysning , en förvisning eller "hint" s.a.s., som förtecken.. Visandet fordrar alltså t.ex. satsen.: "Jag visar dig nu, att ...", så att inte adressaten. missförstår och tar visandet för honom i stället, t.ex. för en ren handling ( vilken han då knappast förstår avsikten med ).( jfr. Lacans missuppfattn av W. i matéme.)

Klass. citat ur Tractatus."Wovon man nicht reden kann, daruber muss man zweigen." ( Varom man inte kan tala , däröver måste man tiga." ).Bytte alltså åsikt efter sitt debutverk, Tractatus.(1921), där han - påverkad av Frege - hävdat att den meningsfulla satsen är en bild av verkligheten. ( Bildteorin.) Blev senare en undersökare av "språkspel", och hävdade att språket hade en oändlig struktur, - vilken han ägnade resten av sitt liv att aforistiskt kommentera, ngt som föranledde B. Russell - som tidigare beundrat (!)- och hjälpt - W. att anklaga W. för "intellektuell lättja".I hans efterlämnade papper (se t.ex. Särskilda anmärkningar ) kan vi bl.a. få reda på mängder om det judiska , & ......att Lichtenberg var ett snille och att Kraus hade talang, och om vad W, tyckte om för musik.Att Schubert var irreligiös och svårmodig och att Mahler inte bort komponera och att Brahms var kunnig.W. är också inne delvis på tankar om en musikens semiotik.Förde ett hektiskt liv i Cambridge - England - o. såg på kvällarna västernfilmer.( Han nämner i sina papper att dåliga amerikanska filmer är mer inspirerande än de mindre dåliga (!!!) engelska. Han anser överhuvudtaget att man kan lära mycket av dumma alster. Där "blommar" det mer.)

W. betraktade 99.9 % av all filosofi som strunt.( Samtidigt var han väldigt ....mån om sina egna papper.)

.se: .....Monk, W, ; Brian McGuiness, W, a life (1988). Norman Malcolm, Minnen av Wittgenstein,( 1958), S.Toulmin, Wittgenstein´s Vienna.(1978), A.Janik, Närvarons dimension, (1995).Engelmann, P. Brev....Steinius, Wittg. Tractatus....

-

Visshet.(ty.Gewissheit.) Starkare än sannolikhet.jfr.: ...med till visshet gränsande sannolikhet .......

-

Voltaire. Francois Marie Arouet de, (1694-1778);, filosof, författare,”L´homme unique à toute age”, encyclopedist, moralist, m.m. ”Förlåt universum för att det har begått misstaget att tro att materien existerar i sig själv. Kan det göra något annat.” Dictionnaire Philosophique, Filosofiskt lexikon, 1764., skrivet delvis under vistelsen hos Fredrik den store av Preussen. Voltaire hånar metafysiken, - t.ex. läran om ”tingens sanna natur” -menande att: ”Metafysik handlar om det som ingen människa kan veta och alla människor vet.”, och att den saknar all praktisk betydelse. I V.s kanske främsta verk, Candide ,1759, hävdas – enligt uttolkarna (se: Mischna o. Gemara ) -  mot Leibniz att det onda* är ett nödvändigt* drag hos världen. Hans livs kärlek var mer Mme Chatelet* än filosofin. Voltaire är en motsägelsefull gestalt, som i många lägen vänder kappan efter vinden.Vän till Katarina den stora* av Ryssland, som efter V.s död inköpte V.s bibliotek.( jfr. H. Troyat.)

Beundrade starka män. Skrev ett histoiskt verk om Karl XII. Ställde aldrig de frågor som Machiavelli ställde. Turistattraktion på sin tid. I dåtida bildningsresor ingick ofta ett besök- som svensken Björnståhls - på Fernay*, V.s slott.-

Vad Voltaire måhända .... KUNDE ha sagt:

"Människan bör lita till sitt förnuft och bekämpa vidskepelse och inte tro på sagor om Adam och Eva. Var och en kan själv komma fram till vad som är rätt och gott.
Människan har rätt att tycka vad hon vill. "Jag må ogilla djupt vad en annan människa tänker och tycker, men jag tänker slåss med mitt liv som insats , jag skulle ge mitt liv för att han skall få tänka och tycka det." Alla människor har rätt att leva fria.


Jag är upplysningsman, och anser alla människor lika inför lagen . Det är viktigt att ta den svagares parti, det har jag alltid gjort på mitt gods i Ferney. Men stort sätt skall det vara som i England tycker jag. Hela mitt liv har jag stått på den svagares sida.
Ingen kung har fått sin makt av Gud. Man bör - som i England, där jag varit i en massa år - införa en konstutionell monarki, där kungen har begränsad makt. Folket skall välja sina makthavare. Här i Frankrike är kungens makt absolut, d.v.s. fullständig. Och det är fel.
Religionen bör skiljas från staten. Det finns, ty det måste rent förnuftsmässigt finnas en Gud som har skapat hela världen, men han är icke allsmäktig,( kallas DEISM, "Jag är deist" ) - ty det onda har en självständig existens och Gud kan inte hindra t.ex. en jordbävning, som den i Lissabon 1755, som fick mig att skriva Candide, där människan bara har att kämpa emot allt elände och var och en "måste odla sin trädgård", d.v.s. utveckla sina anlag så gott man kan. Man måste tillåta folk att ha olika religioner, liksom dom får ha tankefrihet om allt.( Jag har föresten byggt mig en egen kyrka på mitt stora gods Ferney nära gränsen till Schweiz.) Man får absolut inte förfölja nån av religionsskäl.
Jag är en enkel man av folket och den som är duglig bör ju uppskattas för det och ingen efter sin börd. Fast jag är svag för vackra adelsdamer. Jag har själv skaffat mig namnet de Voltaire. För att jag tyckte jag förtjänade ett vackert namn. Egentligen heter jag Arouet. Men det är vidskepelse att någon är född till något bättre liv än nån annan.
Detta sekel, 1700-talet kallas Voltaires sekel. Jag förlöjligar ofta adelsmän o tycker att dom inte bör finnas. ( Antagligen var han tveksam. Osäker där är jag. )
.Jag är väldigt förtjust i starka ledare som Karl XII av Sverige, som jag har skivit en tjock bok om . Å andra sidan så kritiserade jag vår Ludvig den XIV i min bok om honom, alltså "Kung Sol" och jag har ju alltid fått vara beredd att fly över gränsen till det neutrala Schweiz varje gång nån kung, Ludvig den XV eller nån har tyckt att jag gått för långt, när jag kritiserat honom för hans för stora makt, eller katolska kyrkans väldiga makt, ja jag har ju sagt "krossa den osedliga" om denna kyrka . Jag beundrade också Fredrik den store av Preussen när jag var vid hans hov, men, som vanligt, vi blev osams när jag försökte göra lite affärer med hans statspapper. Det är väl viktigt för en opinionsbildare och frihetskämpe som jag att hålla sig i närheten av makten, ty jag måste ju synas och höras, annars är allt mitt skrivande och kämpande för förnuft och frihet åt alla helt omöjligt och kommer inte gå så bra alls. Dessutom tjänar man bra hos kungar, så att man kan köpa sig slott.
Dom är ju rädda för mig, och mången gång har jag fått sitta i Bastiljen ( känt fängelse i Paris, som stormades under franska revolutionen ), men trots det har det liksom blivit ett ordspråk i Frankrike, - ja jag är lite fåfäng - att: "Voltaire sätter man inte i fängelse." Så stor är jag."."

-

Voluntarism./lat. voluntas/ Viljefilosofi. ------ Filosofi som hävdar att all vilja är fri ( att motsatsen är falsk) och att man (envar) bör bruka den till det yttersta och mer därtill.

-

Woolf V. (d.1941); se:Vågorna.(.....) Ett eget rum.( En av de bästa essäer jag läst.). V.W. kunde aldrig begripa vad........ J. Joyce var ute efter. Var en stor promenerare, och en förnäml. dagboksskrivare.Mrs Dalloway, The voyage out. (.....).Led av depressioner. Startade med maken Leonard Woolf Hogarth press. Hon blev tidigt präglad av sin far kritikern o. litt.vetaren Leslie Stephens, som nära nog alltid formligen skymtar ..... i hennes böcker.jfr. Bloomsbury, The charmed circle, Keynes, Strachey.

--

Wright, G.H. von (1........) finsk fil. ifrågasätter - med rätta - det vetenskapliga* arbetets & den teknisaka utvecklingens värde.----jfr. Vetenskapen och förnuftet (1986).jfr. Wittgenstein., Stenius, finsk fil. Finsk fil. har av trad. varit mer anglosaxisk än tyskorienterad, om man jämför med den svenska.

-

Världsande.: ty.Weltgeist./ se H.

-

Värste. Är man inte själv sin värste Andre*, så kan man råka illa ut.

( jfr."Nu kan det inte bli värre. ","Det kan alltid bli värre.","Varför ska jag alltid ha det värst?")

-

Väsen.:( ty. Wesen ), /. 1. Det sanna. Det som är inneboende i Varat. 2.) det som har varit, i ordleken:” Wesen ist, was gewesen ist.” 3.) Wesen, som 2:dra kategori i H.s Logik, det område som är reflexionens sfär, - efter Sein, som är omedelbarhetens sfär.se: omedelbarhet.4.) egenskaperna hos t.ex. mskn. jfr. essens.( Hos Sartre skapar mskn sig sitt eget väsen, essens.)

-

Våga. "Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv." ( S. Kierkegaard ).jfr. feghet, Sydney.

.

Vågpartikel. Missvisande begrepp inom kvantfysiken.Missvisande emedan det inte är fråga om en partikel, men ngt mitt emellan våg och partikel. Således är vissa kvantfysikers prat om att en "partikel " kan befinna sig på 2 ställen samtidigt fullständigt strunt. En"vågpartikel" kan det däremot. jfr. Bohr, Heisenberg, Schrödinger.

-

Väsenshet.: ty.Wesenheit./vanl. = essentia. El..hos Leibniz , diffust, lika med möjlighet till verklighet. (jfr. Om tings yttersta grund. S.3.ff).

 

X

 

x. mat.symbol. för en obekant.(jfr.y,z.)

-

Xanadu, = S.T. Coleridge´s* namn på Schang Tsu, Kublai Khans ( Djungis Khans sonsons...... ) sommarresidens i en bergstrakti Kina.:" In Xanadu did Kublai Kahn a stately pleasure dome decree, where Alph, the sacred river ran, through caverns, measureless to man...."; --------- nu framhöll C. alltid att denna dikt kommit till honom i sömnen, och att han rusat upp och skrivit ner den på första bästa papperslapp. Lika sannolikt är att det var under opierus, (jfr. Shakespeare och vallmona i dennes trädgård i Stratford on Avon ) som denna - ganska långa dikt - författades. Ch. Lamb* har i en rörande essä beskrivit hur illa ställt det var med C. och hans missbruk.( jfr. även Th.De Quincey.)

C. var dock en fin kännare av tysk romantik och filosofin bakom denna.

Till Xanadu inbjöds inte bara Marco Polo*, (ca.1260) men även påven och hans folk, men p.g.a. den krisartade situationen för det påvliga väldet på Polos tid så blev det inget av med påvebesöket. jfr. J. Hilton. Baudelaire. mm.

-

Xantippa. Sokrates´ fru. Förmodl. en alldeles extraordinär person. Hos Xenofon* berättar S. om sin fru, att han anser henne "svårhanterlig", liknar henne vid en bångstyrig häst, (!!!!!) och menar att han visst icke vill skilja sig från henne men träna sig med henne, så att alla möten med alla andra människor kommer att bli lätta och angenäma.( Som alltid - när det gäller S. - vet man inte om S. bara pratar strunt.) -S. anser- enl. Xenof. - kvinnor o män vara lika i allt, utom att männen är överlägsna i "vilja och kraft". jfr. Kierkegaard, genusvetenskap, Faludi.

-

xenofobi.-( gr. rädsla för det främmande.).Högst befogad (?) o genetisk (?).jfr. rädsla.

-

Xenofanes.( d.480 f.Kr ) gr. fil. fr. Kolofon. ( Mindre Asien ). Angrep Homeros´ Iliad o...... främst mytologin. Menade att det fanns EN gud och att den guden var moraliskt högtstående.

-

Xenofon. (430-354 f.Kr.). gr. militär o skald. /// .Greken Xenofon var godsägare på Peleponnesos, fältherre och författare, och nära bekant med Sokrates. Efter sin aktiva strid i perserkrigen skrev X. bl.a. Anabasis, en grekisk historia, Hellenika, en roman om perserkungen Kyros, samt - och det är av intresse här - en dialogseirie "Minnen av Sokrates","Memorabilia".I dennes verk möter vi en ganska medioker och oförarglig , pratsjuk sofist. Xenofon var ute i apologetiskt syfte. Många, alltför många hade retat sig på Sokrates många anarkistiska åsikter. Ty Sokrates satte ändå i alla sammanhang i slutänden individen, inte staten, i centrum. Och det var naturligtvis något hotfullt, även om det handlade om en sjuttioårig gubbe, som vägrade låta sig försvaras av den briljante Lysias*…. Sokrates, som ju också kom att avrättas av den grekiska staten.jfr. Platon, Faidon.........:" Gudarna avslöjade aldrig, från början, tingen för oss, men med tiden, genom att söka kan vi komma att lära känna och lära oss om tingen bättre. Men vad gäller säker sanning, så har ingen människa känt den, eller skall komma att känna till den, inte genom gudarnas försorg, inte heller genom allt det varom jag talar. Ty även om människan av en slump skulle yttra den slutgiltiga sanningen, så skulle hon själv inte veta om det: ty allt är inget annat än ett nät vävt av gissningar."…….

-

xenomani. förhäxelse o. entusiasm inför allt främmande.

-

Xerxes. (..........) Perserkonnungen som lät piska Hellespontens* vågor, som hindrade honom från att komma över o. anfalla Grekland. jfr. Cyrus.( Kyros).

Y

Ynka = 1. ljudligt tycka synd om.2. liten.

-

Ynkedom. se: ynklig.

-

Ynklig. Liten, svag.

-

yppig = överflödande. ( En yppig tanke.)

-

yr.= snurrig, vimmelkantig.

-

Yta, jfr. Möbius. sken. geometri.

-

ytlighet. jfr. innerlighet. Man kan ge ytliga bilder av allting. Det finns inga gränser för ytlighet. Ytligheten översvämmar oss, var dag, överallt.

Vi möter dem såväl i statistik från den psykologiska forskningen som i den nyåterfunna essän ( Essän , som alltid förblir … att den icke är konst.); vi ser ytligheten på TV, på nätet, i bloggen, i ansiktet på de flesta vi möter, som en naturlig reflex av deras erfarenhet av …. denna allt överflödande ytlighet.

Vi lever bland dessa ytliga bilder och kan inte hantera dem, ty vi kan inte kasta bort dem, och vad tjänar det till att djupt söka studera dem närmare: de ÄR ju ytliga I SIG. Men ett öga på ytlighetens varför:

De kan vara skickligt gjorda, de ytliga bilderna. ( ytligheten kan vara omedveten , men den kan vara medveten också ! Ty som upplevare är vi i alla lägen inte naiva, eller dödströtta. Något – märker vi.) Dessa bilder kan vara gjorda utstuderat, av intelligenta människor.( Filmare, reklamare, författare, forskare, bloggare, politiker, advokater o.s.v.). Dessa människor är skickliga på att göra ytliga bilder, ju skickligare de är, desto ytligare blir bilderna !!! De tror att de tjänar på det, dessa personer. De skulle aldrig kunna göra en annan slags bild, ty de rör sig då icke i en sådan riktning som de inte tror att de tjänar på.

Andra, som inte är så skickliga , reproducerar de skickligas ytligheter, beundrar och idoliserar de skickliga ytlisterna och citerar dem, och nöjer sig med dem, i blogg efter blogg i all oändlighet. Eftertruppen – den stora – vet någonstans (!) om att de har fel, eller ingen kunskap, men de förtränger detta, och det, det är – som man sade förr – ….. samvetssynd. (“Bort det!”)

Det enda som inte är ytligt är det som både får oss att förstå något i grunden och samtidigt bli känslomässigt engagerade av det. Det som inte är ytligt väcker också hos oss lusten att tacka för djupet. Tack för djupet !!!!

Frågan är då – om vi nu vill rota i det som hos oss engagerar och gör oss tacksamma, om det behöver vara KONST för att nå dithän. Nja, men det kanske hjälper. Vi kanske kan få det djupa ur vilken personlighet som helst, alltså även en icke-konstnär, men ur en personlighet som har en reflexion som sträcker sig långt. Vi måste också tänka oss denna reflexion såsom en som inser att “den måste ge bort sin visdom för att äga den “, – alltså : vi måste ha att göra med en genuint generös reflexion, som inte reflekterar för reflexionens skull, men för att finna och för att – i samma ögonblick – distribuera.Som gammeldags upplysningsmän ofta gjorde.

Han eller hon behöver inte vara poet. Det kan röra sig om en poet, men likaväl en skribent, en tidningsman, eller en människa vem som helst vi möter på bussen, vars ord är viktigare än det vi är på väg att köpa i stan.

Den som är på jakt efter annat än ytliga bilder, den kan alltså – enligt denna tankegång – försöka finna de osjälviska personligheter som kan liknas vid djupa svarta tjärnar uti vilka då och då uppstiger ur djupet glitter från reflexionens silver på deras bottnar. ( Ty det refereras här inte till dem som – i gigantisk livsnonchalans – håller på att drunkna i egenspekulation över Självet.”Der Wahnsinn des Eigendunkels”( Hegel)) Dem kan vi läsa, dem kan vi lyssna till i verkligheten. De igenkänns av våra hjärtan, har alltid gjorts så och kommer alltid att göras.

Ty utan sådana människor ( HUUU!) får vi ju enbart , enbart ….. ytliga bilder. Eller hur ? Om vi erkänner deras existens , så kan vi också snabbt sortera bort det ytliga,( nonchalera ytlisterna, som ju nonchalerar oss ) utveckla oss själva och – som genom ett trollslag – genom denna vars och ens enskilda protest, bli envar … en räddare i nöden.

-

"ytterligheterna beröra mig." ( A. Gide).( Les étrèmes me touchent.)Annars heter det ju:"Ytterligheterna beröra varandra."( se touchent ).jfr. extrem.

-

yttring. synlig del........ el.( slarvigt ) följd.

-

Yttrande. ty. Äusserung.f. / Kan vara en replik i en församling. Ex:"Yttrandet är en såpbubbla, som man blott behöver känna på pulsen för att märka på vilka lerfötter det står." ( Kammarherre Dickson...... i första kammaren i Riksdagen.), Jfr.prat, Metafor.

Z

z. mat.symb.se:x.y.

-

zelotism ( gr.zelos = iver),religiös fanatism.( jfr. Bibelns zeloter.)

-

zenbuddhism. Variant av Buddhism.( Buddha, f.560f.Kr.) Rörelse spridd i främst Kina, Japan o. USA. Anses normalt ej som filosofi !!!!!!! eftersom den är tyst.-

Tyst vetande. - Zenbuddhister anser ( tyst !?) att sanningen inte kan nås genom ord.Ofta spelar en zen-mästare ( en auktoritet* i zen ) ett spel med lärjungen, där han (den s.k. "mästaren") - med ord ställer en fråga - i en gåtas form el.så - till lärjungen. När denne efter mycken bryderi har funnit ut ett svar, så visar* mästaren att något svar icke finnes. Zenb. har en

auktoritär struktur och går ofta ut på att lära genom att "lära" gm att .....förnedra. Man kan inte säga att den påminner om mystik -----------------...heller. Den hänvisar till tystnad och liv i arbete.( För vem?) jfr. Zuzuki, Sundén, Wittgenstein, pseudofilosofi, auktoritär, m.fl.

-

Zenon från Kition.grek fil.( ca. 333-262 f.Kr) .se: stoicismen.

-

Zenon från Elea.grek fil. .(ca. 495-445.f.Kr.); Elev till Parmenides*. Skapare bl.a. det indirekta beviset och av flera kända paradoxer, bl.a. lögnarparadoxen*. "Jag ljuger." alt. "Kretensaren.". Denna paradox* har följt filosofin sedan dess. B. Russell* har sökt lösa den, eller beskriva den, och Gödel .Med viss framgång. Gödel visade att hela matematiken (!) var analog med Zenons paradox och alltså motsägelsefull. Russell struntade i beviset för detta, Gödels"oavgörbarhetsteorem", och menade att det var inget att göra åt. Einsteins reaktion var ung. likadan, men han blev ändå vän med Gödel. Paradoxen löses upp i och med att man erkänner en metanivå ( para-nivå ) i den. "Jag" i "Jag ljuger" är inte på samma nivå som "ljuger" som syftar på sanningshalten i hela utsagan. Alltså står "ljuger" på en högre nivå (para-) än "Jag". Man kan icke vackrare skriva detta på en rad. Eller två. Här.

-

zeppelinare. Luftfarkost.ex. "Hindenburg". Exempel på mänsklig fantasi, dristighet och övermod. jfr. Daidalos, Ikaros.Ballong. Led zeppelin.

-

Zeugma. (gr.=samband./junktion.) ,språkgrepp."""""" När ett verb* har flera objekt*. Ex." Fröken Weber.: "Jo, han slog ner vakten, in dörren, på charmen, sig ner i soffan, ner ögonen, ut med armarna, mig med häpnad när han nu la ut texten, sig raklång, ner mig också, sin arm om min hals, bort sin överlägsenhet och friade.Jag fick fnatt och en underbar man. Nästa morgon var det onsdag ,han försvunnen och jag galen.Nu kommer jag aldrig att se honom mer, att stämma honom och inte alls ihåg något mer.""

-

Zinzendorf. L. von (17...) se: hernhutismen*.

-

Zweig, S.(ca.1878 - d.1942); Författaren till massor av ( skräp-) dram. biografier, Marie Antoinette, & - den fina - Schachnovelle , en massa och Die Welt von Gestern tog livet av sig 1942,- i Latinamerika - tillsammans med ........ sin purunga fru Lotte.

-'

Zola, E. ( d.1902 ); fr. förf. Fransk realist. Bokhandl. Kuggades 2 ggr i sina försök att ta en akademisk examen. Skrev otaliga real. romaner, t.ex. , Bönderna, Nana. Thérese Raquin,(1867) ;. jfr. Balzac. Strindberg.

-

zorille,(dim. av zorra) , liten ödla.

Å

Åder.(anat.) oftast=ven ////..... sträng av guld i mark kan benämnas ... guldåder. Slå åder. Bodigel.

-

Åja sig.= smått klaga ljudligt.

-

Åker. se: trädgård. träda. vall.

-

Ålderdom. ty. Altertum./ jfr. Platons Staten, Ciceros De senectute.jfr.S.de Beauvoir*.

-

Åma sig = inbilskt svänga sig och sitt framför något eller någon.

-

Ånger. .... "baklänges längtan", enl. S.K., se: kontrafaktik./////ogjort.

-

Ångest. ty.Angst/ lat. angoris = trång*, ( jfr.anxiety,angora, - ordstammen härrör ytterst (?) från............. sanskrit, :angh."trång" jfr. port,sp, sv, fr.).:

"Djupt inom varje mänsklig varelse lever ändå alltid ångesten över möjligheten att vara ensam i världen, glömd av Gud, förbisedd av miljoner och åter miljoner i detta enorma hushåll. Man håller ångesten på avstånd genom att träffa släkt och vänner, men ångesten är ändå där, och man vågar inte tänka sig hur man skulle känna sig om allt detta togs ifrån en." ( S.Kierkegaard, PAP.VIII A 363.) jfr. också Begrebet Angest (1843)." När ångestens problem är löst, kan psykologin avskaffas." (S.K.) .Psykologisk term som vunnit insteg i existensfilosofin* som indikator på att mskn är en fritt handlande varelse.S.K. alltså - i sin helhet - i Begrebet Angest:

"Angest kan man sammenligne med Svimmelhed. Den, hvis Øie kommer til at skue ned i et svaelgende Dyb, han bliver svimmel. Men hvad er Grunden, det er ligesaa meget hans Øie som Afgrunden;thi hvis han ikke havde stirret ned. Saaledes er Angest den Frihedens Svimlen, der opkommer, idet Aanden vil saette Syntesen, og Friheden nu skuer ned i sin egen Mulighed, og da griber Endeligheden at holde sig ved."/ …/"I denne Svimlen segner Friheden /'faller friheten ihop'/.Videre kan Psychologien ikke komme og vil det ikke. I samme Øieblik er alt forandret, og idet Friheden igjen reiser sig op, seer den, at den er skyldig. Imellem disse tvende Øieblikke ligger Springet, som ingen Videnskab har forklaret eller kan forklare. Den, der bliver skyldig i Angest, han bliver saa tvetydig skyldig som mulig."( s.153 i bd.VI )

jfr. ngt tidigare i hans text följande:

"Uskyldigheden er Uvidenhed. I Uskyldigheden er Mennesket ikke bestemmet som Aand, men sjelelig bestemmet i umiddelbar Eenhed med sin Naturlighed. Aanden er drømmende i Mennesket. Denne Opfattelse er ganske i Overeensstemmelse med Bibelens, der ved at negte Mennesket i Uskyldigheden Kjendskab til Forskjellen mellem Godt og Ondt bryder Staven over alle katholsk-fortjenstlige Phantasterier.
I denne Tilstand er der Fred og Hvile; men der er paa samme Tid noget Andet, hvilket ikke er Ufred og Strid; thi der er jo Intet at stride med. Hvad er det da? Intet. Men hvilken Virkning har Intet? Det føder Angest. Dette er Uskyldighedens dybe Hemmelighed, at den paa samme Tid er Angest. Drømmende projekterer Aanden sin egen Virkelighed, men denne Virkelighed er Intet, men dette Intet seer Uskyldigheden bestandig udenfor sig.

Angest er en Bestemmelse af den drømmende Aand, og hører som saadan hjemme i Psychologien. Vaagen er Forskjellen mellem mig selv og mit Andet sat, sovende er den suspenderet, drømmende er den et antydet Intet. Aandens Virkelighed viser sig bestandig som en Skikkelse, der frister dens Mulighed, men er borte saa snart den griber efter den, og er et Intet, der kun kan ængste. Mere kan den ikke, saa længe den kun viser sig. Begrebet Angest seer man næsten aldrig behandlet i Psychologien, jeg maa derfor gjøre opmærksom paa, at det er aldeles forskjelligt fra Frygt og lignende Begreber, der referere sig til noget bestemt, medens Angest er Frihedens Virkelighed som Mulighed for Muligheden. Man vil derfor ikke finde Angest hos Dyret, netop fordi det i sin Naturlighed ikke er bestemmet som Aand.
Naar vi ville betragte de dialektiske Bestemmelser i Angest, da viser det sig, at disse netop have den psychologiske Tvetydighed. Angest er en sympathetisk Antipathie og en antipathetisk Sympathie. Man seer, tænker jeg, letteligen, at det er i en ganske anden Forstand en psychologisk Bestemmelse end hiin concupiscentia. Sprogbrug bekræfter det fuldkommen, man siger: den søde Angest, den søde Beængstelse, man siger: en underlig Angest, en sky Angest o. s. v.
Den Angest, der er sat i Uskyldigheden, er da for det første ingen Skyld, for det andet er den ingen besværende Byrde, ingen Lidelse, der ikke lod sig bringe i Samklang med Uskyldighedens Salighed. Naar man vil iagttage Børn, vil man finde denne Angest bestemtere antydet som en Søgen efter det Eventyrlige, det Uhyre, det Gaadefulde. At der gives Børn, hos hvilke den ikke findes, beviser Intet; thi Dyret har den heller ikke, og jo mindre Aand jo mindre Angest. Denne Angest hører Barnet saa væsentligen til, at han ikke vil undvære den; om den end ængster ham, fængsler den ham dog i sin søde Beængstelse. Hos alle de Nationer, hos hvilke det Barnlige er bevaret som Aandens Drømmen er denne Angest; og jo dybere den er, jo dybere er Nationen. Det er kun en prosaisk Dumhed, der mener, at det er en Desorganisation. Angest har her samme Betydning som Tungsind paa et langt senere Punkt, hvor Friheden, efter at have gjennemløbet de ufuldkomne Former af sin Historie, i dybeste Forstand skal komme til sig selv.Ligesom da Angestens Forhold til sin Gjenstand, til Noget, hvilket er Intet (Sprogbrug siger ogsaa prægnant: at ængstes for Intet) er aldeles tvetydigt, saaledes vil den Overgang, der her kan gjøres fra Uskyldighed til Skyld, netop være saa dialektisk, at den viser, at Forklaringen er, hvad den skal være, psychologisk. Det qualitative Spring er udenfor al Tvetydighed, men den, der gjennem Angest bliver skyldig, han er jo uskyldig; thi det var ikke ham selv, men Angesten, en fremmed Magt, der greb ham, en Magt, han ikke elskede, men ængstedes for; – og dog er han jo skyldig, thi han sank i Angesten, som han dog elskede idet han frygtede den. Der gives i Verden intet Tvetydigere end dette, og derfor er denne den eneste psychologiske, medens den, for atter at gjentage det, aldrig falder paa at ville være Forklaringen, der forklarer det qualitative Spring. Enhver Forestilling om, at Forbudet fristede ham, eller at Forføreren bedrog ham, har kun for en overfladisk Iagttagelse den tilstrækkelige Tvetydighed, forvansker Ethiken, frembringer en quantitativ Bestemmen, og vil ved Psychologiens Hjælp gjøre Mennesket en Compliment paa det Ethiskes Bekostning, hvilken Compliment Enhver, der er ethisk udviklet, maa frabede sig som en ny end profundere Forførelse.At Angesten kommer tilsyne er det, hvorom Alt dreier sig. Mennesket er en Synthese af det Sjelelige og det Legemlige. Men en Synthese er utænkelig, naar de Tvende ikke enes i et Tredie. Dette Tredie er Aanden. I Uskyldigheden er Mennesket ikke blot Dyr, som han da overhovedet, hvis han noget Øieblik i sit Liv var blot Dyr, aldrig vilde blive Menneske. Aanden er altsaa tilstede, men som umiddelbar, som drømmende. Forsaavidt den nu er tilstede, er den paa en Maade en fjendlig Magt; thi den forstyrrer bestandig det Forhold mellem Sjel og Legeme, der vel har Bestaaen, men dog ikke har Bestaaen, forsaavidt det først faaer det ved Aanden. Paa den anden Side er den en venlig Magt, der jo netop vil constituere Forholdet. Hvilket er da Menneskets Forhold til denne tvetydige Magt, hvorledes forholder Aanden sig til sig selv og til sin Betingelse? Den forholder sig som Angest. Blive af med sig selv kan Aanden ikke; gribe sig selv, kan den heller ikke, saa længe den har sig selv udenfor sig selv; synke ned i det Vegetative kan Mennesket heller ikke, thi han er jo bestemmet som Aand; flye Angesten kan han ikke, thi han elsker den; egentlig elske den kan han ikke, thi han flyer den. Nu er Uskyldigheden paa sin Spidse. Den er Uvidenhed, men ikke en dyrisk Brutalitet, men en Uvidenhed, der er bestemmet af Aand, men som netop er Angest, fordi dens Uvidenhed er om Intet. Her er ingen Viden om Godt og Ondt o. s. v.; men Videns hele Virkelighed projekterer sig i Angesten som Uvidenhedens uhyre Intet.
Endnu er Uskyldigheden, men der behøver blot at lyde et Ord, saa er Uvidenheden concentreret. Dette Ord kan Uskyldigheden naturligviis ikke forstaae, men Angesten har ligesom faaet sit første Bytte, istedenfor Intet har den faaet et gaadefuldt Ord. Naar det saaledes hedder i Genesis, at Gud sagde til Adam: »blot af Kundskabens Træ paa Godt og Ondt maa Du ikke spise«, saa følger det jo af sig selv, at Adam egentlig ikke forstod dette Ord; thi hvor skulde han forstaae Forskjellen paa Godt og Ondt, da denne Adskillelse jo først fulgte med Nydelsen.Naar man nu antager, at Forbudet vækker Lysten, da faaer man en Viden, istedenfor Uvidenhed, thi Adam maa da have havt en Viden om Friheden, siden Lysten var den at bruge den. Denne Forklaring er derfor bag efter. Forbudet ængster ham, fordi Forbudet vækker Frihedens Mulighed i ham. Hvad der gik Uskyldigheden forbi som Angestens Intet, det er nu kommet ind i ham selv og er atter her et Intet, den ængstende Mulighed af at kunne. Hvad det er, han kan, derom har han ingen Forestilling; thi ellers forudsætter man jo, hvad i Almindelighed skeer, det Senere, Forskjellen mellem Godt og Ondt. Kun Muligheden af at kunne er der som en høiere Form af Uvidenhed, som et høiere Udtryk af Angest, fordi det i en høiere Forstand er og er ikke, fordi han i en høiere Forstand elsker og flyer det.Efter Forbudets Ord følge Dommens Ord: da skal Du visseligen døe. Hvad det vil sige, at døe, fatter naturligviis Adam slet ikke, hvorimod der jo Intet er til Hinder for, hvis man antager det sagt til ham, at han har faaet Forestillingen om det Forfærdelige. Selv Dyret kan jo i denne Henseende forstaae det mimiske Udtryk og Bevægelsen i den Talendes Stemme uden at forstaae Ordet. Dersom man lader Forbudet vække Lysten, saa maa man ogsaa lade Straffens Ord vække en afskrækkende Forestilling. Dette forvirrer imidlertid. Forfærdelsen her bliver kun Angest; thi det Udsagte har Adam ikke forstaaet, og har altsaa kun igjen Angestens Tvetydighed. Den uendelige Mulighed af at kunne, som Forbudet vakte, rykkes nu nærmere ved, at denne Mulighed udviser en Mulighed som sin Følge.
Saaledes er Uskyldigheden bragt til sit Yderste. Den er i Angesten i Forhold til det Forbudne og Straffen. Den er ikke skyldig, og dog er der en Angest, som var den tabt.
Længere kan Psychologien ikke komme, men dette kan den naae, og fremfor Alt dette kan den i sin Iagttagelse af Menneskelivet vise atter og atter.


Jeg knyttede mig her i Slutningen til den bibelske Fortælling. Jeg lod Forbudet og Straffens Røst komme udenfra. Dette har naturligviis piint mangen Tænker. Den Vanskelighed er dog kun at smile ad. Uskyldigheden kan jo godt tale; forsaavidt eier den i Sproget Udtrykket for alt Aandeligt. Forsaavidt behøver man blot at antage, at Adam har talet med sig selv. Den Ufuldkommenhed i Fortællingen, at en Anden taler til Adam om hvad han ikke forstaaer, falder da bort. Fordi Adam har kunnet tale, deraf følger jo ikke i dybere Forstand, at han har kunnet forstaae det Udsagte. Fremfor Alt gjælder dette om Forskjellen mellem Godt og Ondt, hvilken vel er i Sproget, men kun er for Friheden. Uskyldigheden kan godt sige denne Forskjel, men Forskjellen er ikke for den, og har for den kun den Betydning, vi i det Foregaaende have viist."


Och så har vi fått denna klassiska passage på pränt framför oss, i all sin pregnans - och med all sitt djup….och sin problematik och sin delvis hegelianska dräkt. -Den har även sin idéhistoriska bakgrund i synen på ångest och vansinne i tiden, något som främst lades på olika universitetsprofessorer att fastställa naturen av. (se A. Kelstrups bok om psykiatrins historia !) - universitetsprofessornnas makt var oerhört stor i detta hänseende, - groteskt om man tänker på att det ofta handlade om filosofiprofessorer och inte medicinare - Kelstrup nämner här särskilt Kant, Schelling, Schiller och Hegel som betydelsefulla (sic!).De hade alla synpunkter på det mänskliga psykets patologi. Vansinnet var "sinnets avfall från Gud" Galenskapen var en synd*(!!!!) ( i sig själv), menade dessa bemärkta män, .....och det bidrog till att straff, pina och tortyr blev legitima kureringsmetoder i det tyska psykiatrin. Det var Schelling som 1810 ( i F.W.Schelling, Stuttgarter Privatvorlesungen ) förklarade att galenskapen var sinnets ( "das Gemüt ") och Andens avfall från själen."( som Manfred Frank skriver i Eine Einfurung in Schellings Philosophie (1985) - lite orättvist - : Man hat ihn den "deutschen Swedenborg genannt " - orättvist mot Swedenborg alltså..".Hans / Sch.s/ förtjänst består i att ha slagit en bro mellan den böhmeska naturmystiken och - hur sällsamt det än låter - den newtonianska gravitationsteorin/…/." S.9.) Galenskapen var enl. Schelling "ett tilstånd av helvete" i människan.Som M.Foucault *skriver i sin , kanske" något" obalanserade, Vansinnets historia (1972):"När anden blir blind för sin känslighets överskott - då uppträder vansinnet."(s.174.)

( Den första läroboken i psykiatri skrevs av Johann Christian Friedrich August Heinroth 1818, Lehrbuch der seelenstörungen und ihre Behandlung en spekulativ filosofibok som ser sinnessjukdomarna som orsakade av synder, utsvävningar, orgier i sexualitet och alltför stor glupskhet beträffande mat.Heinroth (1773-1843) - en av mänsklighetens skamfläckar - författade även en bok i rättspsykiatri, System der psychisch-gerichtlichen medizin (1825). Denne mans skrifter fick , tillsammans med liknande , naturligtvis ohyggliga, fasansfulla följder för massor av människor. ( S.K. såg det djupt felaktiga i dessa skrifter - det kan man se i hans Papirer - men yttrade sig aldrig offentligt i detta ämne- hans civilkurage var icke alltigenom solitt.). Jfr.en kierkegaardbiografi av Peter Thielst, Man förstår livet baklänges - men måste leva det framlänges (1995)(Ett S.K.-citat.). ------- Thielst pekar på den koppling som S.K. i Begrebet Angest gör mellan ångest och sexualitet såsom en allvarlig generalisering från en person "som har problem med sin kropp, det vill säga inte upplever sin kropp som en likvärdig del av självet"(s.226.).( Jfr. resonemang i 1970-talspsykologen A. Loewens Förräderiet mot kroppen .).................. jfr. R.May. The Meaning of Anxiety.( i mycket en parafras på S.K.) m.fl. skrifter, M. Heidegger, Sein und Zeit.(1933), där avsnittet om ångest är en parafras på ....S.K.. Om ångest och särskilt om vansinne har man lätt kunnat skriva vad som helst, eftersom de, som kunnat känna sig sårade och felbeskrivna, aldrig haft något som helst att säga till om.Få är de vansinniga som betraktats med vördnad; många är de som föraktats och misshandlats och på alla sätt förmenats ett någorlunda hyggligt liv.

se:svaghet.

Man kunde tycka att en av filosofins huvuduppgifter vore att vara en filosofi som värnar om det svaga, - men istället är majoriteten en de starkas knep och knåp*-filosofi. Må skammen* överleva dem, som glömma de svaga, dessa samhällets olyckligaste olycksbarn!Freud menar att när ångesten väl fått insteg i en människa släpper den aldrig taget.( Lille Hans.)jfr. I. Matthis.

jfr.svaghet, klorpromazin, Hermelin, E. Blif en dåre!, Voltaires lexikon under : Vansinne.

-

Ångra sig. En fåfäng syssla, som man de facto lite till mans ändock ägnar sig åt ömsom.

-

Åsna. Djur. se: Bileam, Buridan.

An-ses dum. I många länder ett skällsord för dum. Istället för "kalkonhjärna" - kalkoner anses också "dumma" - säger "Spanjoren"....... så "burro!" till sin dumme vän ( - men icke: "asno", vilket är det hedervärda ordet för dragdjuret i fråga på dennes språk. En åsnas hatt (!) - med hål för de långa öronen - bör man icke kommentera, då den - åsnan - i Spanien har en närapå helig status.).---- En stor del av filosofin handlar om dumhet, som den i mycket går ut på att bekämpa denna, - men i detta värv själv förefaller .... just dum. jfr. Goyas grafiska blad.

Åsnan bör ha en stråhatt på, mot solens strålars hetta.

Ä

Älvor. / Elf / Dimmor som i flickgestalter dansar på ängen om sommarmorgonen. jr. Stagnelius.

-

Ända. Jordens ända, se: ände.se; slut, svans.

-

Ändamål. = Syfte,/Zweck/? (syftemål). jfr. Hegels förord till Ph.d. G.;jfr.skäl.

-

Ändlighet. ( ty.Endlichkeit.) lika med att vara begränsat.någots i sig är lika med för något annat. Allt Annat är ändlöst satt. Det ändlösa kan liknas vid en linje, medan det oändliga är ngt annat, mer som en cirkel. Det är alltså hos H. en kvalitativ skillnad mellan det ändlösa och det oändliga ( Unendlichkeit.).Oändligheten vilar i sig själv.En kvantitativ oändlighet, - som där ett läggs till ett till ett – är en dålig oändlighet, som övervinns med begreppet ”mått”.( Se detta begrepp.).Eller dyl.jfr. akt. o pot. oändl..--- Vad som för en fysiker är oändligt är det sällan för en filosof. jfr. fysik, fysiker, logik, matematisk oändlighet.

-

Ängel. /Angelus /; Andlig figur, som brukar tänkas ha vingar, som om den nu behövde sådana.se: symbol, Swedenborg, Aquino m.fl.---------jfr.skyddsängel.jfr, tonfall. Engel.

-

änger.( biol.) jfr. pälsänger.smådjur. Finns alltid i badrum. Goda lyssnare.

-.

änglamakerska. gammal -"folkl."- benämning på barnamörderska.

-

Ära. Vad männiksor söker åt ett egennamn, som få - om ens någon - vet vad det står för.( Motsats = vanära.alt. ingen ära alls.); se:Vasaorden.Nobelpris, Buonaparte, Holberg.

-

ärbar. = Dygdig.Hederlig. Används - om det används - olika om kvinnor o män.En ärbar man är alltså sällan någon som inte lätt låter sig förföras.

-

ärlighet. att vara sann mot sig sjelf o. andra. se: sann, själv, andra.se: Jesus. Ja.autencitet, livets mening, moral.

-

årftlighetslära. se: genetik, epigenetik.Mendel , Lamarck, Darwin.

-

Ö

ö; /ty.Insel./ t.ex.Vernes Den hemlighetsfulla ön, eller A. Böcklins "Dödens ö" ( målning ).jfr. V. Woolf* Mot fyren.( Där fyren är en ... metafyr....:)......? eller måhända snarare en förevändning, en tillfällighet.)..D. Defoes Robinson Crusoe , Morgondagens ö av Eco.mm. Människans (?) längtan till öar är obegriplig. Ang. "Öns filosofi" - eller snarare -: " att filosofera på en öde ö " - har Popper* behandlat detta ämne.Här tangeras problemet kring den absoluta ensamheten.jfr. Leibniz, och ensamhetens tragik. Jfr. också monolog. Sig själv som andre, o.s.v. Ämnet är outtömmligt, som oceanen.Ön har förmodl. också en sexuell "laddning", - ett ställe för extrem avskildhet och långvarig njutning. Förmodligen.jfr. idioti. Galapagos, Surtsey.

-

Öde.1.) ty. Schicksal.n. / Ngt vissa människor tror bestämmer över livet. Se: determinism*. Här finnes otaliga varianter av "ödestro". Man kan säga att om man nu har ett öde, så är det väl för att ha något att kämpa emot. Då ligger det i ödets natur att detta slutligen ändå vinner.Annars är det inget riktigt* öde.Jfr.t.ex. Sofokles*´ Kung Oidipus. Men ödet är blint (?) och gläds icke, ej heller sörjer det. Det är bara, - om det nu är. Enligt idén om det. Somliga säger att ö. är obarmhärtigt, men vaddå. Nemesis.2.) tom.ex. öde ö. ------ jfr. fatalism, amor fati.

-

Öga, /ty.Auge.n./ "Om hela kroppen vore ett enda väldigt öga, så skulle synen vara dess själ."

( Aristoteles ) .

För A. är psykologin en del av Fysiken.Ordet "psyche" kan väl anses motsvara vårt "medvetande". Men hos grekerna talas detofta om psyche där vi skulle säga "liv".Aristoteles def. av själen är ngt sådant: Själen är den första ENTELEKIN*(/förverkligandet/) i en naturlig organisk kropp." Själen är formen ( morphe) förverkligad i materien. Om då själen är kroppens Första Enteliki, så finns det fler,- alltså:" Den fulla och slutgiltiga entelekin är intelleigensens och karaktärens liv i full verksamhet." ( Om själen, s.75.). "Själen är kroppens själ, och kroppen sin själs kropp." Alltså är kropp o. själ aspekter - kan man kanske säga - för A. av samma sak.

jfr. M.Taylor.Sartre, Bengtson, seende, snegling, blick.

-

Ögonblick. Om Ögonblikket har Kierkegaard skrivit rätt mycket, och t.o.m. givit ut en tidning som hette. ---- Inom ontologin* har F. Brentano hävdat, ( i sin kritik av all "Seinsspekulation"; se: sein, vara, fundamentalontologi mm.) att det enda som är , är det som är nu, i detta ögonblick. Ingenting annat är.

-

ögonskenligen = som det tycks.

-

Ögonsten = favorit.

-

ögontjänare = lismare.

-

Öppen fråga= en oavgjord fråga.

-

Örsted, (...) Aanden i Naturen. jfr. Carus.

-

Öra,/Ohr./ se: näsa.

-

Österland. se: västerlandet.---- jfr. E. Said, Orientalism.----- Orieneten,( jfr Occidenten.)

-

över 1.) ovanför. ( lat.= super, supra ).2.) slut.jfr. under !

-

Överbegåvning. D.v.s. ngt hos en msk som gör att hon kan se ned på begåvning. Jfr. "övermusikalisk", - ngt som en msk är, som är ovan musiken och inte kan ta en ton.jfr. underbegåvning.

-

Överbefolkning.

Det grundläggande hotet mot mänsklighetens existens.

Inget som bekymrar liberaler*. I en "tillväxtekonomi" tänker man bort detta problem, om man tänker alls. Så tycks det. se:profit.okunskap, naivitet, öde, dystopi. Hela den föregivna (?) klimatkrisen* kan ju kopplas ...... till dessa miljarder individer, som - mig själv inbegripen - alla snegla, o kräva sin rätt o bil o del av kakan. Om nu "utsläppsrätt" på människor är rätt väg, det veta vi icke , men kan väl diskutera inom utsläppsrättsteorin. Att sätta barn till världen är - som nästan alla vet - den lättaste sak i världen, ja, inget är lättare än det, och man borde bekämpa det synsätt som går ut på att barn är status, livförsäkring och det enda som är ngt värt här i livet. Den allra sista uppf, av de nu uppräknade är ju rent fil. absurd*, då den hela tiden s.a.s. skjuter framför sig ett illusoriskt mål, och sätter ett självförverkligande* i nästa led såsom självförverkligande i ett "efter-själv", - ngt. som knappast anstår en autentisk o. helt levande människa. De s.k. demografer - inkl. FN.s, en org. som borde ses över - som oroligt frågar sig hur produktionen ska kunna upprätthållas när befolkningspyramiden ( jfr. puckel ) ser så sned ut i Europa borde väl helt enkelt ...... pensioneras..... Tystnaden kring problemet om överbefolkningen har ett (tyst) medgivande fr.lobbyister som kortsiktigt tjänar på att jorden översvämmas av individer ( mänskliga ) o. samtidigt utrotar tigrar o elefanter, - fullständigt i onödan. Påven ( anti-kondommannen ) är en av de medskyldiga. Denne kan måhända också stödja sig på gammaltestamntliga ord om att vi ska föröka oss och besitta jorden.Men sent ska syndarn vakna, - när mat o. vatten är slut. Påvens intensiva antikondomeri är ett svek mot mänskligheten och det ska vi inte glömma bort före 12 . jfr. Kina, enbarnspolitik.

I EU - majusklerna är en eftergift till tydligheten - diskuteras aldrig ö. som problem, snarare är man bekymrad över den ek. tillväxten.Där har man nu bestämt att jordens temperatur ej får stiga mer än 2 grader. Förlåt en fråga: hur sjutton kan man bestämma över temperaturen ????? Dumheten* går på torra land.se: G8. EU, Ehrenswärd, mm.

-

överens. Jag är inte ens överens med mig själv. Men andra är överens om just det. Det är det som förenar dem.

-

Överdrift. " Genom överdriften kommer man närmast sanningen." ( Mark Twain. e.g. S. Clemens.), jfr. V. Woolf.; själv älskar jag överdriften mer än allt annat. jfr. underdrift.

-

Överflöd. "Överflöd av energi är nyckeln till det mänskliga livet." ( S. Weil ) se: hypersteni, asteni.Motsatsen är ej underflöde.jfr.brist, Bristens ironi.

-

Överföring och motöverföring* är den komplicerade hälsodialog* som bör ske hos analytikern.se: Freud.

-

övergrepp. den vanligaste samvaroformen människor emellan.(jfr. cynism).jfr. övertag.

-

Övergång.= mediation*. jfr. B. Sjöberg*, som anser att Döden* blott är en övergång, - Som det som sker vid midsommarvakan::

" Morgonen bräcker lätt i samma stund /som/ det skymmer." ( Kriser och kransar 1924.)Motsatsen är ej undergång.

-

Överland, A. n. skald. (....);

" Bare ved å gi dig hen

vinner du ditt liv igjen."

-

Överlägsenhet. " I yttre mening kan man ju inte vinna, - men man kan hävda sin överlägsenhet." ( S. Kierkegaard ),jfr.hybris,

-

Överklass. Den samhällsklas som utöver makt genom att förtrycka en annan.

-

Övermänniska. / ty. Übermensch / Nietzsches* ö. "vore den människa som inte längre definierade sig som en logisk varelse utan kunde bejaka sig som ett öppet "försök"".-----; ( Also sprach Zarathustra, s.209.).jfr. J.Simon, i: Höffes De stora filosoferna.

-

överordnad. Vissa mat. regler äro överordnade andra.( jfr. även Arist. kategorilära; Brentano. Substans.)

-

överovetenhet. (!!!!!!!), Begrepp man möter hos Isidoros* från Damaskus.( Han kom eg. fr. Alexandria.) Betecknar den fullkoml. ovetenheten om "ett".(se: R. Asmus - inget skämt....)

-

överskott. se: mervärde, Marx, Freud, Bataille.

-

översättning. se: tolkning.

-

över sig given = förtvivlad. se:förtvivlan.

-

Övertro. I perioder har man övertro, - man litar alltför mycket på - vetenskapsmän, teologer, - eller filosofer. Allt detta leder - of course - till FÖRVIRRING, om vilket man kan skriva en komisk historia. Men övertrons Väsen är hemskt. Övertro kan ödelägga ett människoliv. Tro är ngt man bör reservera för det , man är så illa tvungen att tro. Det man inte känner sig tvingad - i sitt inre - att tro, det ska man inte tro.

-

Övertyga,- se: demagogi.

-

Övertygelse.ty. /...../ Ngt man bör vara försiktig med i alla avseenden.se: inkvisition. Äv. Homeros´Odyssén,17, 218: "Ack, hur då alltid de lika sällar en gud till de lika!"; att beröva ngn en övertygelse av harmlöst slag, t.ex. ngt om vättar, bör man vara försiktig med, det oxå. Detta är ett problem, om man skall låta Nästan tro på under och egenartade väsen, Försyn o.s.v.- eller om man anser det som en "mentalhygienisk" ( :\ )fråga ( plikt ) att rensa upp bland folks vidskepelser. jfr. Ibsen och livslögn.

-

överväga. Gå igen pro-et-contra. Att överväga en sak är dock ngt som måste begränsas i tid. jfr. Kierkegaard om Descartes metodiska tvivel."Hur länge skall man tvivla?,jfr.tveka.

-

överväsentliga enheter. Av Proklos* inskjuten av gudarna* undfådd mångfald begrepp såsom livet, varat och tänkandet , emellan det Ena och den intelligibla världen.se: Hegel.

-

överyster = mkt glad.

-

överända = omkull.

-

överösa = dränka.

 

 -------------------------------------------------------------------------------------------------        






 

"Att ge ut en bok kan bara ursäktas om den lär ut något." F.M.A. de Voltaire

 

© Kaj Genell 2009-11. All rights reserved.